För att byta bandage och tvätta rent krävs 8 personal. Foto: Johan Bergendorff / Sveriges Radio
1 av 9
För att byta bandage och tvätta rent krävs åtta personer.
Många av patienterna har bandage från topp till tå som mumier. Foto: Johan Bergendorff / Sveriges Radio
2 av 9
Många av patienterna har bandage från topp till tå som mumier.
Överstelöjtnant Thomas Leclerc, narkosläkare och chef för brännskadecentretet. Foto: Johan Bergendorff / Sveriges Radio
3 av 9
Överstelöjtnant Thomas Leclerc, narkosläkare och chef för brännskadecentret.
Globala hälsokorrespondenten Johan Bergendorff på väg in till brännskadade. Foto: Sveriges Radio
5 av 9
Globala hälsokorrespondenten Johan Bergendorff på väg in till brännskadade.
Multiresistenta bakterier sprids på sjukhuset. Handtvätt avgörande. Foto: Johan Bergendorff / Sveriges Radio
6 av 9
Multiresistenta bakterier sprids på sjukhuset. Handtvätt avgörande.
Narkosläkaren Nicolas Donat på Hôpital d'Instruction des Armées Percy. Foto: Johan Bergendorff / Sveriges Radio
7 av 9
Narkosläkaren Nicolas Donat på Hôpital d'Instruction des Armées Percy visar ett bakteriofagindränkt förband
Bakteriofager i elektronmikroskop. Foto: AJC ajcann.wordpress.com Flickr (CC BY-SA 2.0)
8 av 9
Bakteriofager i elektronmikroskop. Foto: AJC ajcann.wordpress.com Flickr (CC BY-SA 2.0)
Elektronmikroskopbild av bakteriofager Foto: Ying-Rong Lin, Chan-Shing Lin (CC-BY-2.5)
9 av 9
Elektronmikroskopbild av bakteriofager på väg in i bakterie. Foto: Ying-Rong Lin, Chan-Shing Lin (CC-BY-2.5)

Här behandlas brännskadade med bakteriofager

20 min

För mycket antibiotika till djur och människor håller på att göra vanliga infektioner livshotande  när allt fler bakterier blir multiresistenta. Därför pågår nu intensiv forskning för att hitta alternativ. Ett av de mer hoppfulla är så kallade bakteriofager, virus som kan döda bakterier. Den första stora vetenskapliga studien där infekterade brännsår behandlas med bakteriofager har nu satts igång.

Elva sjukhuskliniker i tre länder deltar i den största vetenskapliga studien någonsin om bakteriofager, och leds vid brännskadekliniken på Percys militärsjukhus i en förort till Paris.

Vakterna vid grinden bär alla kamoflageuniform och automatkarbiner. Hit kommer bland annat franska soldater som skadats under uppdrag i Mali, Afghanistan eller Centralafrikanska republiken. På sjukhuset finns 300 bäddar, och i mer än hälften ligger civila patienter som också får vård här.

Överstelöjtnant Thomas Leclerc, narkosläkare och chef för brännskadecentret, tar emot. Han har jobbat jour och varit vaken mer än ett dygn. Han frågar om inte jag också vill börja med lite kaffe och en bit mörk choklad. Sedan tvättar och spritar jag händerna och byter om till sterila vita skyddskläder, munskydd och en fräck blå sotarliknande mössa och följer med in på avdelningen.

Soldaterna som flygs hit från utlandsuppdrag har fått mycket svåra brännskador till exempel när deras fordon kört på en mina och fattat eld. De ligger med bandage över hela kroppen och vissa ser ut som mumier. Men just nu finns ingen fransk militärpatient här, utan bara från så kallade vänligt sinnade nationer. Vilka det är får inte Thomas Leclerc säga. Det skulle kunna skapa diplomatiska förvecklingar förklarar han kryptiskt.

I stället får jag träffa en civil patient, en pojke i yngre tonåren som vill vara anonym, men som berättar vad som hänt honom.

– Det var kallt hemma så jag satte igång en brasa i kaminen, men den ville inte ta sig så jag sprutade på t-sprit från en flaska, berättar den brännskadade pojken som ligger med bandage över höger hand, arm och bröstkorg och där högra sidan av kinden, halsen och örat också bränts svårt.

Spritflaskan exploderade och fotbollströjan av syntetmaterial fattade eld, men det var först när han såg sig själv i en spegel som han förstod vad som hänt. Då rusade han ut i korridoren och mötes av sin pappa som lyckades kväva lågorna och få av tröjan. På larmtjänst fick de rådet att snabbt kyla ned honom i duschen. När en läkare väl hade tittat på skadorna beslutades att de var så svåra att han måste föras hit, sövd och med ambulanshelikopter. Nu har han legat här i snart tre veckor och hunnit få hud transplanterad från höger lår.

– Det är långtråkigt att ligga här och jag har fortfarande ont, även om personalen är snälla och skojar med mig, berättar killen som snart ska skrivas ut till en sjukgymnastikavdelning.

Där kommer han att behöva stanna två månader för att öva upp muskler och leder igen, men samtidigt ska han få undervisning för att inte halka efter för mycket i skolan.

Eftersom han inte är myndig får han inte delta i den stora EU-studien kring behandling av brännsår med antingen bakteriofager eller standardsalvan med silver och antibiotika som kan hålla bakterier i schack, men förlänger läktiden. Det hade annars varit bra eftersom ett brännsår på benet fortfarande är infekterat.

Läkarna på brännskadekliniken har inte haft svårt att övertyga patienterna att testa den nya behandlingen, eller de anhöriga om de brännskadade varit sövda. När huden är bortbränd är dörren öppen för allehanda multiresistenta bakterier som patienterna haft med sig från andra länder, eller i värsta fall smittats av här på sjukhuset, berättar överläkaren Thomas Leclerc.

– Redan idag förlorar vi patienter med infektioner där ingen antibiotika längre hjälper och därför känns det hoppfullt med bakteriofager, tycker Thomas Leclerc. Fast studien måste bli klar först och resultaten publicerade vilket bör kunna ske inom ett och ett halvt år innan man kan veta mer säkert hur bra det funkar.

Vi går längre in på avdelningen. En bår kommer rullande med en patient som just opererats. För många kan det bli 10-15 kirurgiska ingrepp under månaderna här. Var tionde patient dör av skadorna. I en sal håller åtta personer på att lyfta en man med respirator och dialysapparat för att kunna byta variga lakan, alla bandagen och rengöra brännsåren. Allt medan patienten är sövd eftersom smärtorna kan vara outhärdliga.

En annan narkosläkare, doktor Nicolas Donat, visar hur det går till att förbereda bakteriofagbehandlingen som används i forskningsstudien. Han plockar fram små flaskor med en lösning som innehåller miljardtals bakteriofagvirus av olika sorter som ett franskt biotech-företag odlat fram till studien. De löser han upp i koksaltlösning som sedan sprutas på ett förband och läggs direkt på de infekterade brännsåren innan nya bandage lindas på.

Fördelen att testa bakteriofager just på brännsår är att de är lätta att behandla, det är bara att spruta dem rakt på infektionen. Resistenta bakterier i lungorna eller i lederna, är betydligt svårare att komma åt med bakteriofager. Då blir det mer osäkert om det handlar om distributionssätt eller att virusen inte är tillräckligt effektiva.

Det var den fransk-kanadensiske mikrobiologen Félix d'Hérelle vid Pasteurinstitutet som för 100 år sedan upptäckte den här sortens virus som bland annat gav sig på dysenteribakterier, och gav dem namnet bakteriofager. Med dåtidens optiska mikroskop kunde man inte se dem, men med dagens elektronmikroskop och DNA-teknik står det klart att det finns hundratals olika varianter för varje bakterie, och att de troligen är den vanligaste biologiska partikeln på jorden. Vi har fullt av dem på kroppen till exempel.

De är målsökande och tar sig bara in i vissa bakterier som har rätt molekyllås på ytan. De slår inte alls lika vilt omkring sig som antibiotika som även skadar snälla bakterier vi har nytta av. Bakteriofager kan inte smitta däggdjursceller, bara bakterier och det finns två typer. Den ena ger över sin arvsmassa till bakterien som då kan bli resistent. Den andra sorten, som man vill använda för medicinsk behandling, utnyttjar i stället sjukdomsbakteriens kopieringsmaskineri så att hundratals virus bildas inne i bakterien till den spricker och dör. Då kan bakteriofagerna ge sig ut på jakt efter nya mål att smitta. Den är alltså kapabel att både tvinga bakterierna tillverka medicin och sedan döda dem på kuppen. Félix d'Hérelle fortsatte efter första världskriget att forska kring bakteriofager, men så upptäckte en britt vilken nytta man kan ha av mögel.

När Alexander Fleming av en slump kom på att mögelsvampar producerar bakteriegift, och hur man kan framställa penicillin i stor skala, insåg världen snart vilket mirakelmedel antibiotikan var. Många soldater med svåra infektioner efter skador i andra världskrigets skyttegravar räddades till livet av penicillin och bakteriofagerna hamnade i bakvattnet. De var mycket krångligare att odla och begripa sig på och kom mest att användas på forskningslabb.

– På 1960- och 1970-talet trodde vi nog att vi vunnit slaget mot bakterieinfektioner, men de kom igen, anpassade sig och nu riskerar vi att förlora kriget, säger överstelöjtnant Thomas Leclerc.

Antibiotika skrivs ut i tid och otid, inte minst i Frankrike som ligger 30 procent högre än EU-snittet och då sorteras bakterier snabbt fram som tål att bada i penicillin. Läkemedelsbolagen är inte heller så intresserade av att forska fram nya sorter, eftersom de i så fall skulle användas som en sista utväg och inte bli några storsäljare som blodtryckssänkarpiller till exempel.

Men det finns länder som aldrig gav upp om bakteriofagerna. Félix d'Hérelle åkte till Georgien och samarbetade med mikrobiologen Giorgi Eliava som sedan fortsatt utvecklingen. Även i Ryssland och Polen ges bakteriofagbehandling, möjligen för att det var dyrt att komma åt antibiotika bakom järnridån. Idag botas även utländska patienter i Georgien med bakteriofager.

– Den kunskap som finns hos georgiska läkare kring bakteriofagbehandling har vi försökt använda oss av i det stora EU-finansierade forskningsprojektet som heter Phagoburn, berättar överste doktor Patrick Jault som leder hela studien.

Patrick Jault var imponerad av sina georgiska läkarkollegor, men problemet är att de inte gjort den typ av stora medicinska studier med flera olika center inblandade där behandlingen slumpas ut och patienterna inte vet vad de får. Detta för att vara säker på att inte psykologiska förväntningar spelat in i behandlingsresultatet. Det finns många djurförsök som visar på bakteriofagernas effekter och som sagt en lång tradition i forna Sovjetstater, men för att våga använda metoden storskaligt inom EU krävs säkra vetenskapliga bevis. Georgien är dessutom inte en del av EU så hittills har de inte fått del av de 30 miljoner kronor Phagoburn-studien kostat.

– Varför ska Georgierna ge bort av alla sina kunskaper gratis, vi kommer nog behöva bryta lite EU-regler för att få till ett samarbete framöver, tror narkosläkaren Patrick Jault.

Eliavainstitutet kommer inte minst behöva pengar för att laga utrustning som förstördes för några år sedan i kriget med Ryssland.

Det har varit krångligare än man trodde att producera tillräckliga mängder av den cocktail med 14 olika bakteriofager som behövs i studien. I behandlingen används många sorter av de målsökande virusen så att flera stycken har rätt nycklar till de E. coli-bakterier och Pseudomonas aeruginosa-bakterier man vill få bort i brännsåren. Skulle man bara ha en bakteriofag skulle bakterierna snabbt anpassa sig och bli motståndskraftiga. Resistensproblem kan man alltså få även med bakteriofager om de används på fel sätt, men eftersom de det finns hundratals sorter i naturen mot varje bakterie kan man då bara ändra lite på fagcocktailreceptet.

