Hjärnan sätter gräns för simultankapacitet

Det är svårt för hjärnan att lösa fler än två svåra uppgifter samtidigt, visar ny forskning. Och det verkar hänga ihop med det enkla faktum att vi bara har två hjärnhalvor.

Simultankapacitet är något som många tycker kan vara svårt att uppbringa. Nu talar vi inte om kunna att gå och tugga tuggummi samtidigt, utan om förmågan att på en och samma gång lösa flera uppgifter som kräver stor uppmärksamhet – något som till exempel flygledare måste kunna göra.

I den franska studien, som publiceras i tidskriften Science, mätte forskarna hjärnaktiviteten i pannloben hos försökspersoner som fick lösa en knepig uppgift där man skulle hitta ord bland bokstäver som dök upp.

Ett spännande fynd var hur hjärnorna betedde sig när personerna fick ta itu med två snarlika svåra uppgifter samtidigt. Forskarna såg, via magnetkamera, att hjärnhalvorna då på ett effektivt sätt delade upp jobbet mellan sig. Den ena halvan tog det ena problemet och den andra halvan tog det andra problemet.

När man sedan testade att låta försökspersonerna lösa tre problem samtidigt började dessa plötsligt göra en massa fel. Hjärnan verkade inte riktigt ha samma resurser att ta itu med tre saker på en gång.

Det verkar alltså som att den mänskliga hjärnan, med sina två hjärnhalvor, inte är optimerad för att lösa mer än två svåra uppgifter simultant. Men självklart finns det individuella skillnader, säger hjärnforskaren Fredrik Ullén vid Karolinska Institutet i Solna.

– Det skiljer sig säkert en hel del hur väl de här systemen fungerar. Det vet vi att det gör, så man är mer eller mindre skicklig på att hantera sådana här saker, säger Fredrik Ullén.

– Sen misstänker jag att det kan finnas starka träningseffekter. Man är bättre på att hantera det här i vissa situationer som man är van vid, därför att man övar upp strategier för att hantera det.

Lisen Forsberg
lisen.forsberg@sr.se

Referens:
Charron, Sylvain och Koechlin, Etienne. Divided Representation of Concurrent Goals in the Human Frontal Lobes. Science 16 april 2010, vol 328. Doi: 10.1126/science.1183614.