"Djuphavens vulkaner" - alldeles för mycket Hollywood

På Cosmonova, biografen på Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm där hela kupoltaket utgör filmduk, har filmen ”Djuphavens vulkaner” nyligen haft premiär.

Så här tyckte Vetenskapsradions recensent Camilla Widebeck om filmen:

”Det är dramatik, det är Hollywood, när kameran sveper fram bland de underliga klippformationer som vulkanerna djupt ner på havets botten gett upphov till.

Det är lavaströmmar också, men mest stelnad lava, för det mest spännande med de här vulkanområdena är vad som händer när underjordens hetta möter havets svalka. Att liv kan frodas här nere, långt borta från allt solljus.

Geleklumpar med tentakler på, strängar med pärlor inuti, något svävande i vattnet som kunde vara en febersyn av änglar - den här miljön är full av organismer, och filmen är så full av märkliga bilder att jag inte vet vad som är filmat och vad som är animation.

Tyvärr, jag hade helst inte velat sitta och fundera på det utan bara flyta med därnere bland havsbottnens skorstenar som spyr ut svavelväte från underjorden, och helst också höra mer om hur i allsin dar det går till att hela ekosystemet därnere vilar på såna ämnen som är dödens giftiga för oss.

Det är ju så fascinerande och behöver ingen hjälp på traven a la Hollywood.”

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".