Anne Lagercrantz. Foto: Mikael Andersson/Sveriges Radio.

Ekot om mångfalden bland SR:s korrespondenter

I helgen har det blossat upp en debatt kring mångfalden i SR-korrespondentnät. Jag välkomnar den debatten, men menar att den måste vidgas.

Mångfald är inte bara en angelägenhet för korrespondenterna utan för hela SR och hela Ekot. Vi gör mycket, men måste bli ännu bättre. Vi är inte nöjda.

Först korrespondenterna. Det är en brokig skara, och kan inte definieras som en homogen massa. Här finns personer runt 30 år och ett par över 60. Här finns en majoritet kvinnor. Här finns vitt skilda erfarenheter och stor kunskap. Det som förenar är en berättarförmåga, en lång journalistisk erfarenhet och den uthållighet som krävs för att stundtals arbeta dygnet runt.

Tio procent av korrespondenterna uppfyller SCB:s definition av utländsk bakgrund (enligt SCB definieras en person som att ha utländsk bakgrund om den har två utlandsfödda föräldrar eller själv är född utomlands).

Det har inte varit avgörande när de rekryterats. De har, precis som alla personer som Ekot anställt, rekryterats i kraft av kompetens. Så måste det vara även framöver.

Det är dock lätt att rekrytera lika. Det gäller såväl korrespondenter som i övrigt. Vi riskerar premiera det vi känner igen, som människor med liknande bakgrund och utbildning.

Det vi gör, som en del i SR:s och Ekots mångfaldsarbete, är att bli bättre på att se till redaktionen som helhet, och fråga oss ”vilken kompetens och vilka perspektiv saknar vi?”. Det kan handla om exempelvis erfarenhet av naturvetenskapliga ämnen, av en uppväxt i glesbygd, av ett liv på flykt. Olikheten måste värderas högre när vi rekryterar. Det handlar inte om att ”tävla i mångfald”  utan att komplettera redaktionen med nya perspektiv och kunskaper.

Det kommer att ta tid och det finns inget slutmål där vi kan säga att vi är färdiga. I takt med att omvärlden förändras måste även redaktionen förändras.

Erfarenheterna att få in kvinnor på redaktioner uppmuntrar. Idag är det självklart med kvinnliga chefer och kvinnor på redaktionerna. Det är inte länge sedan en utrikeskorrespondent var detsamma som en man.

På radion har vi aktivt jobbat, och lyckats med att rekrytera skickliga kvinnor. Nu pågår arbetet med att spegla hela Sverige i all sin olikhet både på redaktionen och i den journalistik vi producerar.

Jag och utrikeschef Per Eurenius beklagar beskrivningen av korrespondenterna som elitpluton, den ger olyckliga associationer och har inget med militären att göra.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".