Elefantungar och människobarn tar sin första stapplande steg enligt samma princip, hävdar forskare. Foto: Scanpix.

Därför dröjer våra ungar med att gå

Vi människor lär oss att gå väldigt sent jämfört med många andra däggdjur, som hästar eller hundar. Men det här beror inte på att vi människor skulle vara unika på något sätt i jämförelse med djuren, enligt en ny studie från Lund.

Principen för när småbarn tar sina allra första steg är faktiskt samma som hos djuren. Det hela handlar om hjärnans storlek, skriver en forskargrupp från Lund i den amerikanska vetenskapsakademins tidskrift.

– Man ställer ju sig frågan: Hur kommer det sig att ett människobarn börjar gå först i ettårsåldern medan ett nyfött föl kommer upp på benen nästan direkt efter födelsen, säger neurofysiologen Martin Garwicz som är en av forskarna bakom studien.

Martin Garwicz säger att forskarsamhället hittills har antagit att det här beror på att människans hjärna är mycket komplicerad. Man har förutsatt att människan lär sig en mängd andra saker, förutom att gå, under sin tidiga utveckling och det är en förklaring till den sena gångdebuten.

Dessutom går människan på två ben vilket enligt den gängse forskaruppfattningen är svårare, balansmässigt, än att gå på fyra ben, säger Martin Garwicz och fortsätter:

– Men det handlar inte om det. Människan följer precis samma mönster som alla andra däggdjur.

Ett däggdjur börjar att gå när hjärnan har nått ett visst specifikt skede i sin tillväxt - och det är motsvarande skede som gäller oavsett om man är människa, häst eller hund.

Det hävdar forskarna i Lund efter att ha studerat 24 landlevande däggdjursarter, inklusive människan, samt dessas rörelseutveckling ända från befruktningsögonblicket.

Att vissa arter, som människan eller elefanten, börjar att gå så pass lång tid efter befruktningen hänger ihop med att deras hjärnor är stora, enligt artikelförfattarna. En hjärna som ska bli stor behöver längre tid för att växa - och komma till det här kritiska skedet där det är dags att börja gå, enligt forskarnas beräkningar.

Mindre hjärna ger tidigare gång och samma princip gäller såväl människa som djur, säger Martin Garwicz.

Professor Claes von Hofsten i Uppsala, en av flera forskare som Vetenskapsradion talat med, invänder att det nog inte finns ett så enkelt orsakssamband som den nya studien vill göra gällande. Det är faktiskt också, säger han, krångligare att lära sig gå på två ben än på fyra.

Martin Garwicz i Lund, å sin sida, har sin ståndpunkt klar: vi är inte så olika andra djur som vi gärna vill tro, i alla fall inte i den här frågan.

– Oberoende av om man är ett föl, en liten elefant eller en igelkott för den delen, så börjar man gå i precis samma utvecklingsstadium i hjärnan.

Garwicz säger också att han välkomnar en debatt efter publiceringen av studien, vars resultat han betecknar som "kontroversiella".

– Ja, man har antagit att eftersom människans hjärna är stor och komplicerad och vi går på två ben - vi har en väldigt stor hjärna i förhållande till kroppsstorleken, vår hjärna tillväxer väldigt mycket efter födelsen - så har man antagit att människans utveckling och framför allt kanske dess motoriska utveckling, alltså rörelseutveckling, är unik och skiljer sig på ett kvalitativt sätt från andra djur, säger Martin Garwicz.

– Visst finns det skillnad. Men det är en kvantitativ skillnad. Så människan faller inte utanför det gängse däggdjursmönstret. Det här är kontroversiellt inte bara hos gemene man, där man ser människan som någonting som intar en särställning, utan även bland forskarna.

Lisen Forsberg
lisen.forsberg@sr.se

Referens:
Garwicz, Martin; Christensson, Maria och Psouni, Elia. A unifying model for timing of walking onset in humans and other mammals. PNAS Early Edition 14 december 2009. Doi: 10.1073 pnas.0905777106.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista