Tacka mormor och farmor för mänsklighetens utveckling

Hur kommer det sig att vi människor till skillnad från många andra djurarter har en äldre generation som blir så gamla? Finns det någon evolutionär fördel i att, till exempel mor- och farmödrar som inte längre kan få barn får en så framträdande plats i den tidiga människans utvecklingshistoria. Nu har amerikanska forskare nya rön.

De båda amerikanska forskarna menar att det var för trettiotusen år sen, som man började att ta hand om sina svaga och gamla. Och det gjorde man för att i utbyte få de äldres hjälp och erfarenhet.

De äldres hjälp och erfarenhet gjorde också så att allt fler i familjerna och människogrupperna klarade sig.

De här resultaten publiceras i den amerikanska vetenskapsakademins tidskrift, och kallas av forskarna för mormorshypotesen. Det är en hypotes som ger mormödrar och farmödrar äran för mänsklighetens utveckling. I djurriket däremot klarar sig de ickefertila individerna inte speciellt länge.

Men hos människogrupperna som levde för 30 000 år sedan var det just de äldre och ickefertila som hjälpte till att föda upp och uppfostra familjerna.

Resultaten fick forskarna fram genom att undersöka åldern på fossiler av tidiga människotyper, och sedan jämföra de olika fossiltyperna med varandra. Och särskilt bland människor som levde i den äldre stenåldern och framåt syns skillnaderna som mest.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".