Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
Hur språk används och förändras. Här kan du som lyssnare ställa dina frågor om språk.

Språket den 3 januari 2006 Om hebreiska – då och nu. Frågor om grammatik och ”orange”

Publicerat tisdag 14 februari 2006 kl 10.47

Galit Hasan Rocem är professor i hebreisk litteratur och jämförande folkloristik vid det hebreiska universitet i Jerusalem. Hon berättar för Marianne Gråhn om hur bibelns språk blev den moderna statens Israels officiella språk.
Professor Lars-Gunnar Andersson besvarar lyssnarfrågor.

Finns det en allmän tendens att grammatiken förändras under tidens gång, undrar en lyssnare. Latin, t ex, har ju en väldigt komplicerad grammatik, fattar inte hur man kunde tala på latin!
- Ja, detta är inte så lätt att svara på. Om det bara var EN tendens – antingen att språket blev mera komplicerat, eller mindre komplicerat, skulle vi få en väldigt konstig utveckling. Sanningen är, och här är samstämmigheten bland språkforskare stor, att det finns processer som leder mot förenkling, liksom det finns processer som leder till ökad komplikation.
- En process mot förenkling kan vara den som uppstår när två folkgrupper lever nära och utvecklar ett gemensamt kommunikationsspråk, ett s k pidginspråk. Det blir ju så småningom modersmål, det tillägnar sig grammatiska mönster, det som början varit enskilda ord övergår till att bli ändelser. Denna process kallas grammatikalisering.
- En förenklingsprocess kan vara den som små barn ägnar sig åt. De vill ha enkla, logiska och enhetliga mönster, som ”fådde” och ”gådde”. Ibland får barnen sin vilja igenom, oftast inte. Så småningom lär de sig undantagen.
- Detta gör att vi inte kan säga att språket utvecklas i bara EN riktning.
För tusen hade vi fyra kasus och tre genus i svenska. Detta mönster har förändrats och förenklats. Men samtidigt har detta hänt att försvunna kasus ersatts av fastare ordföljd och ökat bruk av prepositioner. Kanske är det som en ballong - om man klämmer i ena ändan, bubblar det ut någon annanstans. Däremot kan man inte säga att summan av svårigheterna är konstant- bara att det finns tendenser åt båda hållen.
Under de senare hundra åren har det inte hänt särskilt mycket i svensk grammatik, möjligtvis det att verbens pluralformer försvunnit.

En lyssnare återkommer till ordet ”orange”. Hur börjer man adjektivet ”orange”? Ja, att säga ”orangt” är inte svårt. En titt på nätet visar att stavningen ”oranget” är den vanligaste. När det gäller ”beige” ser vi oftast stavningen ”beigt”. SAOL skriver att ”orange” är ”oböjligt”
Svenska språknämnde, däremot, säger att ”oranget” går bra i tal, men att det i skrift brukar vara oböjligt ller skrivas om - ”ett beigefärgat överkast”.
Och när övergick man från att säga ”brandgul” till att säga ”orange”?
-Ja, på 40- och 50-talen sa man brandgul. Övergången skedde nog på 60- och 70-talen. Än idag säger äldre män ofta brandgul!

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".