Tre bilder: Ett ormhuvud, en svartnad människohand och en man som sitter i en sjukhussäng med ena handen amputerad.
1 av 6
Skräddaren Suparji från Indonesien blev biten av en kobra. Efter ett tag blev handen helt svart av giftet eftersom han inte fick serum. Då tvingades han amputera. Foto: Collage Frida de Maré: Viperskin, privat, Johan Bergendorff / Sveriges Radio
Kvinna talar i mobiltelefon på parkeringsplats
2 av 6
Dr. Tri Maharani besvarar kollegornas behandlingsfrågor om ormgiftsbett dygnet runt sedan flera år och ingår i WHOs expertgrupp. Foto: Johan Bergendorrff / SR
Risbonden Kasono ligger på sjukhus i Madiun i Indnesien med armen i vagga och är på bättringsvägen. En kobra bet honom.
3 av 6
Risbonden Kasono ligger på sjukhus i Madiun i Indnesien med armen i vagga och är på bättringsvägen. En kobra bet honom när han skulle plocka rambutan. Foto: Johan Bergendorff / SR
Yngre man på ett laboratorium fullt av sladdar och skåp med flaskor
4 av 6
Dr. Andreas Hougaard Laustsen är forskare på DTU Danmark och försöker få fram ett nytt billigt och säkert ormserum med genteknik. Foto: Johan Bergendorrff / SR
Ung man i scoutuniform, med ett vanställt pekfinger
5 av 6
17-årige Bismar blev biten av en grön palmhuggorm han köpt via nätet. Hans fingerled går inte längre att böja. Foto: Johan Bergendorrff / SR
Den Gröna palmhuggorm bet Bismar. Nuj är den avlivad men bilden har han fortfarande som bakgrund på sin mobil.
6 av 6
Den Gröna palmhuggorm bet Bismar. Nuj är den avlivad men bilden har han fortfarande som bakgrund på sin mobil. Foto: privat

På jakt efter ormgiftsserum i Indonesien

Vetandets Värld – På jakt efter ormgiftsserum i Indonesien
20 min

Fem miljoner människor blir bitna av giftormar/år. Runt 150 000 dör, men bara nån procent får motgift. Sprutorna är extremdyra. Globala hälsokorrespondenten på jakt i labben efter billigt serum.

17-åriga Bismar i Indonesien skulle bara visa sin mamma den vackra gröna giftiga palmhuggormen han köpt när den bet honom i handen så att han fick en brännande smärta, magknip ock kräktes. Nu kan han inte längre röra fingret.

Minst fem miljoner människor blir bitna av giftormar årligen. Runt 150 000 personer dör av ormgift och 400 000 amputeras, men bara nån procent av dem som behöver motgift får det, för serum kan kosta tiotusentals kronor per spruta. I somras konstaterade Världshälsoorganisationen WHO att det här den mest försummade av alla tropiska sjukdomar och att det krävs krafttag globalt.

Samtidigt håller forskare på att försöka få fram ett modernt säkert och billigt motgift mot de farligaste ormarna, ett serum som inte gör att patienterna dör av allergichock för att det gjorts av häst eller fårblod.

I en sal med fyra bäddar på ett indonesiskt sjukhus i Nganjuk på östra Java ligger 51-årige skräddaren Suparji, med sin högerarm amputerad vid armbågen.

– Det var för tre månader sedan det hände berättar Suparji. Jag skulle se till mina risfält i skogen, men där låg en giftorm. Jag slog efter ormen för att den skulle ringla iväg och då högg den mig.

Kanske var det en kobra han är inte säker. Med ytterligare några slag lyckades han döda ormen och brände den sedan. Men armen gjorde allt ondare och svullnade upp så då gick han till en traditionell helare i byn för att få hjälp.

Helaren läste trollformler över huggsåret, la ett svärd på det och sög sedan ut blod från armen i tron att då skulle giftet försvinna. Men armen blev allt sämre. Tillslut var högerhanden alldeles svart och då förstod Suparji att det var dags att söka en riktig läkare. Men på sjukhuset kunde man inget annat göra vid det laget än att amputera armen för att rädda resten av kroppen från blodförgiftning.

Suparji är omgiven av sin familj runt sjuksängen och han suckar uppgivet när vi lämnar honom.
– Hur ska jag nu försörja oss som skräddare när jag inte längre har en högerhand undrar han?

På en parkeringsplats står doktor Tri Maharani i rödblommig blus och talar upprört i sin mobil. Hon är Indonesiens främsta läkare på behandling av giftsormsbett och sitter i Världshälsoorganisationens expertgrupp. Hon ensam svarar dygnet runt sju dagar i veckan på kollegornas samtal med behandlingsfrågor från jättelandet med 260 miljoner invånare på 17 000 öar.

– Jag är jättearg just nu, förklarar Tri Maharani.

En kollega som borde veta bättre eftersom han gått hennes utbildning har just amputerat en patient istället för att ringa henne och be om motgift som hade kunnat rädda benet. Jag har serum jag köpt för egna pengar i Thailand berättar Tri Maharani och som jag ger ut gratis till patienter eftersom indonesiska statens seruminstitut bara gör en sorts motgift som hjälper mot tre sorters ormar spottkobra, malaysisk näsgropsorm och bandad krait och inte den här, vitläppad palmhuggorm.

– Det här är ett exempel på hur dålig den indonesiska vården mot giftormsbett är, säger Tri Maharani och slår igen bildörren för att vi ska åka iväg till hennes hemsjukhus.

Indonesien är inte sämre än de flesta låg- och medelinkomstländer där giftormar är vanliga. Färre än hälften av patienterna söker vård utan försöker istället ta hjälp av medicinmän och kloka gummor som behandlar såret på samma sätt som hos skräddaren Suparji. Ofta också ett avsnörande förband vilket är helt fel. Efter många timmar utan blodtillförsel kommer armen eller benet garanterat behövas amputeras. Värken av vissa ormgift kan vara fruktansvärd. Det finns rapporter om desperata ormbitna som druckit bensin eller försökt elchocka sig själv för att få slut på smärtan.

Det viktiga är att hålla den bitna kroppsdelen så still som möjligt, och så gäller det att fort komma till sjukhus för att få rätt motgift enligt WHO. Hjärt-lungräddning kan behövas på vägen om giftet stoppar blodets förmåga att levra sig så att man börjar blöda inne i kroppen, eller förlamar nerverna så att man inte kan andas eller dödar celler lite varstans. Tri Maharani är specialist i akutmedicin och första gången hon fick in en patient som blivit biten av en giftorm var för sex år sedan.

Patienten var elektriker och hade lagat en ledning i djungeln när han blev biten. Innan han förlorade medvetandet på akuten så bad han Tri Maharani att rädda honom, men inget hon gjorde hjälpte, vare sig syrgas, dropp eller att försöka starta hjärtat igen. Då insåg Tri Maharani att hon måste lära sig mer om hur man behandlar ormgiftsbett så hon resten till Malaysia och gick i lära hos landets främste expert.

Så fick hon klart för sig att ormbitna Indonesier som tar sig till sjukhus i tid oftast får fel vård som inte följer WHOs rekommendationer. Tri Maharani har sedan dess hållit ett otal seminarier med motsträviga professorer och överläkarkollegor och försökt övertala hälsoministeriet att köpa in motgift från utlandet mot de ormar som finns i landet.

Hittills har det inte gått så bra. Hälsoministeriet vill inte köpa in utländskt serum för tiotusentals kronor sprutan utan hoppas få fram billigare indonesiska varianter framöver. Staten samlar inte heller systematiskt in data kring hur många giftormsbitna indonesier det är per år eller av vilka arter. Det har Tri Maharani försökt göra själv istället och landar på att det rör sig om 135 000 personer, bara något färre än antalet som smittas med HIV varje år. En sjukdom som det satsas mycket på när det gäller att förebygga, behandla och samla in statistik kring konstaterar hon.

– Ibland blir jag ledsen, ibland arg över allt motstånd jag möter, säger Tri Maharani trött.

Hon ser sliten ut efter fem års dygnet runt öppen telefonjour för hela landets ormbitna patienter. Men hon vägrar ge upp.
– Jag måste orka för att rädda patienternas liv, säger Tri Maharani och ser ändå en ljusning nu när hon fått uppdraget att ingå i WHOs expertgrupp. Då lyssnar fler på henne också i hemlandet. 

Uppdraget är en global strategisk plan för att förebygga giftormsbett i fattiga länder. Det kan handla om att städa bort skräphögar runt huset och klippa gräset där barnen leker som ett sätt minska risken att bli biten av en orm som gömmer sig. Dessutom att ha med sig ficklampa på natten när man lättar sina behov utomhus och att sova under myggnät.

