Jätteödlan Coloborhynchus piscator. Bild: Ontograph Studios Ltd

Jätteödlor flög lugnt och fint

De enorma flygödlorna som regerade luftrummet på dinosauriernas tid, var känsliga och mer långsamma flygare än vad man tidigare trott menar brittiska forskare som för första gången rekonstruerat vingarna hos en jätteödla.

Genom att utgå ifrån välbevarade fossil från jätteödlor rekonstruerades vingarna i tunna lager av kolfiber och komposit material, för att sedan testas i en vindtunnel.

Hur det kunde vara fysiskt möjligt med upp till 20 meter i vingbredd och samtidigt ha så spröda ben som de största jätteödlorna hade, har länge förvånat forskarna.

Men de nya resultaten tyder på att det var vingarnas glidflygande effekt, som också krävde vänliga vindar där ödlorna flög, som gjorde att jätteödlorna kunde flyga och landa väldigt långsamt och mjukt och således gjorde det möjligt för flygödlorna att ha en så stor och bräcklig kropp.

Referens:
Palmer C. Flight in slow motion: aerodynamics of the pterosaur wing. Proceedings of the Royal Society B. 2010. DOI:10.1098/rspb.2010.2179

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".