Språket den 13 december 2005 Den norska språkdiskussionen Boktips och frågor om uttal

Norge är med sina två skriftspråk ett unikt språkligt laboratorium, har vi berättat i vår serie om språksituationen i Norge. Idag sänder vi sista delen som handlar om språkbruket i medierna,  inte minst i tidningarna. Två tredjedelar av de norska tidningarna skrivs på bokmål, som ju är det skriftspråk som dominerar i städerna, medan nynorska används mest på landsbygden.
På de två största rikstäckande norska tidningarna, Dagbladet och VG, är journalisterna tillsagda att skriva på bokmål, oavsett om det är deras eget huvudspråk eller inte. Malin Bring rapporterar från Oslo.
Professor Lars-Gunnar Andersson besvarar lyssnarfrågor och Kerstin Norén ger boktips inför julen.

Första brevet kommer från en lyssnare som länge noterat att stavningen ”vikt sitt liv åt något” blivit allt vanligare. -Jag kanske ska viga mig dubbel av skratt, skriver han.
Ja, ”viga” med g är ju grundformen, men i supinumformen kommer uttalet med det tonlösa g-et som låter som ett k. Samma fenomen inträffar med hög-högt där ”högt” uttalas ungefär ”höckt”.  Däremot ser man nog inte högt stavat med k. Förklaringen till ”vikt sitt liv”-misstaget måste vara att supinumformen är mycket vanligare än infinitivformen eller presensformen i detta uttryck. I lite mera formell text, t ex tidningsprosa, hittar man nog inte några exempel på ”vikt sitt liv”.
En annan lyssnare bidrar med några exempel på vad hon kallar konstiga uttal: lä:nspump, med långt ä, och a:nrikat (som i anrikat uran) med långt a. –Är det skriftspråket som tränger sig in i talet, undrar hon.
Ja, i detta fallet är det så! Vi brukar kalla sådana här felaktigheter för skriftspråksuttal, och de är vanligare idag än exemplen i förra fråga, då talspråket påverkat skriften.
 Nästa brevskrivare fick lära sig i skolan att p-et är stumt i ord som psykolog och pseudonym, men nu hör han ofta ps-uttal.
- Här finns en dialektal variation i uttalet, men även mellan ordböckerna. Alla är eniga om att psalm och psaltare uttalas med s i början, men flera ordböcker anger två möjliga uttal för exempelvis psykolog – dock inte Svenska språknämndens uttalsordbok som bara anger ps-uttal.
En brevskrivare, äkta stockholmare, får kritik av sin skånske man när hon säger ”kommun”, i stället för ”kommunen” i bestämd form. 
- I många dialekter gör man så med ord som slutar på –n, som i ”mun” (vad har du i mun), ”plan” (bäste man på plan), ”kommun” (ta upp det med kommun) i stället för munnen, planen, kommunen. I skriftspråk är standardformen –en i alla dessa fall.
-  En beige eller orange tröja, men den........tröjan? Datorns rättstavningsprogram vill inte acceptera ”oranga tröjor”!
Ja, här ger flera ordböcker grundformen som första rekommendation: den beige tröjan, två beige tröjor. Rättstavningsprogrammen är på denna punkten okänsliga och ger bara en rätt form, men ordböckerna ger alternativet ”även oranga” och ”även beiga”! Vi kan jämför med ”den blå” eller ”den blåa” där ordboken säger ”eller” om blåa-alternativet.
I ordboken betyder ett ”eller” att formen är lite mer accepterad än den formen som föregås av ett ”även”!

Kerstin Norén, som är universitetslektor i svenska vid Göteborgs universitet ger tips om fem språkjulklappar:
- Svenska skrivregler från Svenska språknämnden.
- Svenska Akademiens språklära av Tor G. Hultman
- Språkriktighetsboken från Svenska språknämnden
- Svenska språknämndens uttalsordbok och
- Svenskt ortnamnslexikon från Språk- och folkminnesinstitutet.

I Malin Brings reportage från Osla hör vi Kjartan Brygger Bjånesöy som är journalist på Dagbladets magasinsbilaga och kommer från Öustvoll söder om Bergen. Hans skriftspråk är egentligen nynorska, men på Oslotidningen Dagbladet får  journalisterna enbart skriva på bokmål. Det kan han leva med, säjer Kjartan, fast det finns tillfällen när han tycker texten hade blivit bättre på nynorska.
Att behöva citera en person som har nynorska som sitt huvudspråk på bokmål blir fattigt, säjer han, och i vissa fall måste man ta till helt andra ord än dom intervjupersonen använder.
Norges Mållag, som är en landstäckande organisation för nynorskanvändare, tar inte det här med oslotidningarnas språkpolitik med samma jämnmod som Kjartan Bjånesöy.

Mållaget har över 10 000 medlemmar och ett kansli med sju anställda där man bland annat jobbar med  namninsamlingen Slepp nynorsken til! Kravet man ställer är att oslotidningarna Dagbladet och VG upphäver förbudet mot nynorska på redaktionell plats. Hittills har mållaget fått ihop hela 30 000 underskrifter.
Magnus Bernhardsen, som titulerar sej organisationskonsulent, är helnöjd över att Mållaget fått ihop så många underskrifter, inte minst från bokmålsbrukare. Det är ett rimligt krav helt enkelt, menar han, att få välja vilket av de båda skriftspråken man vill skriva på, och att hävda att det skulle bli besvärligt och dyrt för tidningarna är bara undanflykter. Nynorska måste bli ett språk som ses i alla möjliga sammanhang, och inte bara i skolböckerna.

Två tredjedelar av de norska tidningarna skrivs på bokmål, och en fjärdedel på nynorska. Och så finns det en liten del, cirka 10% som innehåller båda språken. Men att den stora Oslotidningen Dagbladet skulle sälla sej till den lilla gruppen är otänkbart, menar Gudleiv Forr, chef på tidningens ledarredaktion.
En tidning ett språk, enligt Gudleiv Forr. Och eftersom Dagbladet är en Oslotidning blir  språket bokmål. Nynorska skulle stöta bort många läsare, menar han, och så skulle det bli alldeles för dyrt.
Helt orealistiskt alltså, enligt ledarredaktören, som dessutom menar att hela striden egentligen är en bagatell, för så stora är skillnaderna mellan bokmål och nynorska egentligen inte, inte numera. Lite personliga pronomen som nynorskans eg istället för bokmålets jeg, och me istället för vi; ikkje istället för ikke, och så frågeord som börjar på kv istället för hv – kva istället för hva. Ja, det finns andra skillnader, men det här är de vanligaste.
Inte mycket att bråka om, tycker Gudleiv Forr, som inte ens tror att dom i Mållaget själva tror på sin kampanj. Devill nog bara röra om lite i grytan.   

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".