Om Håkan Lidbo

Vad heter du och vad gör du?

Jag heter Håkan Lidbo och är mest musikproducent, kompositör, låtskrivare, vilket som nu låter bäst. Men sedan gör jag, förutom Köksradion, programmet Ström här i P2, ett program om nyskapande elektronisk musik. Och sedan är jag med och arrangerar Voltfestivalen i Uppsala Konserthus, i år för tredje året. Dessutom gör jag diverse musikaliska projekt som ibland gränsar till konst och ibland till vetenskap. Bl.a undersöker jag stadens miljöljud tillsammans med en etnolog – och försöker se om vardagsljuden kan göras om till musik. Jag är intresserad av hur ljud och musik påverkar oss.

Har du någon grej som du är speciellt bra på?

Jag är nog ganska bra på att göra nya saker som jag inte gjort förut. Musikaliskt är jag väldigt kameleontig. Jag har gjort allt ifrån bidrag till melodifestivalen till ganska akademiska ljudexperiment. Men jag håller även på med att utveckla appar till smartphones, kontutställningar. Och så jobbar jag på en bok som kommer till våren 2012. Och nu gör jag ett mat- och vinprogram, det är verkligen ny mark för mig. Mycket spännande.

Kort: hur kombinerar man mat och vin?

Det ser jag fram emot att lära mig under den här säsongen av Köksradion. Jag tror att min kollega Alf har ett bättre svar så jag hänvisar till intervjun med honom. Och Lisa också för den delen.

Kort: hur väljer man rätt musik till detta?

Tja, man vet när det känns rätt… Men det var ju inget bra svar inser jag nu. För det första ska det ju vara musik som är bra att lyssna på till mat. Musik som inte tar alldeles för mycket plats. Det kan finnas små, inte så framträdande element i musiken som kan vara lite krävande, eller atonala, men bara lite. Blir det för mycket så tar det överhanden och gör maten och vinet mindre smakrikt. Men är musiken för klyschig så känner jag mig lurad. Som reklamfilmer med torra microugnspizzor presenterade av tjocka italienska kockar i ett rum med renässansmöbler – och så ovanpå detta opera med känsloläget uppskruvat på max. Jag tror ju inte att den pizzan smakar som bilderna och musiken vill förmedla. Och då tappar jag genast aptiten. Det ska alltså vara någon slags måttlighet i musiken. Sedan kan elegansen i mat och dryck förstärkas med sofistikerad musik. Med äldre musik kan man understryka känslan i t.ex. ett traditionellt framställt vin. Med tillbakalutad, modern pop eller rock lyfter man fram moderna, nytänkande smakkombinationer. Elektronisk musik, som jag annars älskar, funkar sällan jättebra. Syntetiska ljud, tycker jag, kan motverka att maten känns rustik och jordnära. Söta rätter och sött vin kräver ganska oförarglig och söt musik, men blir musiken aldeles för gullig så får jag en sockerchock. Och helst inga hits. Om melodierna och texten är alltför bekant så tycker jag också det kan ta överhanden.

Har du varit med om någon restaurangupplevelse, eller liknande, där kombinationen inte funkat?

När jag turnerat och spelat i Buenos Aires så har jag inte riktigt kunnat ta till mig argentinarnas mat tider. Där bokar man ofta restaurangbord till midnatt och kör en barrunda efter det, för att avsluta med besök på klubben kanske 5 på natten. Inget fel i det, men dom serverar ofta lagade rätter på klubbarna, och visst är det lite exotiskt men att äta, nog så goda små rätter och ett glas fylligt vin, i 130 dB larmande techno… men det funkar inte. Inte ens jag, som är väldigt tolerant mot extremt hög musik, kan smaka någonting alls när hela matsmältningsapparaten vibrerar i takt med bashögtalarna.

Vilken är din bästa restaurangupplevelse?

Lux på Lilla Essingen tycker jag är jättebra. Dom har så finurliga menyer med mellanrätter som bara fräschar upp och som tar gästen vidare på ett fantastiskt matäventyr. Och kluriga viner, inte alltid dom mest exklusiva, men smart uttänkta.

Vad är det godaste du ätit?

Sushi på ett litet ställe i Tokyo som jag inte minns namnet på. Jättespännande sorter som hajpung och sjöborre. Purfärsk sushi som verkligen smakade hav.

Vad är det godaste du druckit?

En kall öl på någon uteservering i norra Italien, efter att ha bilat ner genom ett varmt Europa. När vi äntligen nådde medelhavet och kom ut ur kupén (en gammal engelsk sportbil utan AC) så smakade ölen som himmelriket. Fast jag minns inte ens vad det var för sort.

Vad är det äckligaste?

Jag tänkte en gång på att en del uppfinningar genom historien har funnits framför näsan hela tiden liksom. Tills att någon kom på det. Så jag tänkte att om man blandar te och kaffe – ”teffe” tänkte jag att det skulle heta – skulle det bli ofantligt populärt, alla världens kaffedrickare och tedrickare skulle ju gilla det. D.v.s. nästan alla på hela jordklotet. Då skulle jag kunna bli hur rik som helst. Så jag testade – men det var verkligen otroligt äckligt. Så rikedomen får jag skaffa på annat sätt.

Har du så där riktigt misslyckats i det du gör någon gång?

I musiken? Njae… det gör jag mest hela tiden. Att skriva eller producera musik handlar ju om små val precis hela tiden. För att veta vilka val som är bra måste man göra misstag. Ibland har jag släppt en skiva med någon låt som jag mest slarvat ur mig, som jag inte är så stolt över att den kom ut i offentligheten. Men ibland har dom låtar jag själv redan dissat från början blivit dom som uppskattas mest. Jag har ju gjort mycket musik för dansgolvet och då är det inte riktigt jag som ska bedöma, det är ju discjockeyn som får bedöma om musiken kan få folk att dansa eller inte. Sedan när jag själv DJ-at så har det väldigt ofta blivit s.k. Täby Galopp, d.v.s. att skivorna går i otakt och det blir fruktansvärt osvängigt. Jag är inte någon bra DJ, behöver du en sådan så boka INTE mig.

Finsmakar-mat och vin är för många stressande, man skäms över sin bristande kunskap. Vad säger du till dom?

Jag förstår precis. Jag har egentligen själv aldrig varit särskilt mat- eller vinintresserad. Och allra minst särskilt kunnig. Och jag har ibland känt mig dum och utanför när det har diskuterats druvor och regionstypiska viner. Men nu har jag en sommar på mig att lära mig mer. En otrolig lyx att få göra ett radioprogram där jag varje vecka serveras ny, fantastisk mat och perfekt valda viner.

Om du hamnar på en öde ö och fick ta med dig någonting att äta, någonting att dricka och en enda vinylsingel att lyssna på. Vad skulle du välja?

Jag skulle ta med min frus fiskgryta, till det en flaska Life from Stone Sauvignon Blanc och låten ”Bamboo Houses” med Ryuichi Sakamoto  och David Sylvian.

Helst vill vi ju att lyssnarna ska förbereda sig genom att skaffa ingredienser till maten och köpa vinet. Vilken upplevelse väntar dom lyssnare som är så ambitiösa som vi hoppas?

En helt ny radio upplevelse. Med alla sinnen.

Varför ska man lyssna till Köksradion?

Det är nyttigt, både för kroppen och själen, att äta bra mat, dricka bra vin (tror i alla fall jag) och lyssna på god musik (den lilla forskning som finns verkar ha belägg för detta). Att vara medveten om hur våra sinnen fungerar, att vara medveten om dom intryck vi  hela tiden tar in, det tror jag är väldigt lärorikt för vem som helst. Vi är alla olika och vårt smaksinne, luktsinne och hur vi uppfattar musik, är olika för alla människor. Beroende på våra tidigare erfarenheter, förutfattade meningar och till viss del vårt genetiska arv, upplever vi mat och dryck olika. Och musiken också. Det tycker jag är spännande.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista