Priscilla från Kongo står utanför en röd tegelbyggnad. I bakgrunden syns parkerade cyklar. Hon har en svart tröja med rosa luva. Foto: Anders Ljungberg/Sveriges Radio.
1 av 3
Priscilla pratar svenska hemma för att öva sig på språket. Hon vill bli duktig på allt. Foto: Anders Ljungberg/Sveriges Radio.
Faridah står utanför en röd tegelbyggnad. Över håret har hon en svart sjal. Foto: Anders Ljungberg/Sveriges Radio.
2 av 3
Faridah har aldrig fått hjälp på burmesiska som är hennes modersmål. Foto: Anders Ljungberg/Sveriges Radio.
Kicki Eriksson är rektor på Anders-Olofskolan i Ragunda. Hon sitter ner på sitt arbetsrum iklädd svartvit blus. Hon har brunt uppsatt hår. Foto: Anders Ljungberg/Sveriges Radio.
3 av 3
Kicki Eriksson är rektor på Anders-Olofskolan i Ragunda som har svårt att hitta studiehandledare på flera språk. Foto: Anders Ljungberg/Sveriges Radio.

"Varje lektion är viktig. Det finns ingen tid att slarva bort"

"Jag känner mig ledsen när jag inte förstår"
9:04 min

Nyanlända elever halkar efter i den svenska skolan, eftersom många inte får det stöd på modersmålet som de har rätt till.

I glesbygdskommuner är det svårt att få tag på studiehandledare på ovanligare språk till eleverna. Om rektorerna istället försöker köpa in tjänsten från andra kommuner så bryter de mot lagen. Faridah är 16 år och går i nian i Ragunda i Jämtland, och hon har aldrig fått hjälp på sitt modersmål burmesiska.

– Till exempel om jag går på en lektion i NO-salen och läraren pratar och jag inte förstår. Jag känner mig ledsen för att jag inte fattar. Jag känner mig konstig. Vad gör jag i klassen? Det är svårt. Jag vet inte hur man ska göra, säger hon.

Hammarstrand, centralort i Ragunda kommun, mittemellan Östersund och Sundsvall. Tre gånger har det hållits VM-tävlingar i rodel här, senast 1981. Affischerna hänger fortfarande uppe i backen, men rodelbanans slingrande träskelett håller på att vittra sönder.

Det är avfolkningsbygd det här, 5 400 invånare bor kvar i kommunen. Men de senaste åren har någonting hänt. Det har kommit kvotflyktingar hit, och ensamkommande barn, och nu finns också två asylboenden i kommunen.

På några år har andelen barn med utländsk bakgrund ökat från i det närmaste noll till trettio procent på den största högstadieskolan här, Anders-Olofskolan. Antalet modersmål har ökat från ett till åtminstone tio.

Swahili är ett av dem, Priscillas språk. Hon är 13 år och kom till Sverige från Kongo för två år sedan och inte heller hon har nånsin fått studiehjälp på swahili, och ibland, på tekniken till exempel, blir det alldeles för svårt:

– Det känns som att jag, typ, inte lär mig någonting, säger hon.

Vad skulle du önska dig för att det skulle bli lättare för dig i skolan?

– Jag skulle önska att jag hade en tolk som kunde förklara för mig allting, säger Priscilla.

På skolspråk heter det studiehandledare på modersmål. Någon som före, efter eller under lektionen kan se till att eleven inte halkar efter i undervisningen i fysik, historia eller teknik, även om den inte lärt sig tillräckligt bra svenska ännu. Det är en av de viktigaste framgångsfaktorerna för nyanlända elever.

– Det är oerhört viktigt med studiehandledning på modersmålet, säger Tore Otterup, universitetslektor i Göteborg. Han har lång erfarenhet av frågor kring flerspråkighet och nyanländas lärande. Att sitta på en lektion och inte förstå, på grund av språket, det är det många som gör, säger han.

– Jag känner igen det mycket väl, och det är oerhört illa utnyttjad tid.

För de här eleverna som sitter i klassrummet så finns det inte så mycket tid att slarva bort?

– Det finns verkligen inte mycket tid. Varje lektion är viktig för dem, säger Tore Otterup.

Klockan tickar, för Faridah och Priscilla, och för massor av andra nyanlända barn i Sverige. I en enkät som vi har skickat ut till de största skolorna i 50 mindre kommuner som alla tagit emot många asylsökande de senaste åren, där svarar två av tre rektorer att de har minst en elev på sin skola som skulle behöva, men inte får studiehandledning.

Rektorn på Anders-Olofskolan i Ragunda är en av dem. Hon heter Kicki Eriksson, och hon har lyckats anställa studiehandledare på tre språk, men misslyckats med åtminstone en handfull andra språk.

– Jag håller med, de ska absolut ha studiehandledare. Jag skulle älska att anställa studiehandledare till alla barnen, säger Kicki Eriksson.

Är det inte ditt ansvar då som rektor att skaffa det?

