Vem ska trösta polisen?

Om ställföreträdande trauman och annan polispsykologi.

Att schablonbilden av kriminalaren ser ut som den gör - en butter, lite ensam man, kanske cynisk, som då och då tar sig ett glas för mycket - är inte så konstigt. Det finns mycket sanning i deckarens och polisfilmernas bild av dem som ständigt konfronteras med och utreder mord och andra grova brott - den som möter gärningsmän och brottsoffer och deras berättelser. Bland annat hör vi om hur polisarbetet kan leda till sekundär traumatisering, och vad som kan göras åt det.

Redaktör Ylva Herholz

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".