Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
Smärta och förtvivlan - flyktingar på Shingalberget. Foto: Hogir Hirori.

Svensk filmare gör dokumentär om kurdiska flyktingar

"De behöver all hjälp"
3:56 min

Filmaren Hogir Hirori gör en dokumentär om de kurdiska flyktingarna i Shingalbergen. Förra veckan reste han dit för att skildra några av dessa 400 000 öden.

Under en vecka befann sig Hogir Hirori, filmare från Stockholm, bland de kurdiska flyktingarna i Shingalbergen i Kurdistan i norra Irak för att dokumentera deras situation. Filmen som förväntas bli klar inom en vecka ska skildra några av dessa 400 000 öden.

– Jag tycker att det är en katastrof det som sker i Kurdistan och i resten av de irakiska städerna också. Det behövs så mycket hjälp att det inte är sant. Den hjälp som finns där i dag räcker inte till alla människor, säger Hogir Hirori.

Det var framför allt behovet att hjälpa som gjorde att Hogir Hirori åkte till de kurdiskkontrollerade områdena i norra Irak. Men det ville han inte göra bara genom att informera om det katastrofala läget.

– Jag bestämde mig för att alla de bilder som jag har tagit och som blivit sålda till tidningar, tv-kanaler och webb-tv och också den här dokumentären jag gjort – de pengarna ska gå till de flyktingar som jag träffat och till andra också. Och än så länge har jag samlat in 40 000 kronor som ska skickas ner.

På plats i Kurdistan började Hogir Hirori samarbeta med bland andra tidningen Expressen. Men han lämnade inte tanken på en film, en dokumentär som han lovat sig själv kommer att bli klar inom kort.

– Tanken var att jag ska dokumentära deras historier, säger han.

Så berättar Hogir Hirori om några öden som han blivit tagen av. Om en nygift kvinna som i dagar inte haft kontakt med sin man, om sjuka som tvingats gå i tre dagar i den svåra terrängen, om döttrarna som kidnappats, föräldrarnas smärta, om sorg och förtvivlan, hunger och törst.

– All hjälp behövs där. Kan man bra svenska, engelska och kurdiska så kan man åka dit och tolka. Kan man fotografera så kan man åka ner och ta bilder och sälja dem. Jobbar man på en restaurang så kan man åka dit och laga mat till dem. All hjälp behövs i dag. Men kan man inte åka dit så finns det en massa organisationer som samlar in pengar för att skicka ner. Via de organisationerna kan man skicka sina pengar till de här människorna. För de behöver hjälp, och det är många som dör varje dag eftersom de inte har fått hjälp.

Pengar till vård, mat och dryck hamnar rätt säger Hogir Hirori, eftersom allt går att köpa i området i storstäderna. Det är bara 40 minuter till den turkiska gränsen och de som har svenska pass kan passera den med förnödenheter. Annat är det med flyktingarna.

– Dessa människor kan inte passera. Alla vill lämna landet men de kan inte det. 400 000 personer kan inte lämna landet. De behöver hjälp på plats, säger han.

Han mötte även svenska medborgare som har svårt att lämna området. Till exempel en strandsatt gravid kvinna med två barn. Många inställda flygningar och de få som finns kvar men är utsålda, gör att hon hamnat i limbo.

– Det närmaste flyget hon kunde ta var fyra veckor senare och priset var fem gånger högre, det var business class, annars fanns det inga platser. Alla vill tillbaka, alla som åkt härifrån.

Och den kvinnan får snart inte flyga på grund av sin långt gångna graviditet, säger Hogir Hirori.

– Det är inte oroligt att vara där, men man vill komma tillbaka för att de människorna har ett jobb att sköta, har ett liv här och deras barn ska kanske börja skolan snart. Det är inte så att de vill fly därifrån, men eftersom det är så många flyg som är inställda så finns där så många som väntar på att de ska ta sig hit.

Hogir Hirori har bråttom, han vill snarast möjligt påbörja arbetet med sin film. Men några bilder har han redan förmedlat och en av dem uppmuntrar de som vill åka dit för att hjälpa.

– Det är inte farligt att åka dit. Inte överhuvudtaget. Det är ett helt vanligt liv för de som bor där. Men för flyktingarna är det farligt för att de inte har mat och dricka. Medan för oss andra som kan bo på hotell eller har släkt där är det inte farligt överhuvudtaget. Det är bara att hyra en bil, en chaufför, en tolk att ha med sig, och åka dit. Det är inte farligt. Det är långt ifrån farligt, säger filmaren Hogir Hirori nyss hemkommen från Shingalbergen i Kurdistan i norra Irak.

Relaterat

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".