Tågresenärer på Stockholms centralstation. Foto: Fredrik Sandberg/TT.

För 16-årige Karim fortsätter flykten i Sverige

Alla ensamkommande som han känner har märken på kroppen av våld
5:34 min

Han kommer från Algeriet och är ett av de mycket omskrivna "gatubarnen" i centrala Stockholm.

Han tog sig över till Spanien gömd på en båt, och sedan vidare genom flera europeiska länder, och väl i Sverige fortsätter flykten. Vi kallar honom Karim, han är 16 år, och vi träffar honom på Stockholms Central.

– Jag känner mig inte trygg i Sverige, alla medier pratar om oss nu, och när andra begår brott så blir vi alla misstänkta direkt, säger Karim där han sitter på ett kafé en sen vardagseftermiddag.

Han är ganska kort, har en snygg svart jacka, blå byxor och snaggat mörkt hår.

– Om vi hade haft det bra i vårt eget land hade vi aldrig tagit risken att komma hit", säger Karim.

Han berättar att alla ensamkommande han känner har märken på kroppen av våld som kriminella och elaka människor har utsatt dem för på vägen till Sverige.

– Det finns inget barn som föds kriminell. Om man först få gå i skolan och plugga språket och integrera sig i samhället på rätt sätt, och så får man inte uppehållstillstånd: då hamnar man på gatan och i kriminalitet, säger han.

Omkring 800 barn och ungdomar från de nordafrikanska länderna bedöms mer eller mindre bo på gatan i Sverige idag. Många av dem håller till i Stockholm och Göteborg, och enligt polisen livnär de sig ofta på att begå brott, som butiksstölder och fickstölder. Många använder droger. Förklaringen till att just är de nordafrikanska barnen och ungdomarna som hamnar på gatan, är att de – till skillnad från syrier eller afghaner till exempel – väldigt sällan får asyl i Sverige.

– Det är klockan som tickar, och de måste samla så mycket pengar som möjligt för att klara sig när de fyller 18. När de blir 18, då ska de utvisas från Sverige, säger Rachid El Jaouhari som driver ett familjehem i Stockholm.

Han jobbar också i tunnelbanan, ofta i City, där han träffar många av de den ensamkommande barnen från Nordafrika.

– Skulle de här barnen få uppehållstillstånd, skulle de göra precis som alla andra barn. De skulle plugga och inte ha behov av att försörja sig på ett illegalt sätt, säger han.

Rashid värjer sig mot ordet "gatubarn". De allra flesta är inte gatubarn från början. Söker de asyl som ensamkommande barn hamnar de i asylsystemet, med rätt till boende och skolgång och sjukvård och "god man". Men de vet samtidigt att nästan alla får avslag på sin asylansökan, och från det att de fyller 18 kan de börja utvisas. Och då, eller redan tidigare eftersom man ändå anar vad svaret på asylansökan kommer att bli, gäller det att börja hålla sig undan. Många klarar sig genom att börja begå brott.

Kanske vore det bättre att stänga igen dörren för de nordafrikanska barnen på en gång, säger Rashid El Jaouhari. Varför alls ge dem förhoppningar om en framtid i Sverige?

– Om vi ska kasta ut dem när de fyllt 18, varför ens satsa massa pengar på dem? Varför inte från dag 1, när de kommer till Migrationsverket, bara utvisa dem. Man ger dem falska förhoppningar: "Vi kan svenska. Vi gillar det här landet. Vi trivs här. "Nej, du ska skickas tillbaka", säger han.

De flesta av de här ensamkommande barnen och ungdomarna kommer från Marocko, ett land som det tidigare varit svårt att utvisa till, eftersom Marocko vägrat ta emot dem. Men nu ska Sverige och Marocko inleda ett samarbete för att fler ska kunna sändas tillbaka.

Rashid El Jaouhari tror inte att det här är lösningen. Väl tillbaka i Marocko är det ganska lätt att ta sig över till Spanien igen, och fortsätta norrut.

– De kommer komma tillbaka, för de har varit i Sverige, och de vet att Sverige är mycket, mycket bättre än Marocko. Om du skickar de här barnen till Marocko, så kommer de komma tillbaka. Andra från Spanien kommer att komma hit. Så det här löser inte problemet, säger han.

Karim sitter på kaféet i centrala Stockholm, och kastar ofta oroliga blickar omkring sig. Det är stopp i tågtrafiken, och det gör att ovanligt många ordningsvakter är ute och rör sig. Han är rädd för att bli tagen, inlåst och sedan utvisad.

16 år gammal bor han på ett familjehem, men han har redan fått avslag på sin asylansökan, säger han, och vet vad som väntar honom längre fram. Han hänger med i vad som händer, i Sverige och i resten av världen. Och han är medveten om de kontakter som Sverige har tagit med Marocko om att kunna sända tillbaka fler ungdomar dit.

Han tycker att det handlar om ett cyniskt politiskt spel.

– Våra regeringar offrar gatubarnen för att kunna sluta avtal med europeiska länder. De använder oss som påtryckningsmedel för att kunna uppnå ekonomiska intressen, säger Karim, som egentligen heter något annat.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".