Språket den 20 dec Lyssnarbrev om ord som väcker frågor

Lyssnarfrågor om språk får svar och kommentar av Lars-Gunnar Andersson, professor i modern svenska vid Göteborgs universitet.

- Vad kallar man sådana stockar som bara sjunkit med en ände, undrar en lyssnare. Själv kallar han dem ”supstock”, men det ordet har han inte funnit i någon ordlista. Kan det komma från finskan?
- Frågan visar att vi lever i olika världar! Det är lätt att förstå att det uppstår ett ord för begreppet för dem som lever vid norrlandsälvar, där halvt sjunkna stockar kan ställa till stor skada. Kanske finns det andra ord på andra håll i landet – detta vet vi inte! Ordet finns i Svenska akademiens ordbok, i ett belägg från 1839, men då i betydelsen ”en person som dricker för mycket sprit”.
En lyssnare bidrar med en komplettering till ett resonemang för några veckor sen. Då var ordet ”vidgjord” upp till diskussion och vi kunde konstatera att det är ett rätt vanligt vardagligt ord som används om något är ”tillfixat”, grejat med, etc. En bil kan vara vidgjord, ett hus, eller delar av det. Det kan också gäller frisyrer eller annan upprustning. Brevskrivaren berättar nu att hans mamma var barnavårdsman i södra Halland under 40-50-60-talen, och där användes ordet i betydelsen ”steriliserad”.  – Ett exempel på en eufemism, förskönande omskrivning, av kraftigaste slag och ett exempel på hur associationer förknippade med ett ord kan göra ordet obrukbart för en del, men oskyldigt för andra.
Nästa brev kommer från Trollehättetrakten. –När vi skulle reparera vår lagård skulle min man sätta dit en ny varvel, och då visste inte våra ungdomar det var!  Brevskrivaren har inte hittat ordet i någon ordbok, men Lars-Gunnar Andersson finner det i Rietz dialektlexikon från 1867. Betydelsen anges till ”en regel på en dörr, från början ett trävred”. Ordet är gammalt i Sverige, men det har släktskap med ord i frisiska, nederländska och tyska och hänger ihop med ordet ”vrida” och vårt ord ”varv”. Det har tydligen funnits på olika håll i Sverige tidigare.
En annan lyssnare blev förvånad när han lärare i byggnadsteknik inte visste had ordet ”hofs” betyder. Han själv tror att det är ett småländskt dialektord för ”takskägg”, den del av taket som sticker ut över väggen.
Ja, det är det och det har funnits länge i svenskan i olika former, hofs, ofs, höfs, öfs. Vi har tidigare talat om ”öfsadröp  ”, när det rinner från taket, och om det engelska ordet ”eavesdrop”, som betyder ”tjuvlyssna”. Ursprunget till det engelska ordet är ”öfsadröp” – man står under takskägget, i takdroppet, och lyssnar i smyg!
Nästa brev för oss tillbaka till nutiden: brevskrivaren förstår inte riktigt ordet ”dissa” som hennes tonåriga barnbarn vill förklara med ”nobba”.
- Ja, det kan betyda nobba, ringakta, förolämpa, tråka, nedvärdera. Det är lånat från engelskan och man säger att det kommer från ”disrespect”. Man har alltså gjort ett verb av förledet dis-. Kanske ska man var under 25 år för att ha detta ord i sitt aktiva ordförråd!
En lyssnare ordet över ordet ”muskulös”. Arbetslös betyder ju ”utan arbete”, men muskulös betyder ”med muskler”!
Ja, ordboken säger att vi på 1800-talet lånade in ordet ”muskulös” från franskan, där det betyder en person som är välförsedd med muskler. Med brevskrivarens misstanke är förståelig. De allra flesta nutidsord som slutar på –lös har med avsaknad att göra: föräldralös, hejdlös, sladdlös, redlös, tandlös, handlös, etc etc. Vi kan bilda nya ord som slutar på lös – ordet ”muskellös” är tänkbart! Men detta lösa är inte detsamma som franskans, som betecknar något som finns, och vi har en handfull sådana lånord i svenskan: fabulös, nebulös, mirakulös, skrupulös. Just skrupulös används ibland, felaktigt, och en ”skrupellös” person!
- När användes ordet ”växthuseffekt” för första gången?
- Ja, i detta fall går det att ta reda på ganska exakt. ”Nyordsboken” berättar att ordet dök upp i tidningstext 1988. Det ett översättningslån från engelskan ”greenhouse effect”. Men när det dök upp i tidningstext hade det använts i forskarsamhället under flera år.
Nästa lyssnare tycker sig ha lagt märke till att uttrycket ”jajamensan” blivit vanligare. Är det så? Och är det bra?
Ofta säger vi ju inte bara ”ja” eller ”nej” utan lägger till något litet ord: javisst, nähä. Till skillnad från ”växthuseffekten” nyss, går det inte att spåra hur ordet vuxit fram. Ordboken säger att det är från ”åtminstone 1940”. Det är ett ord som lever i allmänspråket men sällan i offentligt skriftspråk och som därför saknar dokumentation.
- Kan man verkligen använda ordet ”kritik” ensamt? Måste det inte alltid kompletteras med något ord, som ”positiv” eller ”negativ”?
Riktigt så enkelt är det inte. Kritik i betydelsen ”recensioner” är ett neutralt ord, man kan få god eller dålig kritik. Men det finns även en annan användning där ordet har en negativ innebörd: ”du måste lära dig att ta kritik”. Det går alltså inte att säga att ordet ”ska” ha den neutrala användningen, för ordet är i viss mån dubbeltydigt.
Ordet ”lämna” används nu ofta intransitivt (utan objekt): ”vi lämnade redan klockan tre”. Är detta riktigt, undrar en brevskrivare. 
Ja, den nya användningen hör man ofta, kanske främst ur munnen från affärsmän. Vi kallar detta ”konsturktionslån”, en ny användning av ett ord vi redan har. Användningen är ganska ny, och det finns paralleller: ”bry sig” som för kanske 20 år  sedan började användas intransitivt. Att gamla ord får nya användningar innebär inte någon fara för språket, det är en naturlig utveckling!
-Varifrån kommer uttrycken ”stup i kvarten” och ”stup i ett” från? Vad är ”stup”?
”Stup” kommer säkert från stupa =falla. Uttryck som ”stup i kvarten” är inte riktigt utredda i ordböckerna, men så vitt vi vet är de inte särskilt gamla; det tidigaste belägget är från slutet av 30-talet. Däremot finns det belägg från 1800-talet på ”stup-” som förstärkande förled i ”stupfull”. Troligen är det samma sorts användning, som förstärkande led, som kommer till uttryck i ”stup i kvarten” och ”stup i ett”.
Nästa brevskrivare undrar över ”sån” som förstärkning: ”en sån vägg-tv!”, ”ett sånt julbord!”. Är detta lokalt, är det slang, undrar han.
-Nej, det är standardsvenska!

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".