Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/

Extrajobbarna som hjälper flyktingar med juridiken

Publicerat torsdag 12 november 2015 kl 06.00
"Finns det någon som pratar farsi?"
(5:50 min)
Tolk Röda Korset, Fanny Lingqvist, Charlotte Haglind.
1 av 4
Fanny Lingqvist och Charlotte Haglind i samspråk med en tolk från Röda Korset. Foto: Filip Jakobsson/Sveriges Radio.
Advokaten Charlotte Haglind på Stockholms central med en blå väst där det står advokat på engelska och arabiska.
2 av 4
Sedan flyktingkrisens början står Advokatsamfundet på Stockholm central varje vardagskväll. Foto: Filip Jakobsson / Sveriges Radio.
Hanna Lundberg, Fanny Lingqvist och Ingrid Elovsson.
3 av 4
Juristerna Hanna Lundberg och Fanny Lingqvist på Centralen. I förgrunden syns Ingrid Elovsson. Foto: Filip Jakobsson / Sveriges Radio.
Juristen Ingrid Elovsson ler. I förgrunden syns advokaten Charlotte Haglind.
4 av 4
Det är femte gången som Ingrid Elovsson volontärarbetar på Centralen. Foto: Filip Jakobsson / Sveriges Radio.

Stockholm central har blivit en samlingsplats för människor på flykt. Sedan en månad tillbaka står jurister från Advokatsamfundet där för att svara på frågor från nyanlända.

– Farsi? Har vi någon som kan farsi?

Den biträdande juristen Ingrid Elovsson går fram och tillbaka över stengolvet. Hon letar efter någon som kan den persiska dialekten farsi. Kvinnan som behöver rådgivning har hört ett rykte om att det är bättre att åka vidare till Finland och söka asyl där.

– Jag tror att många rykten började som välvilliga råd och kanske var korrekta från början, men att de inte har uppdaterats i samma takt som landinformationen eller de olika ländernas riktlinjer, säger Ingrid Elovsson.

– Det vi hörde från allra första början var att man alls inte skulle prata med myndighetspersoner i Sverige, att det var farligt att göra det, säger kollegan Fanny Lingqvist.

Stockholm central är inte som det brukar, den här hösten. Och det är en ny upplevelse för de välklädda juristerna från Advokatsamfundet som varje kväll volontärarbetar på centralen. De har blå reflexvästar på sig: på ryggen står det advokat, på engelska och på arabiska.

Förutom Ingrid Elovsson och Fanny Lingqvist står Charlotte Haglind och Hanna Lundberg också här i kväll. De har alla stor erfarenhet av att jobba med asylrätt.

– Personerna som kommer hit, kommer ofta direkt från Köpenhamn. Det är framförallt de tågen vi möter. Och vi kan ju ge den initiala rådgivningen men vi ger inte personlig rådgivning för det kan vi inte göra i det här skedet, så det blir allmän rådgivning, säger Charlotte Haglind.

Det är svårt att föreställa sig större kontraster. Juristerna: välbetalda, framgångsrika. De ensamma flyktingbarnen vid Röda Korsets bord: trötta, hungriga, blickar som söker. Två unga män kommer fram till Fanny Lingqvist. Den ene har ett papper i handen som han visar upp.

Ingrid Elovsson försöker höra vad de säger.

– Det låter som att han förmedlar en rädsla av att direkt bli hemskickad till sitt hemland om han vänder sig till migrationsverket, säger hon.

Och vad blir er uppgift då?

– Förklara hur det funkar med asylprocessen. Att man först söker asyl och sen är det en handläggning av ärendet som tar relativt lång tid, säger Ingrid Elovsson.

Frågorna kommer i stötar. Varje timme kommer ett nytt tåg söderifrån med nya människor som har nya frågor.Ena stunden pratar de fyra juristerna om vad de gjort i helgen. Någon har varit på en fest. I nästa stund undrar en afghansk pojke om det är bättre att försöka få uppehållstillstånd i Finland än i Sverige.

Och även om många av råden som advokaterna delar ut handlar om att det är bra att söka asyl i Sverige så är inte allt de säger goda nyheter, säger Ingrid Elovsson.

– Det händer ju att man måste informera om att Dublinförordningen säger att det är det första landet som man söker asyl i som är ansvarigt för att hantera den asylansökan. Och om dom då går till Migrationsverket och söker asyl här så kommer de att överföras till det landet där de först sökte asyl eller lämnade sina fingeravtryck. Och de blir väldigt besvikna, säger hon.

Det är främst pojkar som kommer den här kvällen. Det har varit så en längre tid, säger juristerna. Många afghanska unga män.

Arbetsdagen som började för snart tolv timmar sedan på en advokatbyrå någonstans i innerstan och som följdes upp med volontärarbete i flyktingkrisens spår börjar lida mot sitt slut. Ingrid går lite tidigare, hon ska möta upp en vän för middag. 

De som är kvar pratar om hopplösheten i att förmedla råd till flyktingar som kommer till centralen med en bestämd uppfattning. För alla vill inte lyssna, säger Charlotte Haglind.

– En volontär sa just att han hade mötts av en grupp på 45 personer som prompt sa att dom direkt ville åka norrut för att ta sig till Finland, och då blir det svårt att lyssna på rådet att det kanske är bättre att söka asyl här i Sverige.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".