Flera frågetecken kring ebolavirusets beteende

1:45 min

I Liberia klingar ebolasmittan av men i grannlandet Sierra Leone fortsätter sjukdomen att spridas. Det här reser frågan om vår kunskap om viruset och hur det smittar. Nu har forskare sammanställt en översikt som visar att det finns minst tolv kunskapsluckor.

Det finns en hel del som fortfarande är oklart om hur ebolaviruset fungerar. Framför allt handlar det om att ingen vet exakt hur stabilt viruset är, alltså hur länge viruset kan överleva i luft, på ytor, i vatten eller i kroppsvätskor som blod, spyor och avföring.

Det har heller inte gjorts några experiment i den typ av luftfuktighet eller värme där ebolautbrotten oftast sker, nämligen i varmare länder.

De amerikanska forskarna beskriver tolv kunskapsluckor kring virusets beteende och smittovägar. Det kan handla om att man inte vet hur mycket en väldigt sjukperson kan smitta via luftvägarna, till att det inte finns några studier på om viruset kan spridas och överleva i vatten och avlopp.

Anders Tegnell, statsepidemiolog, tycker däremot att den kunskap som redan finns är väldigt bra eftersom det huvudsakliga sättet att smittas är i nära kontakt med kroppsvätskor från en svårt sjuk. Han menar att experimentella studier inte tillför så mycket, utan att det viktiga i stället är att bedriva smittspårning för att förstå hur människor faktiskt har smittats.

– Jag tycker det viktiga med de här sjukdomarna är att veta hur de sprids normalt. Det är vad man måste veta när man diskuterar hur man ska få kontroll på sjukdomen, säger Anders Tegnell.

Du var väldigt tydlig i höstas att ebola är inte är en luftburen smitta, men här visar man att det faktiskt inte finns tillräckligt med forskning som visar det?

– Det jag sade då var att den sprids inte i luft ute i samhället. Sedan kan man i sjukvården i vissa sammanhang skapa en situation så att man får ut viruset i luften, men det är inte den normala smittvägen, säger Anders Tegnell.

Referens: S Judson et al "Understanding Ebola Virus Transmission" Feb Viruses 2015, DOI 10.3390/v7020511