1 av 2
Ingemar Fries tycker att forskarna bakom den aktuella studien lägger alltför stor skuld på honungsbin. Foto: Hanna Sigeman / Sveriges Radio
2 av 2
Det är bland annat via blommor som humlor kan smittas av bisjukdomar. Foto: Matthias A. Fürst

Hotet mot humlorna

Humlor kan smittas av bisjukdomar.
5:25 min

Vilda humlor kan smittas av sjukdomar från uppfödda honungsbin. Något som kan vara ett extra stort problem i och med att bin exporteras runt världen och därmed kan sprida sjukdomar snabbt. Det handlar bland annat om deformed wing virus, som kan ge både bin och humlor deformerade vingar.

– Och bin som är fotgängare, det har varken vi eller bina någon nytta av.

Ingemar Fries är professor i biodling vid Sveriges Lantbruksuniversitet. Han har också en egen biodling hemma på tomten, med bin som har kurat ihop sig i en boll så här under vintern.

Att honungsbin och humlor kan drabbas av samma sjukdomar, det visste man redan. Och det är inte heller så konstigt, eftersom humlor faktiskt är ett släkte i familjen bin. Men nu har brittiska forskare visat att humlor och bin som bor i samma område har väldigt liknande virusstammar, vilket med största sannolikhet betyder att smittat varandra. Och att det är just bina som smittat humlorna, och inte tvärtom, säger sig forskarna vara ganska säkra på eftersom sjukdomen är så mycket vanligare bland bin än bland humlor.

Tidigare har vi rapporterat om att så kallade vilda pollinerare - däribland humlor - är mycket viktigare än man trott, minst lika viktiga som tama honungsbin för att pollinera vissa växter.

– Nästan alla tomater du äter idag är pollinerade av humlor under glas, de är bra på att pollinera i växthus, men även friflygande. Alltså viktiga grödor som rödklöver är humlorna mycket bättre än honungsbina på att pollinera.

Vi har också rapporterat om att det är brist på bin i Europa, och att även humlorna har varit på kraftig nedgång. Och en anledning till att humlorna försvinner, skulle enligt den här studien alltså kunna vara sjukdomar från honungsbin.

Men Ingemar Fries tycker att forskarna har lagt alltför mycket skuld på bina i sammanhanget.

– Jag tycker att den här studien drar alldeles för stora växlar. Man pratar om att... Major impact, alltså att det här kan vara en huvudorsak till att vi har problem i populationer av vilda pollinerare. Jag tror att det kan vara att övervärdera, eller övertolka de här resultaten.

Anna Persson, doktor i ekologi vid Lunds Universitet, håller inte med. Bin exporteras och importeras av bihandlare runtom världen, vilket kan leda till att sjukdomar sprids.

– Nej jag har svårt att se att man skulle dra för stora växlar på det. För att det här med handel och transport och förflyttning av honungsbin och humlor, i Europa eller till om med mellan kontinenter, det är inte alls oproblematiskt.

Kan det röra sig om en konflikt mellan biälskare och humlevurmare? Att de som likt Ingemar Fries älskar bin inte vill lägga någon skuld för humledöden på dem?

– Men är det så att du som biälskare vill vurma lite extra för bina?
– Jag tycker bra om humlorna också, måste jag säga, även om jag är biodlare och jobbar med bin. Men jag har jobbat med humlor och humleparasiter också. Så att, nej jag tycker inte att jag är partisk.

Men det finns alltså andra faktorer också som påverkar humlornas överlevnad.

– Det finns andra mänskliga aktiviteter, jordbruk, kemikalier, förändringen utav landskapet och sådana saker som sannolikt är mycket viktigare för att förklara varför vi har problem med förluster utav arter.

Anna Persson vill dock poängtera att vi inte vet vilka faktorer som är viktigast.

– Men det är faktiskt inte klargjort om det är någon av den här grejerna är den utlösande faktorn, och hur de samspelar och interagerar. Om det är en cocktaileffekt eller om någonting är allvarligare än någonting annat, det är faktiskt inte klargjort än.

Oavsett vad det är som är det största hotet mot humlorna, så står de redan under hård press. Och då måste varje extra hot tas på allvar.

– Absolut, och även på marginalen, när det gäller biologiska system så kan ju väldigt små extra påfrestningar vara det gör att systemet kollapsar.

Den aktuella studien är bara gjord i Storbritannien, men forskarna tror att det här kan vara ett globalt problem. Dels på grund av att biodlingar ser likadana ut på många håll i världen - med täta bisamhällen och mycket parasiter. Och på grund av handeln runt världen. Ingemar Fries igen:

– Det är ett problem. Både humlor och bin transporteras ju över långa avstånd, och det är väl dokumenterat att det har fört med sig att man har fört in exotiska parasiter i nya system, och som har fått omfattande negativa konsekvenser.

(Jackis Lannek är handläggare på Jordbruksverket:

– Humlor handlar man ju med mest för att man vill ha dem för pollinationstjänsternas skull. Har du ett växthus så är det ju inte så lätt att ha pollinerare där under vintern eller i tillräcklig mängd. Honungsbin kan du köpa in för att du vill ha särskilda raser med särskilda egenskaper. Du kan också köpa in drottningar från andra... Från argentina eller chile, för att de är igång med sin äggläggning mycket tidigare än vad en svensk bidrottning är. Och det gör att du kan få ett starkt bisamhälle direkt när växter som behöver pollineras blommar.)

Samtliga inblandade tycks i alla fall vara överens om vad som är den viktigaste lärdomen från den här studien.

– Man ska vara försiktig med att föra biologiskt material och plantera in det i nya miljöer.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".