Målet för phagoburn-studien är att behandla 220 patienter, men enligt forskningsledaren Patrick Jault är det tveksamt om man kommer att kunna få ihop så många innan studien avslutas nästa sommar. Trots det anser han att studien redan är en framgång. Det stora jobbet har egentligen varit att övertyga läkemedelsverken i Frankrike, Belgien och Schweiz att ge sitt tillstånd till medicinska försök på något som varken är medicin eller cellterapi och därför inte passar in i dagens lagstiftning.

Patrick Jault förstod snabbt att han skulle akta sig för att använda genmodifierade bakteriofager i studien. GMO-reglerna är alldeles för krångliga i EU. Därför har man letat bakteriofager i stället i naturen:

Bakteriofagerna har man hittat i sjukhusets avlopp och likadant på de övriga sjukhusen som ingår, så de är välanpassade till just den bakterieflora som råder, men Patrick Jault är övertygad om att det kommer att behövas ett bibliotek av bakteriofager som passar för olika miljöer som man kan kombinera ihop mot just de bakterier man vill åt. Det har han även lyckats övertyga läkemedelsmyndigheterna om. Phagoburn har tillstånd att byta ut några bakteriofager i sin cocktail om det skulle behövas.

– Nästa steg, tror Patrick Jault, blir att börja anpassa fagsoppan till enskilda patienters bakterieinfektioner.

Det låter dyrt, säger jag.

– Jovisst, säger Patrick Jault, det kommer nog att bli en ganska dyr behandling framöver, även om storskalig produktion kan pressa priset.

Det kommer behövas fler studier på större grupper patienter och på andra bakterieinfektioner än brännskador för att veta säkert om det här är en lösning på hotet om en värld där antibiotika inte längre hjälper.

Patrick Jault tror inte heller att bakteriofager är enda lösningen. Dels finns andra alternativ och om vi kan minska på användningen av antibiotika kan den fortfarande vara ett vapen i arsenalen mot sjukdomsalstrare.

– Eftersom vi inte vet exakt vilken bakterie en patient lider av förrän vi hunnit odla och analysera den så lär man även i fortsättning få ge antibiotika först, men efter fem dagar kan man ha hunnit blanda ihop en bakteriofag-cocktail som hjälper mot just den här infektionen och då kan man sluta med antibiotikan och minska risken för resistens, hoppas Patrick Jault.

Djurhållnings- och livsmedelsindustrin i USA har också insett behovet av alternativ för att hålla skadliga bakterier borta och ett fåtal bakteriofagprodukter är redan godkända av amerikanska Läkemedelsverket FDA. Det finns också ett test med bakteriofager som kan upptäcka resistenta MRSA-bakterier inom timmar istället för dagar som med dagens metoder.

På brännskadekliniken på militärsjukhuset i Percy utanför Paris, ska en av patienterna snart få ett bakteriofagförband. Patienten skadades när han eldade löv och grenar i trädgården och sprutade tändvätska på elden. Han halkade därefter ned i gropen och brände sig på 50 procent av kroppen.

Jag frågar överstelöjtnant doktor Thomas Leclerc vad han tror. Kommer vi att vinna kriget tillslut mot antibiotikaresistenta bakterier?

– Jag är ju inte klärvoajant och kan skåda in i framtiden. Jag är bara en vanlig läkare, men jag hoppas verkligen vi vinner det här kriget, svarar Thomas Leclerc och skattar.

Blir det Nobelpris då fortsätter jag, till bakteriofagterapi?

– Ja inte blir det vi som får det i alla fall och Félix d'Hérelle har ju varit död i snart 70 år. Men det vore fantastiskt att slippa stå handfallen inför en del bakterieinfektioner i framtiden, och kunna hjälpa alla våra brännskadepatienter, avslutar överstelöjtnant Thomas Leclerc.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista