Gravid - dräktig

Gravid huggorm? Börjar vi tappa bort ord och termer som gäller i förhållandet till djur? Jag såg ett naturprogram där man hittat en mycket ovanlig ekorre och visade den med en nöt i tassen. Bilden beledsagades av följande kommentar: "Här ser vi den med en nöt i handen". I ett annat naturprogram handlade det om huggormar. En huggormshona infångades och det demonstrerades hur kroppens form visade att hon snart skulle få avkomma. Programledaren kommenterade: "Här syns det tydligt att hon är gravid." Själv är jag uppvuxen på en bondgård i Norrland. Där var det mycket viktigt att, när man talade om djur, använda ord som: para sig, betäckas, dräktig, kalva, föla, valpa, självdö, slakta, utfordras, och så vidare. Är dessa språkkunskaper på väg att försvinna?

Det lite sorgliga svaret på frågan är: ja, orden är på väg att försvinna ur det allmänna språkbruket. För 150 år sedan hade nästan alla svenskar daglig naturlig kontakt med landsbygd och jordbruk. Vi lärde oss tidigt alla de termer som behövdes inom just de områdena. Ännu för 50 eller 60 år sedan hade många svenskar en direkt länk till landsbygden och jordbruket.

Den stora förändringen i våra liv och uppväxtvillkor sedan dess, med industrialisering och urbanisering, har förstås satt spår i vårt ordförråd - det vore konstigt annars. Idag är inte alla barn tvärsäkra på vilka däggdjur som har tass, klöv, hov eller hand, och de måste få berättat för sig att djur är dräktiga och inte gravida. Kort sagt: livet förändras och därmed ordförrådet.

Det är däremot ett rimligt krav att de som arbetar med specialprogram om djur och natur ska känna till de etablerade uttrycken. Huggormar blir inte gravida!

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".