Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
Ulrika Björkstén.
Ulrika Björkstén är chef för Vetenskapsradion. Foto: Stina Gullander/ Sveriges Radio
Lyssna
(2:57 min)

Vintertid får min inre klocka att gå rätt – ett tag

Publicerat fredag 3 november 2017 kl 14.50

Förra söndagen gick vi tillbaka till normaltid efter sommartiden. Vetenskapsradions Ulrika Björkstén funderar över varför den där extra timmen betyder så mycket.

Krönika: Detta är en personlig betraktelse. Åsikter som uttrycks är krönikörens egna.

Varje höst då vi ställer tillbaka klockan drar jag en lättnadens suck. Jag har alltid glömt att det ska hända och jag blir alltid lika glad – en extra timme! Äntligen en chans att komma i kapp sig själv mitt i den värsta höststressen, då planeringen för nästa års satsningar och sändningar redan är i full gång samtidigt som det alltid tycks hända extra mycket just så här års, och så julledigheterna som dessutom närmar sig med stormsteg – då måste ju allt vara klart.

Det är naturligtvis helt irrationellt att betrakta den där timmen som just den som ska ställa alla klockor rätt så att vi kan jobba vidare utan stress. Men just så känns det. Min inre klocka hamnar i takt med den yttre igen. Åtminstone ett litet tag, innan den stora nordiska jetlagen slår till på riktigt och, inbillar jag mig, vi alla som lever på dessa breddgrader förlorar känslan för natt och dag, insvepta i vårt vintermörker.

Lite särskilt pikanta blir de här återkommande hösttankarna just i år, eftersom en av anledningarna till att det är extra stressigt och ont om tid på Vetenskapsradion så här års är att reportrar åker kors och tvärs för att intervjua Nobelpristagare inför Nobeldagen i december. Och just som jag skriver de här orden befinner sig en av mina kollegor i USA för att prata med årets medicinpristagare, som ju belönas för att de förklarat hur vår inre klocka fungerar.

Sömn, mattider, hormonnivåer, blodtryck, kroppstemperatur och koncentrationsförmåga – allt varierar över dygnet och styrs av den så kallade cirkadiska rytmen som medicinpristagarna upptäckt.

Studier av denna inre klocka har bland annat visat att vi koncentrerar oss bäst på morgonen och har bäst fysisk koordinationsförmåga på eftermiddagen, liksom mer självklara saker som att vi mår bäst av att sova på natten och äta på dagen.

Men det finns också individuella skillnader i vår cirkadiska rytm. Vissa människor är mer aktiva kvällstid och andra är piggare på morgonen. 

Jag grubblar på vilken kategori jag själv tillhör. Så här års tycker jag egentligen att jag är sömnig både morgon och kväll. Men sedan läser jag att det tydligen finns en liten grupp som har en klocka som inte alls stämmer med dygnet utan egentligen skulle behöva en extra timma eller två för att inte ständigt känna att de måste stiga upp för tidigt.

Jag är rädd att det är i den gruppen jag hör hemma – det skulle förklara varför den där extra timmen känns så obeskrivligt härlig, och varför den känslan ändå så snabbt ebbar ut.

Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".