Anna Kinberg Batra (M). Foto: Bertil Ericson/TT
Idag fredag, är sista dagen för Moderaternas länsförbund att skicka in sina förslag till valberedningen. Anna Kinberg Batra har redan en stor majoritet av dem bakom sig. Foto: Bertil Ericson/TT

Traditionell process när Moderaterna väljer ny partiledare

"Helt öppen process riskerar att underblåsa motsättningar"
5:32 min

Efter Socialdemokraternas kritiserade val av Håkan Juholt, valde Centerpartiet och Vänsterpartiet en öppnare process vid sina partiledarval. Men det har inte påverkat arbetet i Moderaterna.

– Nej, jag tror inte att man kan säga det i någon större utsträckning. Utan det här är som jag betraktar det en ganska traditionell process när det gäller att välja en ny partiledare. Det säger Lars-Ingvar Ljungman som är ordförande för Moderaternas valberedning, som just nu arbetar med att ta fram ett förslag till ny partiledare.

Håkan Juholts tid som socialdemokratisk ledare blev kort och ifrågasatt. När han avgick i januari 2012 riktades stark kritik mot den process i partiet som ledde fram till att han alls hade blivit vald tio månader tidigare. Valberedningens arbete beskrevs som stängt och hemlighetsfullt, utan möjlighet för partiets medlemmar att få en inblick i vad som pågick.

När Centerpartiet och sedan Vänsterpartiet skulle utse en ny partiledare valde de en mycket mer öppen process. I Centerns fall reste tre partiledarkandidater - förutom Annie Lööf också Anna-Karin Hatt och Anders W Jonsson - runt i landet med ett eget politiskt program. Vänsterpartiet hade fyra personer som kandiderade innan valet föll på Jonas Sjöstedt. Även Miljöpartiet valde nya språkrör där flera kandidater stod mot varandra, men med Centern och Vänstern så var det här någonting nytt, säger statsvetaren Jenny Madestam.

– Valet av Håkan Juholt blev lite en brytpunkt i hur man ser på processen att välja partiledare. Efter den processen, som i media skildrades som väldigt negativ och sluten, så skapade både Centerpartiet och Vänsterpartiet en annan typ av process än man haft tidigare. Miljöpartiet har alltid haft processer där det finns flera kandidater att välja på. Men efter Håkan Juholt-valet skulle jag vilja säga att det finns en sådan skiljelinje mellan de partier som mer förespråkar den här öppnare processen med konkurrens, och de partier som mer vill ha den traditionella processen, och där Socialdemokraterna och Moderaterna sluter upp bakom den traditionella processen. 

I princip gör partierna ändå på ungefär samma sätt, konstaterar Jenny Madestam. Först tillfrågas medlemmarna, och olika delar av partiet, och sedan samlar en valberedning ihop synpunkterna och kommer med ett förslag, som kongressen röstar om. Men den skiljelinje som syns i svensk politik idag går mellan Socialdemokraterna och Moderaterna som tydligt står på ena sidan, och flera av de andra partierna som står på den andra. Och hur man ser på partiledarvalet hänger ihop med hur stora partierna är, säger Jenny Madestam.

– I både Socialdemokraterna och Moderaterna anser man att man inte bara väljer partiledare, utan man väljer också en statsministerkandidat. Och i de här partierna finns det också en föreställning om att det valet är så pass viktigt att det inte riktigt lämpar sig för en modell som Centerpartiet hade när man valde Annie Lööf, eller Vänsterpartiet när man valde Jonas Sjöstedt, det vill säga den här "öppna" processen.

Och varför lämpar det sig inte?

– Därför att det man är orolig för när man har en sådan process där flera kandidater träder fram och konkurrerar, eller tävlar mot varandra, om den här partiledarposten, är att det riskerar att väcka konflikter till liv.

Och en statsministerkandidat som inte valts av ett enigt parti anses försvagad redan från början, säger Jenny Madestam.

Lars-Ingvar Ljungman, ordförande i Moderaternas valberedning, håller med om att hans parti har mycket gemensamt med Socialdemokraterna, på grund av partiernas ledare också är statsministerkandidater. Det här är också skälet till att man så sällan hör företrädare för de bägge stora partierna öppet säga att man faktiskt vill bli partiledare, säger han.

– Det är klart att om du har en helt öppen process som till exempel Centerpartiet hade senast, så finns ju en risk att det underblåser eventuella motsättningar, och kan i förlängningen möjligen leda till att det bildas lite olika fraktioner. Och det är klart att det i ett parti av vår storlek, som också är statsbärande, skulle vara väldigt olyckligt.

Skulle det vara främmande för er att ha fem kandidater som öppet gick ut och sa att "vi är tillgängliga"?

– Ja, det hade ju i alla fall varit unikt, säger Lars-Ingvar Ljungman.

I den process som nu pågår i Moderaterna har alla tänkbara kandidater, utom Anna Kinberg Batra, meddelat att de inte är intresserade. Och jämför man med andra europeiska länder så är just det här, att det är ganska sällsynt med politiker som öppet säger att de vill bli partiernas högsta ledare, någonting typiskt svenskt, säger statsvetaren Jenny Madestam. 

– Det beror på att i Sverige har partiorganisationerna historiskt varit de centrala aktörerna, och inte personerna. Vi röstar på partier och inte personer, som man gör i större utsträckning i andra länder. Som till exempel i Storbritannien där de olika politikerna är mer i centrum för väljarna, och då blir det också mer naturligt när man ska välja partiledare att personen får ta större utrymme. I den svenska politiken har personerna tonats ned, och därför har det också skett vid ledarskiften, säger Jenny Madestam, statsvetare vid Stockholms universitet.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".