RUNE PÅ NÄSET

Det hänger inte på skorna (del 3)

Mina bara fötter förde bollen framåt, bollbehandlingen var enorm och för publiken måste det ha sett ut som om bollen var klistrad vid tårna på mig. Fötterna var ett par riktigt fina, lena exemplar och de var härligt nysmorda med liniment innan matchen och den bleka huden sken kritvit ikapp med solen som satte sin starka strålkastare på min dribbling. Det var åter match och eftersom mina ”ABC Bobby Charlton” hittills inte hade dykt upp hade jag bestämt mig för att inte heller köpa nya förrän de gjorde det.

Alltså var det bara att köra på och testa det man hade närmast till hands, nämligen fötterna. Alla i laget hade erbjudit mig att låna deras skor och ”Hör han?” hade till och med sagt att kunde köpa mig ett par nya och den gnidne ”Pungen” hade lovat att låna mig tjugo kronor till ett par nya, men jag var obeveklig och skulle visa att mitt erkänt fantastiska målskytte inte berodde på ett par fotbollsskor, utan på spelaren i skorna.

Motståndarnas fotbollsskoförsedda fötter försökte desperat stjäla bollen ifrån mig utan att lyckas och snart var jag inom skotthåll, alltså trots min bara fötter, cirka trettiofem till fyrtio meter ifrån motståndarnas mål. Till höger om mig såg jag ”Lill-Berra” utan sin löjligt glesa mustasch som hade försvunnit då han hade gnuggat lite för hårt med sin  frottéhandduk efter senaste träningen och till vänster om mig vinkade ”Fniss-Algot” som vanligt glatt efter en passning, en passning han lika glatt fortsatte vinka efter, eftersom jag valde att skjuta själv för att inte riskera att vi skulle tappa bollen till motståndarna.

Bollen rullade framåt i det gröna, nyklippta gräset och stödjebenet med den nakna vänsterfoten sattes med millimeterprecision ned på rätt plats bredvid den tunga läderkulan och sedan kom högerfoten farandes med en hastighet som gjorde att man inte hann se ögonblicket då naken fot träffade läderkula. Bollen for som en projektil upp i målvaktens högra kryss och lämnade som minne ett tydligt rött märke på min högerfot.

Jag kunde än en gång som matchhjälte sträcka armarna i luften och ta emot mina lagkamraters gratulationer. Kanske såg det lite lustigt ut att spela utan stumpor och skor, endast iförd benskydd på benen, men vad gjorde det när jag gjorde magiska nummer, eller rättare sagt, magiska nummer gång på gång?

Så här fortsatte säsongen. Även om vi inte vann varje match så fortsatte mitt notoriska målskytte oavsett vad jag hade på fötterna. Mot Herrestad IF lät jag ett par gummistövlar tala. På ”Gummistövelexperten” på Fiskluktsgatan 2 hade jag sett dessa gröna, gummistövlar i skyltfönstret och eftersom jag visste att det skulle regna på matchdagen tyckte jag att valet var självklart.

Både boll och ena stöveln for rätt upp i nättaket bakom den förvånade Herrestadsmålvakten när jag satte 1-0 och mina fyra mål i matchen gav oss i alla fall en poäng eftersom Herrestad kvitterade i slutminuterna. Mot Uddevalla IS var steget något lättare då jag hade investerat hela tre kronor i ett par läckra, knallblå sock-i-plast som jag hade provat ut hos ”Sockiplastspecialisten” på Fiskluktsgatan 4. Sock-i-plast var ett riktigt trevligt litet plagg som inte bara visade sig ge en härlig känsla i bollbehandlingen, utan även ett fullgott tillslag som de flesta fotbollsskoförsedda spelare hade varit överlyckliga att besitta.

Uddevallas målvakt var lättad över att jag bara bar sock-i-plast och inte riktiga fotbollsskor för då hade han nog knappast ens på grund av den höga skaderisken vågat försöka få tag på bollen. Mot Valla IF bar jag mina gamla, slitna flip-flop som drog ner min fart lite, men då koncentrerade jag mig ännu mer på mina finter och det var snart gjort att passera både tre och fyra motståndare och mitt största problem just då var inte de fyra jagande motståndarna, utan att flip-flopen skavde lite mellan tårna.

