Jättestjärna ger ljuseko från 1800-talet

1:22 min

Hundrafemtio år gammalt ljuseko från en av Vintergatans största stjärnor kan öka vår kunskap om hur supernovor, alltså exploderande stjärnor, fungerar. Nu har amerikanska astronomer i detalj lyckats observera hur stjärnan Eta Carinaes strålade under ett supernovalikt utbrott som den hade på 1800-talet.

– Det är fascinerande att kunna observera ett spektrum som är - i vår tideräkning - hundrafemtio år gammalt, i efterhand nu när vi har konstruerat så här fina teleskop och spektrografer. Det är lite som att få en digitalbild av vikingarna så här i efterhand kan man säga, tycker Henrik Hartman, som forskar på stjärnan Eta Carinae på institutionen för astronomi vid Lunds Universitet.

Astronomerna utnyttjade ett dammoln som en spegel, ungefär som vi ser vår sols reflektion i månen. Tack vare att dammolnet befann sig omkring hundrafemtio ljusår bort från stjärnan ger den en reflektion av ljus som strålades ut på 1800-talet, med vår tideräkning.

På bara några sekunder strålar Eta Carinae lika mycket som vår sol på ett år, och det är en förutsättning för att man ska kunna se ett ljuseko på ett så stort avstånd - stjärnan befinner sig omkring 7500 ljusår från vårt solsystem.

Eta Carinae strålar på alla våglängder, från infrarött till ultraviolett, men även radiovågor och röntgenstrålning. Genom att observera ljusekots färguppdelning under stjärnans utbrott har forskarna bland annat dragit slutsatsen att det vid utbrottet var tvåtusen grader kallare än vad man tidigare trott - något som ökar förståelsen för orsaken till utbrottet, och i förlängningen även förståelsen för varför stjärnor exploderar. Eta Carinae förväntas nämligen bli en supernova - ett fenomen som i vintergatan bara händer en gång per hundra år.

Referens: A. Rest m fl: "Light echoes reveal an unexpectedly cool Eta Carinae during its nineteenth-century Great Eruption". Nature 16 februari 2012, doi:10.1038/nature10775