"Fredligt slut på kalla kriget fantastiskt"

Ingvar Carlsson blev Sveriges statsminister från 1986 efter mordet på Olof Palme.

När Berlinmuren föll den 9 november 1989 firade Ingvar Carlsson sin födelsedag i hemmet i Tyresö i Stockholm, berättar han för SR Internationals Göran Löwing.

- Jag råkade fylla år den dagen. 55 År. Vi satt hemma i den trängre familjekretsen och åt en middag. Då ringde våra vänner operasångaren Ingvar Wixell och hans fru från Berlin där de bodde och sa, slå på tv:n för nu faller muren. Man kände att något höll på att hända vid den här tiden, men hade man gått ett år tillbaka och sagt att nästa år faller Berlinmuren så var det få som trott att det skulle vara möjligt.

Murens fall blev alltså en oväntad födelsedagspresent för Ingvar Carlsson, som själv nu på tjuogoårsdagen fyller 75 år.

Hur var hans kontakter med Berlin och Östtyskland på den tiden?

Ja, bland annat besökte Ingvar Carlsson 1987 Västberlin i samband med Marshallsplanens fyrtioårsjubileum och i januari 1989 avlade statsminister Carlsson ett officiellt besök i DDR. Det inleddes i Dresden och avslutades i Östberlin. Hur uppfattade Ingvar Carlsson stämningarna i DDR tio månader före murens fall?

- Att det var en regim som höll på att förlora självförtroendet det kände man ju. Västtyskland hade haft stora framgångar ekonomiskt och politiskt, medan DDR stod och stampade och i vissa avseenden gick tillbaka. Men mindre än ett år innan så tror jag inte att det vara många politiker eller journalister som trodde att vi skulle få en fredlig upplösning på det kalla kriget och att kommunistregimerna skulla falla och Berlinmuren upphöra.

- Så sent som några veckor före murens fall var man orolig för att regimen skulle använda våld för att stoppa den här processen. Det är fantatsiskt att kalla kriget kunde avslutas utan blodsutgjutelse.

Och utan att Moskva intervenerade?

- Ja, och där ska vi vara tacksamma inte minst mot Gorbatjov som gav besked till DDR:s ledare Honecker att inte räkna med någor militärt stöd den här gången. Gorbatjov hade säkert inte räknat med att vi skulle få se ett enat Tyskland utan trodde nog att de skulle vara två tyska stater i framtiden. Men det viktitiga var att han bestämde att Warszawapakten inte skulle sätt in militärmakt mot folket.

Hur såg du på frågan om två tyska stater eller ett förenat Tyskland?

- Jag lyssnade mycket på Willy Brandt och Helmut Kohl och deklarerade tidigt att de två tyska staterna skulle gå samman. Då förstod jag att så blir det. Nu i efterhand förstår vi att Östtyskland hade inte klarat sig. DDR var så ekonomiskt och miljömässigt nedgånget så det skulle inte haft en chans att existera vid sidan av ett rikt och framåtgående Västyskland.

Men det fanne en viss oro på sina håll för et nytt Stortyskland?

-Ja, och det låg bakom rekationerna i Sovjetunion, Storbritannien och Frankrike, med erfarenheterna av två tidigare världskrig.

 Tiden efter 1945 hade ju delat Europa i två delar en västlig och en östlig med försvarsalliansen Nato på den ena sidan och Warszawapakten på den andra.

Murens fall blev början på också kommunismens fall och därmed också Warzawapaktens. Hur gick Ingvar Carlssons tankar för det alliansfria och neutralitetssträvande Sveriges del?

- Jag såg nu att det enda återstående hindret för att ansöka om ett svenskt medlemskap i EU nu försvann. Jag hade redan ett par år tidigare sagt, att det är bara neutralitetsfrågan som står i vägen för ett svenskt medlemskap. Så länge det kalla kriget pågick var det uteslutet att vi skulle vara med i den europeiska unionen. Men i och med att Berlinmuren föll och det kalla kriget upphörde, så skapades en ny möjlighet som vi tog tillvara och 1990 deklarerade vi att vi ville ansöka om medlemskap.

Professor Bo Huldt vid Försvarshögskolan sa i en intervju här i SR International att det uppkomna läger innebär en form av identitetskris för Sverige och den svenska neutralitetspolitiken. Håller du med om det?

- Nej, det tycker jag inte alls. Var tid måste utgå från sin tid. Den svenska alliansfriheten tjänade mycket väl våra egna nationella intressen liksom Finlands linje tjänade sitt lands intressen och tillsammans skapade vi en stabilitet i norra Europa som var bra för hela Europa. Men i och med att det bara blev Nato kvar så skapades ett nytt läge, som Sverige har förhållit sig till på ett klokt och realistiskt sätt. Vi har till och med samarbete med Nato i vissa delar av världen i fredsbevarande syften. Så någon identitetskris håller jag inte med om.

Men har Sverige närmat sig alltmer en Natoståndpunkt?

- Jag tillhör inte dem som anser att vi har anledning att bli medlemmar i Nato. Där vi behöver ha ett samarbete med Nato, det handlar just om frerdsarbete i andra länder och det kan vi göra med nuvarande politik.

Reporter: Göran Löwing, SR International, 2009-11-08

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista