Plastpåsar från butiker
1 av 2
vanliga plastpåsar innehåller ftalater. Foto: TT
Butik med förpackningar
2 av 2
Mjukgörande ämnen kan finnas i matförpackningar. Foto: TT

Vanligt plastämne kan störa pojkars könsutveckling

"Det bästa vore om ämnena fasades ut"
4:57 min

Ytterligare en studie visar att pojkar som har exponerats för ftalater, mjukgörare i plast, kan få en förändrad könsutveckling. I det här fallet har forskarna undersökt om en vanlig ersättare för andra mjukgörare, som har visat sig vara hormonstörande, också kan ha skadliga egenskaper.

Forskarna såg att de pojkar som hade en högre exponering för den här nya mjukgöraren hade ett kortare avstånd mellan anus och könsorgan, berättar Carl-Gustaf Bornehag, en av huvudförfattarna.

– För det första så såg vi ett samband mellan en ftalat som heter DiNP och könsutveckling för de här pojkarna och det är första gången man visar ett samband för den ftalaten. Det andra viktiga med det fyndet är att den ftalaten, DiNP, den ersätter en annan ftalat, DEHP, och den kemikalien har tidigare visat sig vara kopplat till ett kortare anogenitalt avstånd hos pojkar. Och nu har man bytat ut DEHP mot DiNP och nu ser vi att den här kemikalien kanske har samma egenskaper, säger Carl-Gustaf Bornehag, professor i folkhälsovetenskap vid Karlstads universitet.

För att komma fram till det här resultatet så mätte forskarna förekomsten av mjukgörare i plast, så kallade ftalater, i urinen hos svenska kvinnor i början av graviditeten.

Sedan mätte de det så kallade anogentiala avståndet, alltså avståndet mellan anus och könsorgan, hos 196 av kvinnornas små pojkar, när de blivit två år.

Och de pojkar som i fosterstadiet hade haft en hög exponering för en vanlig mjukgörare i plast, som kallas DiNP, hade också ett förkortat avstånd mellan anus och könsorgan jämfört med dem som hade haft en lägre exponering.

Ett förkortat sådant här anogenitalt avstånd brukar ses som en viktig indikator på förändrad könsutveckling vid exponering för olika kemikalier. Och tidigare studier som gjorts tyder på att pojkar med ett förkortat sådant här avstånd riskerar att få försämrad spermiekvalitet och har ökad risk för missbildningar på könsorganen.

Gunnar Toft är forskare i reproduktionsepidemiologi vid Århus universitetssjukhus i Danmark. Och han tycker att studien ger viktig kunskap om mjukgöraren DiNP.

Den här mjukgöraren finns i plastmaterial överallt omkring oss, till exempel i golv- och byggmaterial, men också i matförpackningar. Och det bästa vore om det kommer direktiv för att fasa ut de här ftalaterna, menar Gunnar Toft. För om vi lyckas få bort de här ämnena från vår miljö så stannar de heller inte kvar i oss människor.

- Det är inga ämnen som stannar i kroppen, så om de försvinner från miljön så försvinner de också från oss människor, till skillnad från andra kemiska ämnen. På det sättet är det lättare att bli av med dem.

Men fler studier krävs som pekar i samma riktning innan det är möjligt att fasa ut DiNP. Gunnar Toft tycker till exempel att det är viktigt att följa upp barnen som hade ett förkortat anogenitalt avstånd om 15-20 år för att se om deras spermiekvalitet är bra och om de kan få barn.

Men minst lika viktigt som att följa upp de här barnen längre fram är att göra fortsatta studier nu. Det här för vi ska vara säkra på att det verkligen är den här kemikalien som ligger bakom den förändrade könsutvecklingen hos pojkarna.

Och Gunnar Toft får medhåll av en av studiens huvudförfattare Carl-Gustaf Bornehag.

- Vi kommer inte så mycket längre inom epidemiologisk forskning, vi kan se ett biostatistiskt samband här mellan om man är högre exponerad så har man ett kortare avstånd mellan anus och könsorgan. Men vad betyder detta? Har det här betydelse för deras reproduktiva hälsa? Och här handlar det om att vi måste lämna över informationen till andra forskare, och ta fram cellmodeller och djurmodeller för att komma vidare.

Närmast till hands skulle kunna vara att göra försök på råttor, något som har gjorts med andra ftalater. Och då har forskarna sett att de råttor som exponerats för de här ämnena också hade ett förkortat anogenitalt avstånd jämfört med dem som inte hade exponerats.

Carl-Gustaf Bornehag vill också se forskning som ligger steget före och försöker ta reda mer om nya kemikalier innan de introduceras på marknaden. För i dag är industrin snabb att ersätta utfasade ämnen med nya som påminner om de tidigare.

– Ännu viktigare då är att vi inte bara ligger bakom och jagar de här kemikalierna så att säga, utan att vi innan vi introducerar dem får kunskap om dem.

Referens: Bornehag et al. Prenatal Phthalate Exposures and Anogenital Distance in Swedish Boys. DOI: 10-1289/ehp1408163

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".