Elektrokemiska krafter i ödlefötter

Det är nästan obegripligt hur geckoödlor rör sig utan att bry sig om tyngdlagen. Kladdiga fötter trodde man förr var svaret, små kletiga strån på tassarna. Nu har man sett att det inte är en klisterfunktion i stråna utan svaga elektrokemiska krafter som håller djuret hängande i tårna, så kallade van der Waalskrafter.
Nu har ett forskarlag i Pittsburgh lyckats imitera ödlans hår i ett polymermaterial och fått sådan här kraft att uppstå. De syntetiska ödlefotsstråna orkar än så länge inte hålla en människa i taket, utan bara några kilo. Men forskarna håller på att utveckla metoden, så de som drömmer om geckoödleskor och att gå upp och ner i taket får vänta lite.
Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".