Borta mot Skärhamn lät jag mina nya mockasiner ifrån ”Mockasinkungen” på Fiskluktsgatan 6 tala och en poäng räddades genom ett volleyskott som var som hämtat ur instruktionsboken. I hemmamatchen mot Hogstorps IF stod jag inför ett riktigt test då jag hade varit på ”Träskogiganten” på Fiskluktsgatan 8 och köpt mig ett par svarta, nya träskor. Läderremmen mellan skorna hade jag valt att behålla som en liten rolig utmaning och det var ett mycket, mycket kort löpsteg jag hade när domaren blåste igång matchen, men oj, oj, oj vad rappt det var!

Två solodribblingar och två tåfjuttar senare var jag än en gång matchhjälte och jag hängde träskorna runt halsen på den bedrövade Hogstorpsbacken ”Knogjärns-Janne” och hans dag blev räddad. När jag lite senare nyduschad kom ur vårt omklädningsrum stod ”Knogjärns-Janne” där utanför och ville ha träskorna signerade och självklart gick jag honom till mötes. Det var en mycket lycklig Hogstorpspelare som stolt visade upp träskorna för sina lagkamrater.

Hösten kom och trots mina trettiosex mål i serien nådde vi inte ända fram till en serieseger. Vi slutade trea i serien och mina mål hade en gång för alla bevisat att det inte hänger på skorna om man gör mål, vissa har det bara, andra inte och jag hade dessutom kanske fått det i överflöd.

Plötsligt en dag, ungefär en vecka efter årets sista match, kom jag hem till min dåvarande lägenhet på Vittlinggränd 3 och fann en påse hängandes på dörren. Påsen bar texten ”Hjalmar Rapps Tapp” och lite undrande kikade jag ner i påsen. Döm om min förvåning när jag fick syn på mina ”ABC Bobby Charlton” som låg där smutsiga och slitna! Var hade de varit?! Nedstucken i ena skon låg en lapp med ett kortfattat meddelande:

”Rune-jävel! Innte jälptpe det med dässa skitskor. Här har du tebaka skiten! Mål gör dom inte i alla fall så de så! Passa hälsenorna nästa säsong och nästa äfter de åckså för den delen! RR”

Frågetecknen hopade sig. RR? Skorna var i alla fall tillbaka och jag ställde dom på mitt skoställ bredvid gummistövlarna, tvåremssandalerna, sock-i-plasten, mockasinerna, träskorna och mina flip-flop som alla hade bidragit till årets målskörd.

Inte förrän nästa dag då jag på en joggingrunda passerade ”Hjalmar Rapps Tapp” och fick syn på ”Brosk-Reine” Rahmqvist föll alla bitar på plats. RR var naturligtvis ”Brosk-Reine” och jag mindes samtidigt hans besök i vårt omklädningsrum den där gången efter derbyt. Inte hade han varit där för att gratulera oss till segern, nej i tumultet hade han snott åt sig mina skor för att försöka kunna göra något mål själv under säsongen!

I skytteligan fanns hans namn som vanligt inte ens med och min teori om att det inte är skorna, utan spelaren i skorna som är av betydelse, den teorin befästes ytterligare. ”Brosk-Reine” stod och tvättade framrutan på en polisbil och i den satt hamburgarmumsande konstapel Bergman vid ratten, medan konstapel Olausson satt bredvid i full färd med att äta dagens fjärde kanelbulle.

– Säga vad man vill om ditt målskytte Reine, det enda som är lika dåligt som det är din stavning! Det var ju passande att det var mina ABC du lånade för det är väl det du kan av alfabetet?! ropade jag till ”Brosk-Reine” som genast släppte allt han hade och ursinnigt började han sin jakt på mig.

Det måste varit en härlig syn där jag med lätta steg joggade genom samhället med en vilt frustande ”Brosk-Reine” bakom mig och som inte tog in en enda meter av mitt avstånd och därefter konstaplarna Olausson och Bergman i polisbilen. Till slut mattades ”Brosk-Reines” steg av helt och han fångades enkelt in av lagens långa arm som för säkerhets skull satte SIKaren en stund i arresten för att lugna ned sig en smula.

Själv joggade jag klart min runda på tre-fyra mil innan jag välförtjänt tog en Loranga på Elsas Radio, TV & Konditori”. Med detta vill jag alltså höja ett varningens finger till dagens spelare och med bestämdhet göra klart att slutas det inte upp med allt vad märkesfixering och färger heter när det gäller en fotbollsspelares material, ja då är det också mycket stor risk att man får en stund att tänka över detta i arresten istället. Glöm aldrig hur det gick för ”Brosk-Reine” och lånet av mina ”ABC Bobby Charlton”, säsongen 1967!

mvh
@Zisaksson

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".