Gotlandsruss ska hålla betesmarker öppna

1:36 min

Flera växt- och djurarter hotas när betesmarker växer igen. Men nu ska svenska viltlevande hästar hjälpa till att hålla gräsmarkerna öppna.

I slutet av april presenterades Artdatabankens nya rödlista, som är en slags varningsklocka för växter och djur som minskar eller blivit ovanliga. Listan domineras av arter som hör hemma i odlingslandskapet, framför allt de öppna gräsmarkerna. Nya arter är till exempel staren och slåtterfibblan.

För att hålla betesmarkerna öppna har Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, testat att låta hästar gå fria på marker vid Krusenberg utanför Uppsala. Hästarna som lever fritt är gotlandsruss och en av dem som tittar till hästarna då och då är hästforskaren Anna Jansson på SLU.

– Nu går vi på vågen. 227,5 kilo. Generellt kan vi se att de tappat lite grann i vikt under vintern. Nu förväntar vi oss sakta men säkert att de börjar öka igen, säger hon.

I snart ett år har 12 russ levt i stora hägn, utan extra mat. Fyra hästar på tio hektar öppen gräsmark och skog. Anna Jansson och Sara Ringborg tittar till dem dagligen och kontrollerar hullet varje vecka. Gotlandsrusset är vår enda inhemska ponnyras och är känd för sin härdighet.

De som blivit för tunna har flyttats till en hage med foder, berättar hästforskaren Anna Jansson. Men de allra flest har klarat sig även under vintern med snö och is...

– Man blir imponerad av de här hästarna, att de faktiskt håller hullet en hel vinter, säger Anna Jansson.

Redan efter ett år kan viltforskaren Carl-Gustaf Thulin se att hästarna tydligt påverkat landskapet, inte bara betat gräset kort. De har skapat sandgropar och hållit efter både smågranar och aspsly. Fram till för hundra år sedan formades även våra skogar av betesdjuren.

– Det är väl det vi tänker oss att den här typen av hästhållning kan bidra till att faktiskt hålla den typen av landskap kvar, kanske till och med nyskapa eller återskapa halvöppet landskap, de betade skogarna, säger Carl-Gustaf Thulin, viltforskare på SLU.