Orkantopp kan vara mest naturlig

Antalet kraftiga orkaner i norra Atlanten har ökat dramatiskt sen mitten på 90-talet. Tidigare forskning har pekat på en koppling till den globala uppvärmningen, men en ny studie tyder på att de senaste årens orkantäthet hör till det normala.

Johan Nyberg, maringeolog vid Sveriges Geologiska Undersökning i Uppsala, han har studerat de senaste 270 årens orkanfrekvens.

Han fann att orkaner över Atlanten varierar med jämna mellanrum. Ett par årtionden av lugn följs i regel av ett par, tre årtionden med fler kraftiga tropiska orkaner. Det kunde Johan Nyberg konstatera efter att ha studerat koraller och borrkärnor med bottensediment från de senaste 270 åren.

Lämnar spår
Tropiska orkaner lämnar nämligen spår efter sig i både koraller och bottensediment, spår som går att läsa av ungefär på samma sätt som årsringarna i ett träd.

När Johan Nyberg jämförde all sin data upptäckte att det relativt lugna vädret under 70- och 80-talen var ganska ovanligt, medan däremot de senaste årens orkantäthet hade likheter med flera tidigare orkanintensiva perioder.

Vertikal vindskjuvning
Förklaringen till de här naturliga variationerna beror på så kallad vertikal vindskjuvning. Det handlar om att vindar på olika höjder i atmosfären rör sig i olika riktningar och i olika hastigheter. Något som vissa år minskar risken för att kraftiga orkaner ska kunna bildas.

Så även om den globala uppvärmningen kan ha haft en viss betydelse för de många kraftiga orkanerna på 90- och 2000-talet så tror Johan Nyberg ändå att de naturliga variationerna spelat en stor roll.

Michael Borgert
michael.borgert@sr.se