– Jodå. Det är det, men jag kan inte uppfinna folk som inte finns. Jag kan inte gå och kidnappa någon i Rinkeby för att jag behöver folk i Ragunda.

I vilken utsträckning är det en ekonomisk fråga? Har ni inte pengar?

– Det här är naturligtvis inte någon rik kommun. Men det här är någonting som huvudmannen anser att vi ska satsa på, så hittar jag någon får jag anställa dem.

Ni har pengarna, men får inte tag på folk ändå?

– Ja. Så är det, säger Kicki Eriksson, rektor på Anders-Olofskolan i Ragunda.

Men oavsett vilken orsaken är, så bryter hon faktiskt mot lagen. Studiehandledning på modersmål räknas som ett särskilt stöd, och det är en krav i skollagen att skolorna ska tillhandahålla det vid behov. Då duger det inte ens att skylla på att det inte går att locka studiehandledare till Norrlands inland.

Men det finns en lösning på det här problemet, säger Kicki Eriksson. Det heter fjärrundervisning, att man har med sig studiehandledare på länk från en annan kommun.

– Att vi som sitter i väldigt små kommuner, långt ifrån allting, kan boka in sig. Ni har kemi i den här skolan där ni faktiskt kan undervisa på flera språk. Kan vi då köpa att vi får sitta med på de lektionerna, fast på distans?

Det låter som en rimlig idé. Varför gör ni inte det då?

– Vi får inte.

Du skulle bryta mot lagen om du gjorde det?

– Ja, säger Kicki Eriksson, rektor på Anders-Olofskolan i Ragunda.

Det är skollagen som slår fast att en skola i en kommun inte får köpa studiehandledning från en annan kommun via länk. Grundtanken med de här bestämmelserna är att en skolhuvudman inte ska kunna överlåta för mycket ansvar för sina elever på någon annan.

Ådalskolan i Kramfors har struntat i det här förbudet, och för det togs man i örat av Skolinspektionen förra hösten. Ådalsskolan hade då börjat köpa in studiehandledning via länk från Uppsala på de språk som de själva inte hittat riktiga studiehandledare på.

Ett lagbrott, konstaterade Skolinspektionen. Men rektor Mikael Wiklund lät sig inte rubbas. Han har kommunen bakom sig, och eleverna också, säger han. Utvärderingar som är gjorda bland de som får studiehanledning via länk visar att det allra flesta är nöjda med den här lösningen.

– Hur jag än vrider och vänder på mig blir det ett lagbrott. I min värld, och för dem jag har runt mig, så bryter vi hellre mot en lag som ger eleverna ett mervärde, än att vi bryter mot en lag där jag inte kan ha ett rent samvete.

Du skulle inte ha ett rent samvete om du inte gav de här eleverna den här möjligheten?

– Absolut inte. Det är mitt jobb både som pedagogisk ledare och rektor i övrigt att ge de här de bästa pedagogiska förutsättningar som jag kan ge. Kan jag inte ge dem så gör jag faktiskt inte mitt jobb, säger Mikael Wiklund, rektor på Ådalskolan i Kramfors.

Dåligt samvete. Det är Kicki Eriksson, rektorn på Anders-Olofskolan i Ragunda som börjat prata om det först. Att inte kunna ge de här barnen som redan har mycket mer ont om tid än klasskamraterna rimliga förutsättningar för att klara skolan, det ger skuldkänslor, säger hon.

– Jag, men framför allt mina lärare som träffar dem konstant, har suveränt dåligt samvete för att vi inte har möjlighet att ge dem vad de behöver.

Hur då, dåligt samvete?

– Att dessa fantastiska ungdomar som lyckats ta sig hit, och så sitter vi där och, ja... sorry, ni får gå ett extra år på IM-programmet för vi har inte studiehandledare som kan hjälpa er med SO:n och NO:n, för det finns ingen här i byn. Det är synd om dem, och det är synd om lärarna, säger Kicki Eriksson, rektor på Anders-Olofskolan i Ragunda.

Det rör ändå på sig i den här frågan. Utbildningsminister Gustav Fridolin vill öppna upp för fjärrundervisning med studiehandledning på modersmål, och han har nu sagt att ett lagförslag ska ligga klart nästa år.

Priscilla från Kongo fick börja lära sig svenska med hjälp av memorykort och en massa tålamod. Hon har aldrig fått någon hjälp på modersmålet swahili, och nu sitter hon bakom sin bänk och plockar med fingrarna. Hon ler mycket, inåtvänt och samtidigt trotsigt.

– Jag pratar alltid svenska, även hemma. För jag vill träna mer. Jag vill bli duktig på allting. Jag ska bli pilot när jag blir stor. Fast människor gör mig rädd, för de säger att "du kan inte köra något flygplan". De litar inte på att jag ska bli pilot. Men jag ska bli det.

Då får du visa dem?

– Ja, i framtiden, säger Priscilla, från Ragunda i Jämtland.

Relaterat

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".