Kemiupptäckterna viktiga för kroppens vätskebalans

Kemipriset i år har väldigt mycket medicin- och biologianknytning. Utan jonkanaler skulle våra nervsignaler inte fungera. Och utan vattenkanaler skulle vi få kissa tiotals liter om dagen.
Priset handlar om hur levande organismer kan bibehålla sin balans av vatten och salter även om omgivningen varierar - cellernas dörrar och fönster mot sin omgivinig där de ytterst selektivt släpper in de ämnen som behövs just för tillfället inne i cellen. Tidigare nobelpris Att det finns jonkanaler in i cellen har man vetat och redan nobelprisbelönat, men inte förrän med Roderick MacKinnons noggranna skärskådande visste man hur den här kanalen var konstruerad. Den har ett första filter för att välja rätt jon att släppa in, och sen en grind där jonen tas emot inne i cellen. Skälet till att det är ett kemipris är att det beskriver hur jonkanalen är byggd kemiskt. Och utan jonkanaler skulle våra nervsignaler inte fungera, eller cellernas förmåga att plocka in de joner som behövs för att uppehålla livet. Vattenkanaler Men lika viktigt är att organismen kan hantera allt vatten som finns - en människa består av 70% vatten, men det får inte komma in hur som helst i cellerna heller. Vattnets egna kanaler ser annorlunda ut än jonkanalerna, konstaterar den andra nobelpristagaren Peter Agre. Här handlar det om att hålla bort alla joner, annars blir det kortslutning i cellen. Och hade vi inte vattenkanalerna så skulle växter inte kunna ta upp vatten, eller vatten avdunsta från bladen, och vi skulle behöva kissa många många liter varje dag, om inte kroppen kunde koncentrera njurarnas primärurin.
Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista