Ära vara gud i höjden

Hjälp, vad händer?! Vi hade allt i egna händer, med på ett mirakulöst sätt så släppte vi över kommandot till Lund.

Med endast 90 minuter kvar av året 2012, så kan vi bara sätta oss ner i en ring och be till den guden som vi tror på, oavsett om det är Gud, Allah, "dollar" eller Peter Lemarc, att vi skall få den hjälp vi behöver för att nå ett kval.

Åter till Kristianstad-matchen:
Vi börjar lite trevande, och Kristianstad skapar några hörnor i början, men sedan tar vi över tillställningen fram tills minut 19, då en av årets bästa spelare i IKO halkar och KFF kan göra mål.

Ingen skugga skall falla på Gurra, för halka kan ALLA göra. Och den som gnäller på Gurra skall få smaka på min vrede. Och även på Gurras specialare; Kebab med ostbågar och lingonsylt...

Vi lyckas kvittera genom en bra avvägd nick från Andreas Lind i 31:a minuten. Efter detta tog vi över matchen totalt och i minut 40 så får vi årets billigaste straff med oss, tyvärr så missar vi straffen och 1–1 står sig i fram till paus.

Vi känner att vi har full kontroll på matchen och att detta kommer vi vinna, men så när andra halvlek startar så KOMMER VI INTE RÄTT I POSITIONERNA EN ENDA JÄVLA GÅNG!!!

Ni som såg matchen mot Motala 2011 kommer säkert ihåg hur det såg ut. Detta var 15 gånger värre!

Varför blir det såhär? Bra fråga Peter! Tack Peter!

Men jag har inget bra svar, men tror att anspänning och rädslan för att misslyckas är större än viljan att vinna. Konstigt hur det kan vara så då man som fotbollspelare i sverige tränar från 6:e januari fram tills slutet av oktober, bara för att man tycker det är roligt (eller för pengarna), för att när det verkligen gäller något krypa in under den största stenen som finns och bara ställa ut sin kropp på planen för att fjärrstyra den från sitt lilla kryp in.

2–1 gör KFF på ett bra skott där vi tappar bollen mitt i banan. Kanske skulle det varit frispark, men så är fotbollen, men vi kan ju överklaga...

Nu krävs det som sagt ett mirakel eller ett Hollywood-slut på denna säsongen. Och skulle jag skrivit manus så skulle det blivit såhär:

– Tom Ekliden får sitt straff för det genialiska röda kortet borttaget. Och straffet får istället Otto Martler i Lund, mycket tack vare att Tom överklagade med ett recept på kladdkaka som diciplinnämden tyckte var så förbannat god, och detta fick Otto martler att gå i taket till den milda grad att diciplinnämden gav honom straffet istället.

Med Tom tillbaka på plan lyckas IKO vinna sin match mot Sleipner med 21–0. Tom gjorde alla målen och gick om Johan Patriksson i skytteligan, fick proffskontrakt sålde huset och flyttade till Transylvanien för att spela i det blodsugande laget FC Dracula, där Toms fru Kicki blir så biten av fotbollen att hon tillslut blir assisterande förbundskapten till Pia Sundhage i svenska damlandslaget.

Hur gick det för Lund och Otto Martler då ?
–  Jo, Otto hamnade på Hall och blev bästa kompis med Tony Olsson. Och utan Otto så klarade inte Lund av att vinna mot Qviding trots att man pressade på i 90 minuter, men qvidingspelarna kämpade som ett klassiskt
Degerfors och klarade mirakulöst ett kryss mot Lund. Samtidigt på Rimnersvallen firar Kalle Gustavsson lika lyriskt som han gjorde vid avancemanget 2008, med påföljd att hans hälsena återigen går av. Stefan Mattson är så glad att han bjuder in hela LSK:s styrelse till partyt för att de skall få känna på hur det är att äta mat som inte Uddevalla kommun har betalat...

Ja, pojkar och flickor, har man bara tron så kan allt gå vägen!

mvh
@ZIsaksson