Dessutom ska WHO-gruppen ta fram vägledning så att alla ormbitna får rätt diagnos och effektiv behandling och så gäller det förstås att få fram tillräckligt med statliga medel för att finansiera allt ihop.

I Indonesien görs istället statliga satsningar som kommer att förvärra ormproblmet enligt Tri Maharani

Allt fler oljepalmsplantager i Indonesien leder till att när odlingarna överges efter några år kryllar de av råttor och giftormar så att ingen vågar gå dit, enligt Tri Maharani. Då kan inte längre masterstudenten i biologi, Ahmad Muammar Kadafi som kör bilen hålla sig. Han forskar om giftormar vid University of Brawijaya i Malang och han hoppas för ormarnas skull att det snart kommer fram nya billiga och effektiva serum, för då skulle folk inte längre behöva vara lika rädda för dem och slå ihjäl dem. Många giftormsarter är utrotningshotade och behövs i ekosystemet för att hålla nere bland annat råttpopulationer.

Det finns motgift mot de flesta av de runt 250 giftormsarter som WHO klassar som farliga för människor, men priserna är ofta astronomiska. I USA kan det kosta miljontals kronor att behandla en enda patient mot skallerormsbett, och i fattiga länder har helt enkelt sjukhusen inte råd att köpa in ormserum. Bara någon procent av alla ormbitna får något motgift som sagt.

Att priserna är så höga beror på flera saker. Dels så drabbar giftormsbett främst fattiga bönder, så det är inget läkemedelsbolagen satsar på och dels är serum väldigt dyra att framställa. Alla motgift görs idag med en 120 år gammal teknik där man fångar in giftormar som måste hållas i terrarier och ofta inte förökar sig i fångenskap och så ska man få dem att hugga i en flaska så att man samla in giftet och sedan spruta in i hästar eller får som man håller i stallar.

När djurens immunförsvar gjort tillräckligt med antikroppar mot giftet så tappar man dem på blod och renar fram antikropparna och stoppar i en serumspruta. Men eftersom immunförsvaret direkt märker att antikropparna inte är mänskliga så startar det en allergireaktion, hos en av tjugo personer leder det till en så kallad anafylaktisk chock som kan vara dödlig.

– Det är riktigt svårt att göra ett effektivt serum mot ormgift som kan bestå av 50 olika sorters gift med olika verkningsmekanismer, berättar Andreas Hougaard Laustsen, som är forskare och leder det tropiska farmakologilabbet på Danmarks tekniska universitet i Köpenhamn DTU.

Han har kallats ormbetts-Jesus i dansk media efter att han kom hem långhårig och brunbränd från sin forskning i Costa Rica. Han har också utnämnts till Danmarks coolaste ingengör och är med på Forbes lista över de 30 mest talangfulla personerna inom vetenskap och hälsa under 30.

Med hjälp av samma sorts genteknik som man idag får fram antikroppar mot cancer tillverkar Andreas Hougaard Laustsen mänskliga antikroppar mot de farligaste ingredienserna i ormgift. Men det är inga stackars försökspersoner som får ormgift insprutat i sig och sedan tappas på antikroppar motsvarande dagens häst- och fårproduktion av serum, istället är det ett mänskligt miniimmunförsvar i provrör som gör jobbet.

De mänskliga antikropparna mot ormgift kan man sedan få genförändrade hamsterceller att kopiera i stor skala billigt i tankar, på samma sätt som man idag producerar insulin och medicin för blödarsjuka. Andreas Hougaard Laustsen har med hjälp av forskarkollegor i Costa Rica och Storbritannien nu fått fram ett serum som kan neutralisera alla de dödliga gifterna i svart mambas gift.

– Det här betraktar jag själv som ett stort genombrott, säger Andreas Hougaard Laustsen och det gör också mina samarbetspartners i olika länder som försökt få fram nya motgift i 30-40 år.

Att Andreas Hougaard Laustsen startade med svart mamba beror på att den är en av Afrikas farligaste ormar, stor, aggressiv med mycket gift som den sprutar vid varje bett och det är snabbverkande och förlamande, så den vill han själv helst inte möta på ssafari i Afrika.

Men ett serum bara mot en sorts orm skulle sannaolikt inget läkemedelsbolag vilja satsa på, så nu tänker Andreas Hougaard Laustsen få fram mänskliga antikroppar mot de farligaste gifterna från alla mambor och kobror i Afrika så att man får ett serum som fungerar mot många av kontinentens farligaste ormarter.

