Flerspråkighet i Australien och svenska språkfrågor

Australien är ett land med en lång historia av flerspråkighet. Professor Micheal Clyne från universitet i Melbourne, på besök i Sverige, gör jämförelser mellan Sverige och Australien.

Konstigt att inte den språkliga mångfalden syns mer, på affärs- och restuarngskyltar, till exempel, det gör den i Melbourne, säger Michael Clyne.
Fast nationen Australiens utveckling på detta område har förstås varit lång, och väldigt krokig berättar han.På 1800-talet var Austrailien en mångspråkig nation, folk myllrade in från alla hörn  och i större städer talades många språk. Men öppenheten och toleransen började tryta redan i slutet av 1800-talet.
1900-talet präglas av en aggressiv enspråkighetspolitik, också när stora grupper kom till landet för att bosätta sig efter andra världskriget och välkomnades av Australien som behövde välutbildad arbetskraft.Och det var kanske många av dessa stora och sedermera väletablerade folkgruppers krav som så småningom ledde fram till den nya syn på mångfald och mångspråkighet, som utmärker australiensisk politik från tidigt 70-tal.
Då hände mycket - det var då man började med radio på 66 olika språk, skolan började undervisa på en mängd språk, man startade en gratis samhällsservice, en tolkcentral, som vem som helst kan ringa till och få hjälp från på 190 språk. De prov som avslutar grundskolan, och som man måste gå igneom för att kunna läsa vidare, kan man göra på 43 olika språk.
Nu, under de allra senaste åren, är det politiska klimatet INTE lika gynnsamt för mångkultur och flerspråkiga satsningar.
När Michael Clyne tittar på måmngspråkighet och mångkultur i Europa, och i Sverige så slås av av en sak, säger han: 
Här i Europa har man tgait allvarlig på konventioner om minoritetsspråk, men man har inte tänkt på att väl så viktiga minoritetsspråk är de som INTE är europeiska, i många fall är ju de dessutom de största minoritetsspråken. 

Professor Lars-Gunnar Andersson kommenterar bristen på ett riktigt bra svenskt uttryck för det som Michael Clyne benämner ”community langugages”, alltså språk som används i samhället eller den egna gruppen. ”Minoritetsspråk” kan väcka invändningar av olika slag. ”Invandrarspråk” - kan man säga det om språk som funnits i flera generationer? Och vad kallas vi då de inhemska minoritetsspråken? I fackspråket använder man begreppet ”varietet” och slipper då skilja mellan ”dialekt” och ”språk” i tveksamma fall, exempelvis de samiska varieteterna.
-En lyssnare undrar om man verkligen alltid har valfrihet mellan ”ska” och ”skall” i tidningsvenska. I Helsingborgs Dagblad måste man skriva ”ska”. Så är däremot inte fallet på DN och Göteborgs-Posten där reportrarna kan välja.
-Två lyssnare skriver om uttrycken ”våran” och ”eran”. En förespråkar ”eran” och ”våran” alltid, den andra vill ha bort dem från mediesvenskan. De härstammar från gamla böjningsformer av possessiva pronomen, och är alltså lika gamla, även om de nu har olika stilvärden.
-Två olika betydelser har ordet ”uppskatta” och en mening som ”Myndigheterna uppskattar att 100 människor dog...” är därför tvetydig, utan att vara språkligt fel.
-”Blommat ut” används ofta i betydelsen ”slagit ut i full blom”, och verkar inte missuppfattas - fast risken finns.
 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".