Uranus månar Oberon, Titania och Ariel.
Några av Uranus kända månar: Oberon, Titania och Ariel. Månarna har namn efter figurer i verk av William Shakespeare och Alexander Pope. Foto: Nasa.

Astronomer: Uranus kan ha månar som vi inte har känt till

Astronomen Karl Wahlberg Jansson om att Uranus kan ha fler månar än tidigare känt
1:59 min

Uranus har sannolikt två månar som ingen förut fått syn på. Det hävdar astronomer från University of Idaho i USA. De har granskat material från 1986 då en rymdsond for förbi Uranus.

Uranus har 27 bekräftade månar. En del av dem cirkulerar i ett grus- och isbälte, en ring, runt planeten.

Månarna och ringen är sannolikt resultatet av en kollision mellan himlakroppar vid Uranus en gång i tiden, säger Karl Wahlberg Jansson, doktorand i astronomi vid Lunds universitet.

Även jorden har en gång förmodligen kolliderat med en planet av Mars storlek. Det grus som uppstod ur den krocken klumpade ihop sig och blev så småningom vår måne.

Forskarna drar slutsatserna om att Uranus bör två extra månar efter att ha analyserat data från rymdsonden Voyager 2, som for förbi Uranus år 1986 – för 30 år sedan alltså. Då samlade farkosten in data som nu har granskats i detalj.

Det är roligt att Voyager 2 har kunnat bidra med den här nya kunskapen trots att sonden lämnade jorden för hela 40 år sedan, säger astronomen Karl Wahlberg Jansson.

Voyager 2 har nu hunnit långt bortom alla planeter i vårt solsystem och fortsätter att samla in data ute i rymden.

Karl Wahlberg Jansson säger också att ingen har kunnat se de förmodade månarna runt Uranus på ett direkt sätt eftersom månarna är mycket små, bara några kilometer i diameter. Däremot har astronomerna kunnat se att ljuset från bakgrundsstjärnor sett lite konstigt ut när de här förmodade månarna passerat förbi – och därmed dragit slutsatsen att det bör finnas himlakroppar där.

– Det man har gjort är att man har tittat på ringarna runt Uranus när dessa har passerat framför en bakgrundsstjärna. Då kan man se hur ringarna blockerar ljuset från den här stjärnan. Och från det har man sett att det är något lite konstigt, det stämmer inte överens med att det inte skulle finnas någonting där, säger Karl Wahlberg Jansson.

Inom astronomi är det ofta så observationer fungerar, fortsätter Karl Wahlberg Jansson. Man kan ofta inte se himlakroppar och annat på ett direkt sätt.

– De här månarna runt Uranus är för små för att man ska kunna se ljuset som kommer direkt från dem. Då man får se hur de påverkar sin omgivning.

Detta gäller även planeter runt andra stjärnor än solen.

– Stjärnor är alldeles för ljusstarka för att man ska kunna se planeterna. Man blir bländad av stjärnorna. Istället får man se hur de här planeterna påverkar sin stjärna. De drar i stjärnan med sin gravitation. Det kan ibland vara så att de passerar framför stjärnan och blockerar ljuset från stjärnan, som en stjärnförmörkelse, säger Karl Wahlberg Jansson.

Läs mer här (pdf-länk).

Referens: R. O. Chancia, M. M. Hedman. Are there moonlets near Uranus' alpha and beta rings? The Astronomical Journal, 2016.

Relaterat

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".