Problemet är tillräckligt med pengar för att kunna göra det här jobbet och sedan pröva det i kliniska försök på patienter så att det kan bli godkänt på marknaden. Läkemedelsbolaget Sanofi Pasteur hade ett effektivt serum från hästblod som hjälpte mot 10 olika afrikanska giftormar, men de lade ned tillverkningen för några år sedan efter att lönsamheten sjunkit när billiga men ineffektiva serum med stora biverkningar konkurerade ut dem.

Hjälporganisationen Läkare utan gränser protesterade men inget hjälpte. Också läkemedelsbolaget Pfizer la ned tillverkningen av sitt serum mot korallorm. Falska ormserum gör dessutom patienter och läkare skeptiska till motgiftsbehandling över huvud taget.

Det lär behövas rejält med satsningar med offentliga medel om hans ormserum ska kunna komma ut på marknaden tror Andreas Hougaard Laustsen. Men om pengarna finns bedömer han att det kan gå snabbt.

– Om fem år skulle det vara möjligt att ha ett billigare motgift mot hälften av de farligaste ormarna i Afrika utan farliga biverkningar, tror Andreas Hougaard Laustsen och bedömer att det skulle kunna säljas för mellan 300 och 3000 kronor per behandling.

Dagens serum i Afrika kostar runt tio tusen kronor. Eftersom runt 150 000 personer dör av ormgift årligen globalt och minst 400 000 amputeras vilket får katastrofala konsekvenser för hela familjers ekonomi när det drabbar en familjeförsörjare, så anser Andreas Hougaard Laustsen att det vore rimligt att en del biståndsmedel och globala fondpengar satsades på bättre och billigare ormserum.

Andreas Hougaard Laustsen ingår också han i WHOs-expertgrupp, och enligt honom har folk i rika länder ofta har helt fel bild av hur stort hälsoproblem giftormsbett är. Många tror att det bara rör några hundra personer om året, inte minst fem miljoner människor.

Även andra forskargrupper i världen än hans jobbar med nya serum. Till exempel nanopartiklar som vissa ormgifter kan binda till istället för cellerna en annan väg som testas är att söka igenom läkemedel som redan finns mot andra sjukdomar för att se om de också har effekt mot ormgift eftersom det snabbar på processen få ut något på marknaden.

Men alla håller inte med om att globala fondmedel ska satsas på nya ormserum. Vaccin mot dödliga barnsjukdomar räddar många fler liv per krona säger dem. De nya sorternas ormserum riskerar dessutom att bli omöjligt dyra för fattiga länder så det vore mer kostnadseffektivt att sprida billiga gummistövlar till bönder i tropikerna för att skydda deras bara fötter och underben.

Vi har kommit fram till Tri Maharanis hemsjukhus i Madiun på östra Java. Risbonden Kasono ligger i en bädd med armen i vagga och är på bättringsvägen. Han berättar att han skulle plocka rambutanfrukt när en orm bet honom, men det kändes mer som en kraftig elstöt.

Kasono blev så förbannad att han slog ihjäl ormen och tog med den till sjukhuset i en pet-flaska, vilket underlättade identifieringen av vilken art det var förstås, en grön palmhuggorm, men dessvärre hade doktor Tris egenköpta motgift från Thailand tagit slut så istället för att bli utskriven på någon dag eller två när serumet verkat så tar det nu en vecka. Fast armen som legat helt still kommer inte få några men säger doktor Tri Maharani.

I grannstaden Kediri två timmars körning österut på Java gick det trots allt ganska bra för 17-årige Bismar. Han har precis kommit hem från skolan klädd i beige scoutskjorta och röd/vitrandig halsduk med sölja. Han håller upp höger pekfinger mot mig och visar att han inte längre kan röra yttersta fingerleden där den vackra gröna palmormen bet honom.

Bismar skulle bara visa upp den för sin mamma, men hon blev så rädd att hon viftade till mot ormen och då högg den Bismar så att han fick en brännande smärta, magknip ock kräktes. Ormen hade han hittat på nätet och han visste att den var giftig men hade läst att den inte hade sina känselorgan påkopplade under dagtid och att den därför var ofarligt att hantera den med händerna, vilket var helt fel.

--Jag varnar mina kompisar nu efter att jag blev biten att giftormar inte är att leka med, säger Bismar allvarligt.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".