Wilma ångrar att hon var en mobbare

Hon kunde sitta ovanpå sina mobboffer och slå slag efter slag. Hon var arg och hennes ögon svartnade. Det var när Wilma gick i mellanstadiet och var en mobbare.

– Om någon provocerade mig blev jag jätteförbannad och skakade om hens axlar, sa fula ord eller slängde mig över personen, berättar Wilma, som egentligen heter något annat.

Idag är Wilma 19 år och jobbar som fotbollstränare vid sidan av gymnasiet. När hon tänker tillbaka på tiden när hon mobbade dyker det upp många minnen. Hon berättar att hon var den roliga typen.

– Jag sa att någon var ful men att jag skojade, vi kanske var jättebra vänner men personen kanske tog åt sig. Det var skoj, skoj, skoj tills man skadade någon.

När Wilma gick i sjuan sa hennes familj ifrån och hon bytte skola och slutade med mobbningen. Men hon tror att hon hade kunnat sluta tidigare om hennes vänner hade gjort något.

– De är lika elaka som mig när de inte säger något. Även om man står tyst, inte är med i gänget så har du varit med om en mobbningsscen. Det gäller att ta tag i polaren som gör illa någon, säger Wilma.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".