Kommentar

"Patient kan be läkare om alternativ behandling"

Högsta förvaltningsdomstolen beslutade i fredags efter en lång serie överklaganden att en landstingsanställd läkare som systematiskt ordinerat homeopatiska preparat inte gjort något fel och går därmed emot ett tidigare beslut av Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd.

Frågan är om detta nu ger klartecken för alternativmedicinska behandlingar i vården. Vetenskapsradions chef Ulrika Björkstén kommenterar beslutet så här:

Homeopatin är en behandlingsmetod med över tvåhundraåriga anor som bygger på icke-vetenskapliga principer om att ett verksamt ämne blir mer potent som medicin genom att spädas och röras om i flera omgångar enligt vissa regler. Denna tanke strider helt mot den etablerade naturvetenskapens grunder.

Man kan säga att det faktiskt är just därför som förvaltningsdomstolen nu gett klartecken till att metoden under vissa förutsättningar får tillämpas i vården. Domstolens viktigaste utgångspunkt har nämligen varit att utreda om den läkare som ordinerat homeopatiska läkemedel har utsatt patienterna för någon fara.

Och eftersom de preparat som används inom homeopatin är så utspädda att de enligt etablerad naturvetenskaplig kunskap omöjligt kan ha någon verkan, varken positiv eller negativ, borde det rimligen vara riskfritt att ta preparaten så länge de är rena och hygieniskt tillverkade. Men under en viktig förutsättning - att de inte ges i stället för verksam medicin. Den nu frikände läkaren har fortsatt att behandla med väl beprövade läkemedel parallellt med homeopatin, och därför har inte patienterna lidit någon skada enligt domstolen.

I praktiken innebär alltså förvaltningsdomstolens utslag rimligen att den som så önskar från och med nu kan be sin landstingsläkare ordinera alternativa behandlingar som saknar skolmedicinens vetenskapliga grund.

Men en viktig poäng i domen är just att behandlingen skett på patienternas egen begäran. Framtida prövningar av alternativmedicin i vården kommer därför sannolikt att handla om på vems initiativ behandlingen sker. Att tillgodose patienternas egen tro på ett ofarligt preparat är en sak, att som läkare själv föreslå preparat utan vetenskaplig grund är en annan.