1 av 5
Nioårige Amir är trött efter njurtransplantationen men ville direkt ringa till sin dialyssköterska för att berätta att operationen gått bra.
2 av 5
Professor Iradj Fazel, fd. hälsominister, nu ordförande i iranska kirurgföreningen.
3 av 5
Nasser Simforoosh, professor på universitetsjukhuset Labbafinejad.
4 av 5
Professor Seyed Ali Malek Hosseini intervjuas av Annika Östman iförd operationshijab.
5 av 5
Denna 24-åriga unga kvinna är inne på sin andra transplanterade njure.
Vetandets värld, 5 maj 2011

Iranska staten köpte en frisk njure åt Amir

Det enda landet i världen där det är lagligt att sälja en njure är Iran. Försäljningen har lett till extremt korta köer för transplantation, och patienter som bara behöver gå några månader i dialys innan de transplanteras. Men den iranska modellen debatteras intensivt i vetenskapliga kretsar.

Iran är enda landet i världen där det är lagligt att sälja en njure. Staten betalar 1200 dollar för en frisk njure, och mottagaren betalar ytterligare en gåva. Det har lett till extremt korta köer för transplantation, och patienter som bara behöver gå några månader i dialys innan de transplanteras. Men den iranska modellen debatteras intensivt i vetenskapliga kretsar. En socioekonomisk studie visar att 62 procent av de som säljer en njure lever under relativa fattigdomsgränsen.

– Självklart har vi gjort den här studien för att visa de ansvariga på ett problem, säger professor Iradj Fazel som tidigare varit hälsominister och nu är ordförande i iranska kirurgföreningen.

De sjuka som drabbats av njursvikt och som behöver en njure är viktigast, menar professor Nasser Simforoosh på universitetsjukhuset Labbafinejad. För honom gäller det att ta vara på alla möjliga källor för att få organ, både från döda och levande, från släktingar och icke-släktingar. Den SIFO-undersökning som Vetenskapsradion gjort visar att var femte svensk skulle kunna tänka sig att sälja en njure till ett landsting, om betalningen var 300 000 kronor. Professor Simforoosh kommentar är att varje land måste lösa sina problem.

– Om ni vill testa den iranska modellen, gör en pilotstudie och se vilka för och nackdelar modellen har. Vi är beredda att ändra vår modell om avlidendonationen skulle öka så att vi inte längre behöver levande donation från icke-släktingar, säger professor Simforoosh.

I Shiraz, i södra Iran, har professor Seyed Ali Malek Hosseini valt att lämna den iranska modellen. Hos honom sker i princip bara donation från avlidna.

– Vi vill stänga dörren till kommersialismen mellan mottagare och donator. Den vägen är dålig för alla, säger han. Istället bör vi öka andelen avliden donation genom prioriteringar till vilka som får organ, så att de kommer från samma stad som den avlidne. På så vis skapas ett gott rykte. En person slipper gå i dialys och den avlidne och dennes familj kan hyllas i särskilda minnesskrifter.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".