Bild på färgglatt moln av gas-och rymdstoft som ser ut lite manetformad ut.
1 av 2
En nebulosa är ett enormt stort moln av gas och rymdstoft. Trots att Krabbnebulosan är välstuderad finns flera frågetecken kvar. Foto: Nasa, Esa, J. DePasquale (STScI)
Mark Pearce, professor i fysik vid KTH.
2 av 2
Mark Pearce, professor i fysik vid KTH. Foto: Sara Sällström, Sveriges Radio

Nytt sätt att se på supertät rest av supernova

"Svårt att föreställa sig hur miljön är däruppe"
1:37 min

Nu har resultaten kommit från det ballongburna teleskopet som släpptes upp från rymdbasen Esrange utanför Kiruna förra sommaren.

Syftet med ballongfärden var att studera polariserad röntgenstrålning från krabbnebulosan i stjärnbilden Oxen.

– Det är väldigt svårt att föreställa sig miljön är däruppe, säger Mark Pearce, som är professor i fysik vid Kungliga tekniska högskolan och projektledare för ballongfärden.

Krabbnebulosan är en rest av en supernovaexplosion i form av ett gasmoln med en pulsar i. Pulsaren är en sorts roterande stjärna som har lika stor massa som solen trots att den bara är 15 kilometer i diameter.

När ballongen, som var dubbelt så stor som Globen, färdades mellan Kiruna och norra Kanada i fem dagar förra året bar den på teleskopet PoGO+. Teleskopet hade specialkonstruerats för att inte bara kunna studera vanlig röntgenstrålning som andra teleskop. Istället riktade den in sig specifikt på den polariserade röntgenstrålningen från krabbnebulosan, där strålningen kan sägas svänga i ett visst plan.

Att forskarna lyckats mäta polariseringen har gett Mark Pearce och hans kollegor möjlighet att bland annat dra slutsatsen att källan till mycket av röntgenstrålningen från krabbnebulosan finns i ett område i närheten av den roterande pulsaren.

Det vi fått reda på genom den här ballongfärden kan öppna upp för nya sätt att studera många exotiska himlakroppar i rymden, enligt Mark Pearce. Han hoppas att de nu visat att det går att göra den här sortens mätningar av polariserad röntgenstrålning och att fler forskare vill göra liknande mätningar.

Han säger att det är intressant att lära sig mer om sådana här rymdobjekt, och bara tanken på hur tät pulsaren är gör honom fascinerad.

– Om man skulle skicka upp någon till stjärnan och gräva ut en tesked av materialet och ta med det till jorden skulle teskeden väga ungefär lika mycket som en kubikkilometer sten, det vill säga en miljard ton.

Missa inte video: Så såg det ut när ballongen med teleskopet släpptes iväg 2017

Referens: M. Chauvin et al. Shedding new light on the Crab with polarized X-rays. Scientific Reports 10 augusti 2017. DOI: 10.1038/s41598-017-07390-7

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".