Därför kan det konstgjorda sockret ge ökad hunger

1:36 min

Nu har forskare presenterat en förklaring till varför det konstgjorda socker som finns i en del så kallade lightprodukter kan ge ökad hunger och ökat sötsug, åtminstone hos bananflugor och möss.

Att konstgjorda sötningsmedel som sukralos, som man hittar i light-produkter av olika slag, kan leda till ökat födointag har forskare tidigare visat i upprepade försök på djur.

Däremot har mekanismerna bakom sambandet varit oklara.

Nu presenteras en ny forskningsartikel i ämnet i den vetenskapliga tidskriften Cell Metabolism.

Där hävdar forskare att de i detalj har kunnat visa vad det är som händer vid intag av sötningsmedlet sukralos. Försöken har gjorts med doser som är många gånger högre än de doser som människor får i sig.

Genom upprepade experiment på bananflugor och möss såg forskarna att kombinationen mat med hög sukralossötma och lågt energi-innehåll gör att hjärnan på längre sikt reagerar ungefär så här:

"Hallå där, det där konstgjorda sockret som du stoppar i dig ger mig ingen energi. Det är nog bäst du tar och äter riktigt socker istället!"

Det här påverkar även på sikt bland annat insulinkänsligheten så att känsligheten sänks hos djur i försök. Eventuella risker för människors insulinkänslighet kan forskarna i dagsläget inte säga något om.

Systemen som är inblandade i de här processerna är förhållandevis lika hos flugor, möss och människor.

Människor har förvisso högre kognitiva förmågor som gör att vi kan välja att inte ösa på med mat och socker. Men det skulle ändå kunna finnas risker, säger Helgi Schiöth, professor vid institutionen för neurovetenskap vid Uppsala universitet.

– Om du tar det här varje dag i flera veckor eller månader finns ju uppenbara risker att det kommer att öka ditt födointag. Då förlorar du effekten som du var ute efter. Man måste titta på långtidseffekterna och andra möjliga skadliga effekter av att konsumera sukralos.

Referens: Wang et al. Sucralose Promotes Food Intake through NPY and a Neuronal Fasting Response. Cell Press, 2016. DOI: 10.1016/j.cmet.2016.06.010