Gruppbild på vuxna i Uchapalli
1 av 6
I byn Uchapalli en bit från Nellore vid Indiens sydostkust bor drygt 500 personer och där var tredje man tidigare drabbats av okänd njursvikt. Foto: Johan Bergendorff/Sveriges Radio
Man ligger i säng
2 av 6
Madhusudhan i Uchapalli har fått njursvikt och är sängliggande på grund av svåra smärtor. Han tvingas till dialys tre gånger i veckan. Foto: Johan Bergendorff/Sveriges Radio
Carl-Gustaf Elinder
3 av 6
Professor Carl-Gustaf Elinder vid Karolinska institutet är oroad över den globala njursviktsepidemin. Foto: Johan Bergendorff/Sveriges Radio
Kristina Jakobsson
4 av 6
Prof. Kristina Jakobsson vid Göteborgs universitet hoppas att studier som visat att sockerrörsarbetare som får vila och dricka både räddar njurarna och jobbar effektivare ska kunna övertyga plantageägarna i Centralamerika att skapa en bättre arbetsmiljö. Foto: Johan Bergendorff/Sveriges Radio
Vidhya Venugopal i grönröd sari
5 av 6
Professor Vidhya Venugopal vid Sri Ramachandra-universitetet i Chennai säger att den globala uppvärmningen kommer att förvärra njurskadorna framöver. Foto: Johan Bergendorff/Sveriges Radio
Citronodlare vid träd
6 av 6
I Uchapalli odlas citroner, ris, chili och peppar och byborna jobbar ofta i stekande sol från morgon till kväll utan att ta vätskepaus. Foto: Johan Bergendorff/Sveriges Radio

Hela programmet i text

Allt fler länder har drabbats av en okänd global epidemi av njursvikt som inte beror på det vanliga, alltså diabetes eller högt blodtryck. I Centralamerika är det minst 20 000 personer som dött. Mest unga män i 30-40 årsåldern som jobbat på sockerplantager och druckit för lite i hettan. Sjukdomen har också slagit till mot Sri Lanka och Indien mm. Nu försöker forskare ta reda på om orsaken är uttorkning överallt? Kanske handlar det om bekämpningsmedel, smutsigt vatten, infektioner och värktabletter?

– I Centralamerika är det väldigt allvarligt. Folk talar om tiotusentals som drabbas av njursvikt. Det är ett brott begånget. Det här är som ett kriminalfall på ett sätt, det tar ett tag innan vi kan hitta skurken, säger överläkaren Carl-Gustaf Elinder.

Han är klädd i ljusblå landstingsbussarong och vita byxor när vi ses på Karolinska sjukhusets njuravdelning. Carl-Gustaf Elinder är dessutom forskare och professor vid Karolinska institutet och har ett mysterium att lösa.

– Vem är du i den här brottsutredningen?

– Jag skulle förstås gärna vara Sherlock Holmes. Det finns en sådan vilja att förklara det här att det är många man suger in som misstänkta i det här rättsfallet.

Liksom Sherlock Holmes i BBCs uppmärksammade Tv-serie hoppas kunna hitta ledtrådar som andra missat. Mysteriet är att allt fler länder har drabbats av en mystisk global epidemi av njursvikt som inte beror på det vanliga, alltså diabetes eller högt blodtryck. I Centralamerika är det minst 20 000 personer som dött de senaste åren. Mest unga män i 30-40 årsåldern som jobbat på sockerplantager och lämnar efter sig änkor och barn.

På vissa orter har var sjätte man insjuknat. Det är en av de vanligaste dödsorsakerna i Nicaragua, El Salvador och Costa Rica. Sjukdomen har också slagit till mot Sri Lanka och Indien. Sannolikt också Mexiko, Brasilien, Thailand och Egypten, men ingen vet säkert än hur omfattande utbrottet är. I Vetandets Värld idag i Sveriges Radio P1 ska vi titta närmare på den här okända njursjukdomen och vilka huvudmisstänkta som forskarna tror på. Den globala uppvärmningen spås förvärra problemen, men det finns skyddande åtgärder att sätta in. Dessutom kommer vi att möta vi några av offren. Så här lät det när Sveriges Radios Latinamerikakorrespondent Lotten Collin besökte sockerplantager i norra Nicaragua 2015.

"Napoleon Velasquez öppnar grinden mot snickeriet på innergården och försöker förgäves tysta hundarna. Mitt framför oss står i en kista i ljust trä.

- Den är nästan färdig, väntar på sin ägare. Ibland hinner vi inte ens måla kistorna innan de går åt, säger Napoleon, och fortsätter:

- Ibland dör det fyra personer om dagen - många av dom har inte ens fyllt 30. Alla har samma sjukdom - njursvikt, säger han, och kontrollerar så att kistans lilla lucka går att öppna och stänga.

