Språket 22/2 Förändringar av ö- och ä-ljuden

Professor Lars-Gunnar Andersson besvarar lyssnarfrågor om bland annat de nya uttalen av ö- och -ljuden som verkar sprida sig.

-Har ni lagt märke till förändringen i uttalet av vokalen ö, undrar en lyssnare. Och han är inte ensam om att notera denna förändring, som också drabbat bokstaven ä.
Lars-Gunnar Andersson reder ut de olika ö- och ä-ljuden. I sammanfattning:vi har ett ö-ljud som uppträder i ex vis öga; ett annat framför r-ljud, ex vis öra. Brevskrivaren har lagt märke till att ”r-ö-ljudet” numera också uppträder i ord som ”höger”. Det bakre, öppnare r-ljudet sprider sig, kanske snabbare nu än tidigare under de 20-30 år som fenomenet observerats. Lars-Gunnar Andersson tror det är svårt att ”bekämpa” det nya uttalet, som brevskrivaren själv vill göra. Om det traditionella ö-uttalet betraktas som löjligt av ungdomar, kommer man inte att lyckas!
En annan lyssnare noterar ett brett ä-ljud i ord som ”vääder”.
-Det gamla mönstret, med öppnare ö och ä framför r-ljud, finns i standardspråket och i de flesta dialekter. I det öppnare ljudet är munnen lite öppnare och tungan lite lägre. I Västergötland och angränsande områden som Värmland har man det främre ö-et i alla ord; öga och öra får samma främre ljud. I Östergötland däremot uppträder det bakre ö–ljudet i alla ord: samma bakre ö-ljud i  öra och öga. Det som hänt, är att det östgötska mönstret spridit sig till ex vis Sörmland där det under en stor del av 1900-talet funnits en tendens till ett öppnare ö-ljud. Detta uttal har fastnat i ungdomsspråket i Stockholm och andra storstäder.
Det finns också dialekter där det är svårare att avgöra om man använder ett främre eller bakre ö-ljud.
På www.swedia.nu kan man lyssna på både äldre och yngre talare av över hundra svenska dialekter och själv bilda sig en uppfattning om ö- och ä-ljudens fördelning!
Ett nytt ämne tas upp i ett annat brev som undrar över få-färre och små-smärre. Pluralformen smärre dyker ofta upp med ord i singularis (smärre katastrof) – kan man vänta sig samma utveckling för ordet färre (”en färre skara”)
-Nej, det kommer nog inte att ske. ”Smärre” används bara som sk absolut komparativ, vi jämför aldrig två fenomen med hjälp av ”smärre”. Vi kan säga ”SAS har färre flygplan än...”, men vi kan inte säga ”SAS har smärre flygplan än...”. Det måste heta ”...mindre flygplan än...”. Det finns andra exempel på absolut komparativ: en äldre person, en bättre middag.
Brevskrivaren undrar också om ”smärre” oftast uppträder vid abstrakta, negativa substantiv - ”en smärre olycka”. Ja, det finns en tendens åt det hållet, särskilt i de vanliga fasta uttrycken med smärre, men en sökning i tidningstext ger också flera exempel på smärre vid konkreta, icke-negativa, ord, som  ”ett smärre fiskeläge”.
En lyssnare har fått lära sig att det heter ”jag är större än du”, men nu accepteras också ”jag är större än dig”, har en språkkunnig vän upplyst honom om.
-En klassisk fråga som inte kommer så ofta numera, och det är riktigt att språkvetare beskriver det grammatikaliska skeendet på ett annat sätt nu - det är i detta fall INTE fråga om ett bruk som gradvis kommit att accepteras.
Det många en gång fick lära sig var alltså att det heter ”jag är större än du”, baserat på antagandet att ”..än du är” är underförstått; en satsförkortning ligger bakom. Detta resonemang bygger också på antagandet att ”än” är en konjunktion. Efter konjunktioner kommer det satser som innehåller subjekt och predikat – t ex det förmodat underförstådda ”...du är”.
Ett alternativt synsätt är att betrakta ”än” som preposition. Vi säger ju ”bakom mig” och skulle då också säga ”än mig”.
En annan mening ger hjälp i den fortsatta analysen: heter det ”Pelle är längre än sin bror” eller ”längre än hans bror”? Ja, alla svenskar säger ”längre än sin bror”, vilket klart pekar på att ”än” i detta fall är en preposition och inte en del av en förkortad fras (som, om vi skrev ut den, skulle bli ”längre än hans bror är”).
Allting tyder alltså på att ”än” både är konjunktion och preposition och att både ”längre än jag” och ”längre än mig” är helt korrekta.
Denna analys lanserades under senare delen av 60-talet och var helt enkelt inte upptäckt när de skolböcker många läst skrevs!
En annan lyssnare tycker sig ha upptäckt att uttrycket ”dubbelt så stort som...” numera ofta blir ”dubbelt så stort jämför med...”.
”Nyheten” är inte helt ny: Svensk handordbok från 1966 rekommenderar att man inte använder formen ”jämfört med” – alltså fanns den då. Språkvetare har sen dess upptäckt att August Strindberg använde formen ”jämfört med”!
”Jämfört med” uppträder inte i enkla meningar. Vi säger ”A är bättre än B”, inte ”..jämför med B”. Däremot kan man höra, som i Ekonomiekot, ”Företaget gör ett mycket bättre resultat jämfört med förra året”. Det finns en parallell konstruktion som kanske påverkar: ”Företaget gör ett bra resultat jämfört med förra året”. ”Jämför med” erbjuder också andra möjlighet; ”Jämfört med förra året gör företaget ett mycket bättre...” – här kan man inte använda ”än”.
Vi har alltså två olika konstruktioner, där ”än” och ”jämfört med” inte är utbytbara, men också gränsfall där båda kan användas och det är i de senare fallen som ”jämfört med” tränger sig fram på bekostnad av ”än”.
En lyssnare började fundera kring en fras i ett meddelande ”Den xx opererar jag mitt knä och blir då sjukskriven...” –Varför uttrycker man sig som om man själv opererade sig och varför kommer officiella beslutstermer in i vardagsspråket?
- Det finns många   reflexiva former där vi låter lyssnaren räkna ut vad vi gör på egen hand. Exemplen jag ska tvätta mig, raka mig, klippa mig, operera mig illustrerar olika grad av sannolikhet av eget agerande! Och det är inte bara reflexiva verb som kan vara tvetydiga: vi ska klippa häcken, sätta upp fågelholkar, bygga ett nytt garage, asfaltera uppfarten. Man kan säga ”vi ska låta asfaltera...”, men också ”vi ska asfaltera”.
Den andra delen av frågan ”blir sjukskriven” visar hur skribenten tar offentlighetens perspektiv - ett personligt perspektiv hade varit ”jag blir borta från jobbet...”. Det privata språkets intryck av det offentliga språket har diskuterats. Kanske är det offentliga språkets uttryck så vanliga idag att vi uttrycker personliga förhållanden med dem: jag åker kollektivtrafik, t ex, i stället för jag tar bussen.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".