Varför vi ska vara kritiska mot vita människors vithet.

25 min

Filmkritikern och doktoranden i filmvetenskap hälsar på för att berätta om konstruerandet av vithet och vilka som är ”vi” och vilka som är ”dom” när svenskhet avbildas på film.

Utdrag ur Hynek Pallas avhandling ”Vithet i svensk spelfilm 1989-2010” :

”  kan således ses som en förhandling med en rådande samhällsdiskurs, och kan sättas i relief mot hur vithet på gränsen skildrades i svensk film för 50-60 år sedan, och vad denna pekade på. Skandinavisten Rochelle Wright har närläst ett flertal filmer från det svenska 40- och 50-talet där resande, eller som de kallades i dåtidens filmer: tattare, förekommer: Flickorna i Småland (Schamyl Bauman, 1945),  (Åke Ohberg, 1948)  och Lång-Lasse i Delsbo (Ivar Johansson, 1949). Hon visar hur resande genomgående skildras som mörkare, smutsigare och skabbigare (slitna kläder) än andra svenskar i dessa filmer. Dessa är för det mesta ljusare i hyn, blondare, och ofta tydligare ljussatta. Ungefär samma recept gällde för samer i svenska filmer från samma tid – de var trolliknande monster som kidnappade blonda flickebarn. ”

Och! Journalisten och författaren Bo Hazell har skrivet en  om Resandefolket. Där kan du läsa mer om s.k ”tattarfilm”

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista