24/5 09:05 Ingen klassiker - men viktiga poäng

Jag tror inte att matchen mellan LSK och IFK Norrköping i helgen kommer att låta sig omtalas lika länge som matchen 2007 (när LSK vann med 2-1 efter två utvisningar) men de tre poängen går inte att underskatta. LSK har flytet nu och rejält häng på toppen. Dessutom finns det sparkapital i gruppen, främst illustrerat av det faktum att Johan Patriksson - ett på förhand givet namn i snacket om skytteligasegern - ännu inte hittat rätt. Anmärkningsvärt!

Om ishockey-VM har jag inget särskilt begåvat att säga. Mer än att Bengt-Åke Gustavssons time out med sekunden kvar i matchen mot Tyskland var lite fjantig (i brist på bättre ord den tidiga morgon). Men skådespelet under själva time outen runt det svenska båset, ackompanjerat av Tysklands surhet, var ganska underhållande.

Alla jag pratade med i lördags som hade sprungit Göteborgsvarvet var dödströtta och berättade om hur de brottats med uppgivenhet, irritation och något som gemensamt nog måste beskrivas som dödsångest under loppet. Alla som hade tittat på i Slottsskogen var röda som signalkräftor.

Själv satt jag i en sval radiohytt Rambergsvallen och kommenterade fotboll.

I övrigt? Lyssna på

Champions Leaguefinalen var enligt många bedömningar som jag tagit del av stel och tråkig. Jag tyckte den var helt okej, stundtals till och med rktigt bra. Mycket har sagts om geniförklarade José Mourinho och jag har i allt större utsträckning under de senaste åren funnit mig i lägret med hans beundrare. Ännu mer efter helgen. Och ska en aspekt av Inters spel lyftas fram, som samtidigt sätter fingret på en av portugisens stora styrkor, så måste det bli omställningsspelet för min del. I denna konst fick vi se nya höjder i finalen i Madrid. Såg ni hur Inter gick från ett försvarsspel likt en stenhårt knuten näve kring eget straffområdet, till att i nästa stund skicka iväg två tre sylvassa missiler framåt i banan? Livsfarligt nästan varje gång. Och alltid i rätt läge mot ett Bayern München som egentligen var väldigt bra men som nu i efterhand förstås inser hur bedrägligt det kan vara att ha spelövertaget mot ett Mourinholag.

Att Tjeckien slog Ryssland var ju förresten ganska sympatiskt. Underdogs är kul. Och Rysslands försök att täcka upp för fiaskot i OS blev till ett nytt fiasko. Inte för att ett VM-guld hade reparerat något i mina ögon ändå...

/SE