Oljekatastrofen kan ha berott på tidsbrist

Oljan fortsätter att spruta ut i den Mexikanska Golfen. Att läckan uppstod kan ha berott på att borrhålet ligger så djupt under havet, som 1600 meter. Borrning på så stora djup blir allt vanligare, men den är svår, riskfylld och dyr. Inge Carlsen, forskningschef på det oberoende norska oljeforskningsinstitutet SINTEF, misstänker att borrningen i golfen gått alldeles för fort.

Det måste undersökas om det var en stressad situation eller om tid var viktig här, säger Inge Carlsen på SINTEF.

Att borra på Ultradjupt vatten dvs mellan 1500- 3000 meters djup, ställer hårdare krav på utrustningen än traditionell oljeborrning. Plattformarna måste klara tyngre last och borrarna måste tåla svårare geologiska förhållanden och allt extremare tryck. Det är dyrare och tar längre tid.

Ultradjup borrning har blivit allt vanligare de senaste 10-15 åren i takt med att lättillgängliga ytliga oljekällor tagit slut, säger Jonas Fejes, oljeskadeexpert vid IVL Svenska Miljöinstitutet:

– Champagnekällorna som vi pratar om där man sticker ned ett järnspett i marken och så börjar det att spruta olja, de är i princip slut. Nu får man istället söka sig utanför kontinentalsocklarna på stora havsdjup eller till polarområdena. Och det säger ju sig självt att när det blir mer och mer komplicerat och dyrare och dyrare så kommer det förmodligen till slut att hända något.
Det finns nästan ingen utrustning som kan användas att gå ned och jobba där, anser Jonas Fejes på Svenska Miljöinstitutet IVL.

Det finns ingen statistik som visar att olyckor vid ultradjup borrning är vanligare, men experter vetenskapsradion talat med är överens om att när en olycka väl sker på dessa extrema djup, så är det svårare att stoppa läckorna än vi traditionell oljeborrning.

--  Man får väl ta lärdom att det tar tid och det kostar mycket att borra på djupt vatten, anser Inge Carlsen på SINTEF.