Det är här, på Napoleons lilla begravningsbyrå, som många män i Chichigalpa förs till sista vilan. Och resan mot den alldeles för tidiga döden börjar inte långt härifrån, på sockerrörsfälten som breder ut sig runt omkring stan.

Henry Noel slipar sin machete och ställer fram vattendunken. Klockan är fem och den disiga morgonsolen lyckas inte tränga igenom djungeln av sockerrör.

Det här är det jobbet som finns i Chichigalpa, säger Henry, när jag frågar varför han är här trots att han känner till riskerna. Sjukdomen. Han rycker på axlarna och går ut på fältet med macheten i handen.

Jag står kvar ett tag, och ser hur dom unga männen arbetar sig in bland sockerrören, kapar dom strax ovanför roten. Det är redan varmt, och kommer bara bli varmare."

Redan för 20 år sedan gick larmet i Centralamerika att det börjat komma många unga män till sjukhus med utslagna njurar och de allra flesta jobbade med att hugga tonvis med sockerrör från tidigt morgon till sen kväll på ackord i olidlig hetta och fukt. Ett arbete minst lika hårt som att springa maraton och där de unga männen svettas floder. Professor Carl-Gustaf Elinder vid Karolinska institutet berättar att bekämpningsmedlen som används på fälten var huvudmisstänkt när han och andra forskare började titta på vävnadsprover från de skadade arbetarnas njurar i början av 90-talet.

– När vi fick biopsifynden så samarbetspartner "I am very disappointed" för han var inställd på att det skulle vara det, men det är så forskning ska gå till att jaha, tvärtom, då får vi tänka om, säger Carl-Gustaf Elinder.

Undersökningarna kunde utesluta växtgifterna som användes på sockerrörsfälten, till vissa forskares bestörtning eftersom de varit så övertygade. Men bekämpningemedel brukar sällan vara njurskadande säger Carl-Gustaf Elinder. Och bananplantagearbetarna var inte drabbade av njursvikt och där sprutades det betydligt mer. Det var inte heller den typen av skador man kan förvänta sig av gifter när man tittade i mikroskop på de sjukas njurceller.

– Jag känner mig ganska säker på att i Centralamerika där är det upprepad intorkning och akuta njursvikter till följd av detta som är orsaken, det är klart för allt går hand i hand, anser Carl-Gustaf Elinder.

I Centralamerika är alltså vätske- och saltbrist huvudmisstänkt och i El Salvador har man därför testat i ett forskningsprojekt vad som händer om man låter en grupp arbetare få vila en kvart i timmen inne i ett flyttbart skuggande tält, dricka svalkande vatten och dessutom hugga med en mer ergonomiskt utformad machete. Den gruppen jämfördes med en kontrollgrupp som arbetade på som vanligt berättar Kristina Jakobsson som är professor i arbets- och miljömedicin vid Göteborgs Universitet och för tillfället förkylningshes.

– En gång i timmen så var det någon som blåste i visselpipan för nu var det paus. Det vi såg var att produktiviteten i det lag som fick den här interventionen jämfört med andra var ju snarast högre, berättar Kristina Jakobsson.

Njurvärdena förbättrades på sockerrörsarbetarna som tilläts pausa och dricka och ändå tjänade företaget mer pengar, eftersom de orkade jobba hårdare dess emellan visade studien Kristina Jakobsson deltagit i. I Nicaragua har frivilligorganisationen La Isla network varit drivande i kampen att rädda sockerarbetarnas njurar. Organisationen har samlat forskare för att hitta skyddsåtgärder och uppmärksammat världen på hälsoriskerna på sockerfälten, vilket lett till en köpbojkott mot det storsäljande rommärket Flor de Caña. Det har tvingat sockerbolagen att börja lyssna på arbetarna, liksom att Världsbanken ställt krav på förbättringar av arbetsmiljön innan de beviljar lån till nya plantager.

– Det har inte varit så mycket press från myndigheter, men det börjat komma press från konsumenter och sockeruppköpare och i Nicaragua där har den stora sockerproducenten intensifierat sitt arbete, säger Kristina Jakobsson.

Saken verkar alltså ganska klar i Centralamerika, även om många forskare ännu inte vill räkna bort andra misstänkta som kan ha varit medbrottslingar i epidemin. Men den mystiska njursvikten som internationellt förkortas CKDu finns också i andra varma tropiska länder. I Vetandets Värld häromåret lät det så här när frilansjournalisten Rick Wasserman var på norra Sri Lanka

– Fyra från min by har drabbats och är svårt sjuka, berättar mötte 74-åriga risbonden Puntibanda. Som alla andra har jag druckit vatten från kanalerna och även från risfälten. Jag vet inte varför, men läkarna säger att jag fått njursvikt.

