1 av 2
Åsa Allan, planeringschef på Northland Resources, vid dagbrottet i Kaunisvaara. Foto: Ellinor Eriksson/Sveriges Radio.
2 av 2
Tre veckor efter gruvstoppet anordnades manifestation i Pajala för gruvans överlevnad. Foto: Ellinor Eriksson/Sveriges Radio.

Efter gruvstoppet: Pajala väntar på nya besked

"Allting har stannat upp"
7:56 min

Det är nu en månad sedan som Northland Resources drog i handbromsen för produktionen i Pajala-gruvan. I kommunen råder en stämning av ovisshet.

Åsa Allan är planeringschef på Northland Resources, och en av de få som nu arbetar i gruvan.

– Det tog ungefär två veckor att få alla maskiner i sådant skick att vi har kunnat parkera dem. Det är klart att det är inget roligt jobb, att stänga ner en verksamhet, säger Åsa Allan.

Vädret är klart och från kanten av dagbrottet i Kaunisvaara utanför Pajala kan man se ända till Finland. För fyra år sedan låg här en myr. Nu, för första gången sedan spaden sattes i marken, är det återigen nästan lika stilla som då.

– Vanligtvis brukar det vara betydligt mer ljud än vad det är här idag. Truckar som brummar på flera håll, borrmaskinerna som borrar, lastmaskiner. En eller två gånger har vi sprängningar här, och spränger loss malm och gråberg.

För en månad sedan jobbade ungefär 500 personer i gruvan. Idag är Åsa Allan nästan ensam. Hon arbetar med underhållet av anläggningarna, så att de ska vara redo att eventuellt återuppta produktionen.

– De här maskinerna som står här är eldrivna. Så de kommer vi att få starta upp med jämna mellanrum. Så de står här och väntar på att få börja lasta igen, och borra igen.

Maskinerna väntar, precis som hela Pajala kommun. Det säger Kerstin Svala som jobbar på turistbyrån i Pajala.

– Det har känts, att det är lugnare, det är avvaktande. Det har stannat upp på något sätt, allting. Man väntar och väntar och väntar, säger hon.

Man väntar på att få veta hur det ska blir med produktionen i gruvan, som hade pågått i inte ens två år när den stoppades. Avgående kommunalråd Kurt Wennberg (S) var med om att bygga 160 nya kommunala bostäder i samband med gruvetableringen.

– I många år har vi tappat befolkning från den här kommunen. Vid sekelskiftet hade vi Sveriges äldsta befolkning. Så det här har ju varit en stor lättnad för oss, det här har vänt hela avvecklingen till utveckling. Förut flyttade folk härifrån, nu flyttar folk hit. Våra egna ungdomar stannar, de far inte härifrån.

– Stefan Löfven besökte oss i kommunen när produktionen hade kommit igång. Vi var upp till gruvområdet och han tog en näve av det här svarta guldet, och sa att "här luktar pengar". Samma vecka kommer domen från Northland: vi har inga pengar. Den första rekonstruktionen inleddes, berättar Kurt Wennberg.

Det här var i januari 2013. Flera stora företag sköt till pengar, och de flesta av bolagets skulder kunde betalas tillbaka under året. Men i början av 2014 dök järnmalmspriserna igen och i somras gick Northland Resources in i en andra rekonstruktion.

Utanför Hans Notstens villa i centrala Pajala ligger ett älghuvud. Jakten är avklarad för i år, och Hans Notsten, som spelar i det populära Pajala-bandet Raj Raj, har återgått till jobbet som frilansande IT-konsult. Han har tidigare bott i Stockholm, men valde att flytta tillbaka.

– Precis innan gruvboomen så köpte jag det här huset. Jag jagar ju, jag har hund, och så musiken. Det är lättare om man är nära de övriga bandmedlemmarna, säger Hans Notsten.

Rolf Digervall spelar också i Raj Raj, och fram tills helt nyligen jobbade han i gruvan.

– Den dagen då jag fick det beskedet, då jobbade jag. Jag hörde det via radion och då tänkte jag: okej, det var det här, det är bara att gå vidare nu. Det var inte en chock, utan mer som när en bekant som är sjuk… Man vet att det kommer att hända, men man blir lite chockad.

– Men jag tror ändå så här: Eftersom att jag bara har upplevt att allt går tillbaka, allt går ner, man skäms för ett språk som man kan – meänkieli – i stort sett allting känns som att "det är ingen idé". Då att helt plötsligt få vara med om en sådan här sak: alla idéer, all företagsamhet, allting som startar och som bygger på det här med gruvan. Den positiva spiralen, det är helt fantastiskt. Ifall allt går åt helvete har man i alla fall fått uppleva det enormt positiva, säger Rolf Digervall.

Det är slutet av oktober, redan flera minusgrader, och det anordnas en manifestation i Pajala för gruvans överlevnad. Över 1000 personer går med facklor från sporthallen till torget.

– Staten har ju investerat så mycket pengar i det här, på vägar och el. Det handlar ju om att inte de pengarna försvinner till ingenting, säger Anna-Karin Drugge, bosatt i Pajala.

Tillbaka i köket där Hans Notsten har tagit fram dragspelet. Rolf Digervall hoppas att produktionen i gruvan ska komma igång igen, men han funderar samtidigt kring andra alternativ för Pajalas framtid.

– Allting har ju sitt pris, och när man håller på med malmbrytning blir det ett sår i naturen som tar hur länge som helst innan det kommer att försvinna. Vi kanske ska ha det som vi har här, och sälja det som är orsaken till att många av oss bor här: naturen och lugnet.

– Man måste våga tänka på ett nytt sätt. Man blir fartblind och tror att "nu fixar gruvan allting". För att kunna bo kvar här så finns säkert många andra saker att starta. Men det är väl så i en glesbygd, när det kommer en stor arbetsgivare, då låser man kring det, säger Rolf Digervall.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".