Planetbildning bidrar till mindre litium på ytan av en stjärna. Foto: L. Calçada

Litium löser rymdgåtor

En ny, enkel metod att leta efter stjärnor med planeter har upptäckts av ett internationellt astronom-forskarlag. Samtidigt har de lyckats lösa en 60 år gammal gåta om varför vår egen sol innehåller så lite litium.

Nyckeln till de tvåhövdade forskningsresultaten är förekomsten av grundämnet litium i stjärnor.

Forskare har länge förbryllats av vår egen stjärna, solen, och dess låga innehåll av litium. Men den enkla förklaringen har visat sig vara att solen har planeter. När planeter bildas och sedan kretsar kring stjärnan, skapas nämligen oreda på stjärnans yta och litiumet försvinner.

– När det bildas planeter, bildas det först en stor gasskiva runt stjärnan som sedan planeterna börjar klumpa ihop sig ur. Gasskivan drar och sliter i stjärnan och kan orsaka turbulens i dess yttre lager. Det litium som finns i stjärnan förs längre ner, in i stjärnan, där det i stort sett fördärvas, berättar Maria Sundin, astronom vid Göteborgs universitet.

Att undersöka vilka grundämnen som ingår i stjärnor är något som man kunnat göra länge, genom att titta på stjärnornas spektrum. Och om nu stjärnor som solen, med planeter runt omkring sig, har mindre litium så går det att utnyttja för att leta efter planeter runt andra stjärnor.

– I och med att det är en lätt metod att använda att leta efter stjärnor med lågt litiuminnehåll så innebär det att vi får en hjälp i att leta efter planeter runt andra stjärnor och det är ju det som är riktigt roligt. Bakom det ligger ju frågan om det finns andra jordliknande världar där ute, säger Maria Sundin.

Lars Broström
lars.brostrom@sr.se

Referens:
Israelian et al, Enhanced lithium depletion in Sun-like stars with orbiting planets. Nature, Published online 11 November 2009. Doi:10.1038/news.2009.1078.

Läs mer om:

FAKTA Litium

Grundämnet litium är det 35:e vanligaste i jordskorpan och förekommer i många bergarter. Det upptäcktes 1817 av J.A. Arfwedson och fick på förslag av Berzelius namnet lithion ('av sten'), eftersom det hade upptäckts i mineralriket. Litium är en mjuk, silvervit metall med hög elektrisk ledningsförmåga. Det har en smältpunkt på 180,5 °C och en kokpunkt på 1347 °C. Metallen används bl.a. som legeringsmedel inom metallurgin och som anod i litiumbatterier. Litiums kemiska tecken är Li.

Källa: #link=164573#

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".