Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
Det brinner i en industrilokal. Giftig rök sprider sig österut mot Giraffens köpcentrum. Alla som befinner sig i området bör bege sig därifrån. Boende i området uppmanas att gå inomhus och stänga dörrar, fönster och ventilation. För mer information lyssna på Sveriges Radio P4 Kalmar.
(Publicerat igår kl 17.16)

Tasmanska tigerns DNA kartläggs

Publicerat torsdag 15 januari 2009 kl 06.00
En stor del av den utdöda pungvargens DNA har nu kartlagts.

Nu ökar kunskapen om ett av de mest fascinerande djur som utrotades under 1900-talet. Den tasmanska tigern, som också kallas pungvargen, var ett hundliknande, randigt djur som levde på Tasmanien och Nya Guinea, men som dog ut 1936. Nu har forskare i bland annat Uppsala kartlagt en viktig del av pungvargens DNA och kunnat placera in det på rätt plats i arternas släktträd.

Rätt plats, det är varken nära vargar eller tigrar - fast den här långsvansade randiga vargliknande djuret påminde om dem båda - utan bra mycket närmare de geografiska grannarna känguruerna.

Anders Götherström vid Uppsala universitet, en av dem som gjort kartläggningen kallar pungvargen ett klassiskt exempel på konvergent evolution.


Samma nisch som vargen
– När evolutionen driver fram två väldigt likartade djur från helt olika ursprung. Det fanns en ekologisk nisch att fylla. Den nisch som vargen fyller i andra delar av världen fanns även i Australien, och där fylldes den av pungvargen.

En pungvarg som legat inlagd i sprit på Naturhistoriska riksmuséet i Stockholm. Och en som  legat torkad i Washington har fått sin DNA analyserad men inte hela, bara dess så kallade mitokondrie-DNA.

Lika genetiskt
Analysen visade att de två exemplaren var varandra genetiskt – och att få den bilden av en arts genetiska utarmning några decennier innan den dog ut  det tycker Anders Götherström var det mest intressanta av alltihop.

– Vi har inte så många bra exempel på hur variationen försvinner när en art dör ut under en längre tid. Det finns en del andra exemepl men då har man inte kommit så nära utdöendet som vi har gjort här.

Camilla Widebeck
camilla.widebeck@sr.se

Referens:
Miller W, Drautz DI et al. ”The mitochondrial genome sequence of the Tasmanian tiger (Thylacinus cynocephalus)”. Genome Res. 2009 Jan 12. doi: 10.1101/gr.082628.108

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".