Språket 16/11 Språkprismottagare och frågor om uttal och radiospråk

Sveriges Radios språkpris går i år till Lena Callne vid SR Norbotten och Gunnar Bolin, SR Kultur.

Professor Lars-Gunnar Andersson besvarar lyssnarfrågor som till stor del handlar om radiospråk – uttal bl a.
- Varför hör man så ofta konstiga betoningar i radio, betoningar som inte alls har med textens innehåll att göra? Ex: Tio tusen MÄNNISKOR dog i jordbävningen (betoning på människor). Enligt Håkan Hansson som utbildar Radio- och tv-personal uttalar vi felaktiga betoningar när vi läser från ett skrivet manus. Ofta ligger betoningen i svenska meningar på sista ordet i frasen, i detta fall ”människor”, säger L-G Andersson, men det är helt nödvändigt för den som läser från manus att vara med i tanken vid läsningen! När det blir fel betoning, är uppmärksamheten på texten inte tillräckligt stor!
 -En annan lyssnare, som är invandrarlärare, vet inte längre om hon kan rekommendera sina elever att lyssnar på radio – uttalet är ofta bedrövligt, t ex  ”u” i st f ”ö”. ”Det murknar om kvällen.” I sitt svar säger L-G Andersson att många undersökningar visar på att ungefär hälften av det svenska folket säger ”öppna dörren”, den andra hälften ”uppna durren”. (Detta gäller de korta ö- och u-ljuden.) Det är förstås tråkigt att distinktionen inte upprätthålles i talspråk, men frågan kan  mynna ut i: ska  invandrare, som vill lära sig svenska, lära sig den svenska som talas eller den svenska som ”borde talas”? Fenomenet ”u” i st f ”ö” är inte nytt; det finns belagt från 1920-tal.
- Varför delas vokalerna in i hårda(a, o, u, å) och mjuka (e, i, y, ä, ö) och vad har barnen för nytta av den indelningen? Jo, efter de mjuka vokalerna får bokstäverna g och k ett mjukt tje-uttal, annars inte. Detta är till hjälp vid stavningen, men också vid läsning. I fonetiken talar man om bakre och främre vokaler.
- Hur uttalas ordet ”physalis”? Den lilla gula frukten ska uttalas med f s, som ”fysalis” även om det inte ännu finns med i uttalsordeböckerna.
- En lyssnare undrar om det korrekta uttalet av ”amok”:  ”amå’k” med kort å, eller ”amo:k” med långt o, som hon allt oftare hör. Det äldre rekommenderade uttalet är det med kort å, men också den andra formen, det som kan kallas läs-uttalet, finns med i en del uttalsordböcker.
- Ordet ”kora” hör en annan lyssnare allt oftare uttalas med o i st f å. Ja, det är också ett läsuttal, men länge har båda uttalen funnits med i uttalsordböckerna.
- ”Sluta säga ”tissdag”, skriver en lyssnare, som alltså anser att läsuttalet är det enda rätta ( i motsats till de tidigare två exemplen, där läsuttalen ifrågasattes). L-G Andersson, liksom uttalsordböckerna, anser att båda uttalen är riktiga och vanligt förekommande.
- ”Slappa uttal” som ”stassminister”, ”missommar”  och ”massäck” retar sig en brevskrivare på.  – ”Missommar” och ”massäck” är säkert de allra vanligaste uttalen, så vanliga att man kan säga att det heter ”missommar”; betr ”stassminister” är ordet av det slag att många träffar på det oftare i skrift och det kan innebära att läsuttalet är vanligare.
Avslutningsvis berättar vi om två ordböcker med uttalsanvisningar som specialitet: Svenska språknämndens  uttalsordbok, som är mera styrande, normerande, än Norstedts svenska uttalslexikon, som är av mera beskrivande karaktär.