Vasas flora och fauna Mattias Björkas
Mattias Björkas i Vasas flora och fauna. Foto: Gustav Holmström/Sveriges Radio

Från hardcore till Vasas flora och fauna – från renhet till kilju

11 min

Österbottniska Vasas flora och fauna har senaste året tagit Sverige med mysig liten storm. Mattias Björkas, sångare i bandet, kom till studion för att prata om att gå från att vara strikt hardcore-fan till att nu spela mjuk och allvarlig pop.

Sedan debutplattan släpptes har det hänt en del i bandet, bland annat hoppade sångerskan Iiris Viljanen av och Mattias spelar nu med Tina Kärkinen och Daniel Ventus. Avhoppet var svårt, berättar Mattias. Halva bandet föll bort och man hade inte så många chanser på sig att testa och prova sig fram eftersom en skiva precis hade släppts.

Mattias har även ett förflutet inom hardcore-världen - något som känns långt bort från vad vi hör i Vasas flora och fauna idag.

Hur kommer det sig att ert sound blev som det blev?

– Jag tror jag drivs mycket, tyvärr, av avståndstagande. Man tröttnar på något och får olust. Sen gör man något annat och håller på sådär genom livet. Det var någon gång i gymnasiet som jag började tycka att jag inte kan stå för hardcore-scenen längre. Det musikaliska började kännas mossigt och trist. Så började jag med något annat och så har det fortsatt, säger Mattias.

Era texter är ni kända för. Det handlar om hemtrakterna i Vasa i Finland och ni sjunger på österbottnisk dialekt. Är det ett medvetet val, det är få som sjunger som ni gör?

– Det fanns ett slags tomrum. Jag tänkte att det här vill jag testa på, så vi gjorde det. På det sättet var det ganska medvetet, absolut.

Låten "Honda Monkey", vad ville du få fram med den?

– Ingången var att när jag var ung unnade jag inte riktigt mig själv. Jag var hård och det hade att göra med att jag lyssnade på hardcore och straight edge. Jag var väldigt kategorisk och dömande. Tyckte jag stod moraliskt högre än de flesta i omgivningarna.

– Det där har man fått omvärdera senare i livet. Då var ingången: vad kan jag ge till den efterkommande generationen och framförallt min dotter – att tvinga henne att unna sig. Att tvinga sin dotter att göra något låter kanske inte så bra, men det var experimentet som gjorde att jag skrev det här.

Men att åka moppe och dricka kilju, kilju är väl sprit...

– Den svenska termen tror jag är "mäsk". Ett förstadium till hembränt. Jag tänker att det kanske kan vara bra att i ett tidigt skede fatta att allt inte kan vara så rent, riktigt och fullständigt som jag tänkte att det kunde vara. Det är tanken om renhet som jag tycker är lite skrämmande. När jag själv fastnar i det tänker jag att "nja, nu får jag se upp lite här". Det är en lektion man kan ge även de unga, även fast man inte behöver uppmuntra till alla sorts farligheter.

Vad händer framöver, ny skiva på gång?

– Det är det! Vi ska skriva i sommar och förhoppningsvis spela in i höst. Jag tänker att vi ska få till skivan i ett ganska högt tempo. Det var mycket onödigt ältande med den förra. I sommar spelar vi på lite festivaler.

Ljudklippet är från avsnittet
Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".