Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
Hur språk används och förändras. Här kan du som lyssnare ställa dina frågor om språk.

Språket den 24 januari 2006 Varför läser svenska barn allt sämre?

Vissa barn har ju bara lätt för att läsa Men ska man generalisera så gäller att INTE börja lästräningen för tidigt  Det säger Mats Myrberg som är professor i specialpedagogik vid Stockholms universitet.
Professor Lars-Gunnar Andersson besvarar lyssnarfrågor.

Du kan lyssna på hela programmet här:

En kort sammanfattning av diskussionen:

Professorn i specialpedagogik Mats Myrberg är säker på sin sak: ingen lästräning i förskolan.
-Talspråksplattformen måste först vara stabil och förskolelärarna, menar han, ska bara koncentrera sig på barnens talspråksutveckling, med högläsning och ordlekar, så att barnen först och främst skaffar sig en stark och säker språkkänsla.
-Saknar man språkkänsla, står man på osäker mark när man ska börja koppla språkljuden till bokstavstecken, säger Mats Myrberg. Förmågan att uppfatta fina ljudstrukturer i språket ökar starkt i 5-6-årsåldern. Många 5-åringar är därför inte kapabla att klara den formella läsinlärningsstarten. I England, där barnen börjar skolan när de är fem år, är barnen sämre på att läsa efter tre år skola än exempelvis finska barn (som börjar när de är sju år) efter ett år i skolan.
Det är alltså inte säkert att det är så bra att lära sig läsa tidigt. För dem som inte hunnit jobba upp sitt talspråk ordentligt, kan det till och med vara skadligt. I en svensk kommun där man på försök införde skolstart vid sex år, fick man en ökning av barn med läs- och skrivsvårigheter i den gruppen.
1988 togs ett märkligt riksdagsbeslut: Lärarhögskolan skulle sluta utbilda lågstadielärare i hur man gör för att lära barn läsa. 
Specialistutbildningen i läs- och skrivinlärning var förut obligatorisk för alla lågstadielärare, men i slutet av 80-talet började man istället generalistutbilda lärarna, så att de skulle kunna arbeta även med de äldre barnen i grundskolan, om det skulle behövas. Det är mer personaleffektivt, när barnkullarnas storlek förändras. Professor Mats Myrberg tror att det här riksdagsbeslutet att förändra inriktningen på lärarhögskolan, varit avgörande för att svenska barns läskunnighet försämrats så kraftigt under samma tidsperiod.
Dessutom är de svenska klassrummen mycket stökiga i en internationell jämförelse.
Faktorerna bakom svenska barns försämrade läsförmåga är alltså många, och det är kanske inte så konstigt att resultaten blivit sämre. Sverige hamnar idag på tionde plats internationellt, vad gäller läsförmågan hos barn i högstadiet. För tio år sedan låg vi på tredje plats.
Trots detta finns det ljuspunkter: Nu i höst har lärarhögskolan återupptagit den obligatoriska specialistutbildningen i läs-och skrivinlärning, så lärarna som utexamineras om fem år kommer att veta hur man gör.
I reportaget talar också Ingvar Lundberg, professor emeritus i psykologi, om hur viktigt det första mötet med läsningen är. –Att läsa är en onaturlig sysselsättning och blir mötet alltför brutalt, kan barnet tappa modet för lång tid framöver.
Reporter Malin Leissner
Veckans lyssnarfrågor hamnar under rubriker ”käpphästar”:
- Många gånger har jag rättat människor som säger ”jag har samma tröja som du”. Det heter ”jag har likadan tröja”. Men eftersom så många säger samma undrar jag om det kommer att bli korrekt?
- Detta måste benas ut, säger Lars-Gunnar Andersson. Man kommer inte att kunna byta ut samma mot likadan i alla situationer. ”Jag växte upp i samma kvarter” betyder inte samma sak som ”jag växte upp i ett likadant kvarter”. Ordet samma tar vi till när vi menar samma identitet men vad är då ’identitet’?  ”Samma frisyr” kan ju aldrig betyda ”samma hårstrån”, men det kan betyda ”samma utseende”. Om någon gör samma simhopp som den tidigare tävlande, talar vi om samma på en annan abstraktionsnivå, liksom vi gör i frisyr- eller tröjfallet.  Visst kan man säga ”samma tröja” eller ”samma bil” eller ”samma simhopp” – att försöka få bort samma här är felriktad språkvårdarnit!
- Heter det ”ur den synpunkten” eller ”från den synpunkten”?
- Många har fått lära sig i skolan att det heter ”från min synpunkt” (för en punkt har ingen utbredning i rummet) men ”ur min synvinkel”.  Men detta logiska argument är inte särskilt starkt. Det kan däremot det sociala argumentet vara: om man vill använda språket så att man inte retar någon, kanske man bör välja ”från en synpunkt” och ”ur en synvinkel”.
- Vad ska man säga om uttryck som ”velat haft” och ”kunnat göra”, undrar en lyssnare som finne dem fula.
- Detta kallas ”dubbelt supinum”. Grammatikbokens form är ”hade kunnat göra” och ”hade velat ha”. Dubbelt supinum är en gammal form i svenskan, belagd sedan flera hundra år. Dubbleringen är inget argument i sig för att döma ut formen (när vi anger bestämdhet, till exempel, gör vi det på flera sätt ”det stora huset” ), utan åter handlar det om ett socialt, kanske ett stilistiskt, argument för att inte använda dubbelt supinum i skrift.
- Är inte uttrycken ”ta tillvara på” en sammanblandning av ”ta vara på” och ”ta tillvara”.
Jo, det är det, men detta är en av de mera obetydligare problemen att diskutera.  I jämförelse med, exempelvis, särskrivningar (”brun hårig sjuk sköterska” och ”språk  program”) är det oviktigt problem. Särskrivningar påverkar språksystemet, det gör inte nya uttryck, även om de består av sammanblandningar av gamla.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".