Puntibanda kommer inte att leva så länge till men han har en som som kommer att ta över risfältet och han är orolig för sonens hälsa. Man räknar med att 400 000 mest män har drabbats av njursvikt i Sri Lanka och 20 000 har dött hittills."

– Jag trodde det skulle vara karbonpapper i Indien och Sri Lanka att vi kommer att hitta samma sak som i Centralamerika, men nej det är inte så enkelt, vi får tänka om, det kan finnas många anledningar till njursvikt. Jag säger inte att upprepad uttorkning pga vätskebrist och hett klimat inte spelar roll, men jag tror inte att det är lika dominerande orsak. Jag tror vi ska vara öppna och inte för snabba att peka ut den skyldige, säger Carl-Gustaf Elinder.

Professor Carl-Gustaf Elinder som varit både på Sri Lanka och i Indien för att ringa in de troligaste orsakerna har tvingats konstatera att så enkelt som han hoppades var det inte. Hettan är inte den okända njursviktens världsomspännande superskurk, Sherlock Holmes Moriarty. Njurprover som undersökts på Karolinska institutet visar både på likheter och skillnader mellan skadorna i Sydasien och Centralamerika.

Forskarna på Karolinska har sett att njurarna visar tecken på inflammation och bland annat har man letat spår av hantavirus och leishmaniainfektion men utan att få napp. Många srilankesiska forskare är övertygade om att det är avigsidorna med den gröna revolutionen som spelar in, alltså gifter från växtbekämpningsmedel och konstgödsel, men Carl-Gustaf Elinder är skeptisk.

– Det är en av de misstänkta, men bevisen är svaga, anser Carl-Gustaf Elinder.

I byn Uchapalli några timmars bilväg från staden Nellore vid Indiens sydostkust bor drygt 500 personer. Folk här försörjer sig på att odla citroner, chili, ris och peppar.

Doktor Bhargav är njurspecialist och har tagit mig med hit till en av de hårgast drabbade indiska byarna. För några år sedan var en tredjedel av männen njursjuka. Men nu har andelen sjunkit till var tionde säger doktor Bhargav. Sannolikt för att byborna inte längre får sitt dricksvatten från djupborrade brunnar där halterna av kisel, tungmetaller och flour var höga enligt vattenprover. I närheten ligger flera bauxit- och kiselgruvor. Istället har myndigheter lett dricksvatten från en närliggande flod till byn. Men det har alltså bara minskat njurskadorna en del.

På en brits intill en fläkt i ett litet slitet betongskjul ligger 42-åriga Madhusudhan klädd i vit t-shirt och blårutiga bomullsbyxor. För några år sedan blev han illamående och började kräkas. När läkarna mätte kreatininhalten i blodet kunde de konstatera att hans njurar var utslagna. Nu har han varit sängliggande i nio månader med svåra ledsmärtor. Tre gånger i veckan tvingas Madhusudhan och ett 30-tal andra män med njursvikt i byn gå på dialys för att ersätta njurarnas reningsfunktion hjälpligt. Avdelningen ligger på sjukhuset i Nellore flera timmar bort med buss eller motorcykeltaxi och även om själva dialysen är gratis så får patienterna betala transporten själva och alla mediciner som behövs.

– Min fru tvingas försörja mig och min son som fick hoppa av skolan när han var tretton år, berättar Madhusudhan. Om vi bara kunde få bidrag till mat och hjälpmedel så kanske sonen skulle kunna fortsätta i skolan säger Madhusudhan sorgset.

Han är djupt deprimerad konstaterar doktor Bhargav som lovar att personligen bekosta honom en rullstol.

– Jag ber till gud att ingen fler av mina grannar ska drabbas av det här säger Madhusudhan.

Att han ska kunna genomgå en njurtransplantation och få en ny njure är uteslutet säger han. För fastän operationen betalas av staten så kostar medicinerna som hindrar avstötning 1300 kronor i månaden. Och det är summa som en fattig risbonde i Indien inte har en chans att få ihop.

17 mil söder ut i staden Chennai på Sri Ramachandra universitet möter jag Vidhya Venugopal klädd i färggrann grön/brun sari. Hon är professor i yrkes- och miljömedicin och samarbetar med både Kristina Jakobsson och Carl-Gustaf Elinder. Vidhya Venugopal säger att enligt officiell indisk statistik behandlas minst 100 000 nya njursviktspatienter årligen i dialys. En del har diabetes eller högt blodtryck, men många, kanske en fjärdedel har insjunknat av okänd anledning, och eftersom njursvikt inte gör mycket väsen av sig, är det sannolikt många som aldrig behandlats på sjukhus eller syns i siffrorna. Folk som svullnat upp av all vätska de samlat på sig när de inte kan kissa längre och sen sakta tynar bort. Hittills är det mest bönder som drabbats av den mystiska njursjukan, men Vidhya Venugopal är övertygad om att bara man letar så finns det i andra branscher också:

Eftersom professor Vidhya Venugopal tror att hetta och uttorkning är en bidragande till njursvikten också i Indien där det kan bli olidligt hett på sommaren, så kommer hon nu att undersöka njurskador hos arbetare i andra branscher. Gruv- och stålindustri, tegelbruk och byggen till exempel. Tillsammans med forskare från en rad länder har hon också tagit fram ett gemensamt protokoll som alla ska följa för att resultaten ska vara möjliga att jämföra framöver. Då kan olika bitar bli möjliga att lägga ihop i samma pussel.

Professor Vidhya Venugopal tror alltså inte att forskarna har något färdigt svar förrän om tidigast 25 år och då kan epidemin ha exploderat om inget förebyggande görs nu. Som att övertyga folk hur viktigt det är att dricka när det är varmt, fyller man på med vatten och salter åtminstone i slutet av dagen så kan njurskador gå tillbaka. Dessutom ta regelbundna pauser i skuggan för en överhettad hjärna slutar efter ett tag att skicka ut törstsignaler. Och så behövs det säkra toaletter för indiska kvinnor på landet att gå på så att de inte måste hålla sig hela dan för att inte riskera våldtäkt när de kissar i det fria.

Framtida klimatprognoser pekar på många dagar i sträck där temperaturen håller sig långt över fyrtio grader i stora delar av Indien säger Vidhya Venugopal. Det kommer att förvärra njurskadorna befarar hon.

Indien har många hälsoutmaningar konstaterar Vidhya Venugopal. Att få ned barna- och mödra dödligheten ytterligare och minska dengue och andra myggburna sjukdomar är högre upp på regeringens prioritetslista. Men de kroniska sjukdomarna ökar nu snabbt. Typ två diabetes till exempel och så den okända njursvikten och de sjukdomarna blir mycket dyra för samhället att ta hand om ifall alla ska erbjudas livslång dialys eller transplantation.

Men varför har det här upptäckts först nu, folk har väl jobbat i hetta under vidriga arbetsförhållanden förr?

– Jag tror inte det var någon som kollade eller mätte njurfunktionen så det har varit en tyst epidemi, tror Carl-Gustaf Elinder.

En sak som tillkommit under senare år är den fria tillgången på billiga värktabletter, konstaterar Carl-Gustaf Elinder. Centralmerikanska sockerörsarbetare har efter en hårt dags slit proppat i sig värkpiller av den inflammationsdämpande NSAID sorten typ Ipren, voltaren eller Treo och att det vet man förvärrar njurskadorna.

En parallell kan vara Balkan-nefropati. Det tog 50 år att att komma fram till vad det var som gav så många njursvikt längs Donau i det forna Jugoslavien. Att det var en sorts ogräs som innehöll det njurskadande giftet aristolochiasyra som av misstag ofta följde med när man malde säd till mjöl. Innan dess hade många andra misstänkta orsaker tröskats igenom, åtskilliga tungmetaller bland annat. Men finns det alltså en risk att vi behöver vänta 50 år för att peka ut alla inblandade skurkar i den okända globala njursviktsepidemin?

– Nej det hoppas jag verkligen inte, det vore ett misslyckande. Jag tror att vi kommit bra mycket längre om ett par år, svara Carl-Gustaf Elinder.

– Jag vågar inte svara på när det är löst men jag är ganska övertygad om att vi om tre år kommer att vara längre fram och närmare en förståelse, säger Kristina Jakobsson.

– Man ska ha ett öppet sinne så det kanske visar sig till slut att det är pesticider, Ok då tar vi det. Vi god forskning ska man vara en förutsättningslös utredare kring det här och själv inte för snabbt bli förtjust i en lösning så att man släpper någonting annat, avslutar Carl-Gustaf Elinder.

Sist här njurprofessor Carl-Gustaf Elinder vid Karolinska institutet och yrksemedicinprofessor Kristina Jakobsson vid Göteborgs Universitet som alltså tror att inom två tre år kommer forskargrupperna i Centralamerika, Asien och Europa ha samlat in så många indicier att bovarna i det mystiska globala njurdramat kan fångas in.

Jag som gjort det här programmet om den okända njurepidemin CKDu heter Johan Bergendorff och är Sveriges Radios globala hälsokorrespondent. Vill du höra det igen kan du ladda ned det via appen Sveriges Radio play och på Vetandets Världs webbsida finns bilder och länkar. Vi hörs.

Mer om Johan Bergendorff

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".