Ulrika Björkstén, Vetenskapsradion. Foto: SR
Ulrika Björkstén, Vetenskapsradion, kommenterar Vetenskapsrådets rapport. Foto: SR

Viktig pusselbit saknas när svensk forskning ska stärkas

3:38 min

Sverige är ett framgångsrikt forskningsland, men har på senare år halkat efter andra jämförbara länder. I veckan kom därför Sveriges viktigaste forskningsfinansiär, Vetenskapsrådet, med en ny rapport där de sammanfattar sina rekommendationer för hur det svenska forskningssystemet bör förändras för att får en starkare ställning i den globala konkurrensen. Vetenskapsradions Ulrika Björkstén som länge följt diskussionen kommenterar rapporten:

Att Sverige borde kunna prestera bättre som forskningsland verkar alla inblandade vara ense om. Även om svenska forskare fortfarande ligger högt upp när det gäller det internationella genomslaget av forskningsresultat, så ökar den globala konkurrensen.

Som vi tidigare rapporterat om i Vetenskapsradion storsatsar små länder som Singapore och Sydkorea, liksom jättar som Indien och Kina. Men mest intressant för svenska forskare och lärosäten är kanske ändå att jämföra sig med andra europeiska länder av ungefär samma storlek och med ungefär samma förutsättningar, men som lyckats betydligt bättre på senare år med att hålla ställningarna internationellt. Och där framhåller Vetenskapsrådet själv Danmark, Nederländerna och Schweiz.

Vetenskapsradion sände för drygt ett år sedan en serie om forskningsklimatet i just de här länderna. Det är tydligt att det finns några viktiga gemensamma nämnare mellan de tre. I korthet kan man säga att det handlar om fyra saker:

För det första en avvägning mellan trygghet och konkurrens för den enskilde forskaren. Forskare som går i ständig oro för att inte dra in tillräckligt med anslag för att täcka sin egen lön blir inte kreativa. I de tre framgångsrika europeiska länderna finansieras forskningen i högre utsträckning genom basanslag till universiteten, vilket ger trygga lönemedel.

För det andra är universiteten starkare och ofta betydligt mer specialiserade än svenska universitet. Några få riktiga spetsuniversitet får i framför allt Schweiz och Danmark en mycket större del av kakan än i Sverige. Eftersom mer forskningspengar fördelas via universiteten kan också enskilda universitet tydligare välja vilka områden de ska satsa på.

Detta leder till några enskilda mycket starka forskningsmiljöer inom avgränsade områden som livsvetenskaper eller nanoteknik.

För det tredje har man i de här länderna valt ut ett antal strategiska områden som man satsar på nationellt, och byggt noggranna samarbeten mellan olika universitet som specialiserat sig på olika delar av helheten, snarare än att konkurrera med varandra. I ett litet land har man inte råd att konkurrera med varandra utan måste hjälpas åt, ungefär så har tanken varit.

Och för det fjärde har man byggt upp tydliga karriärvägar för unga forskare, för att driftiga och duktiga förmågor ska vilja och kunna vara kvar inom forskningen.

I de rekommendationer Vetenskapsrådet kommit med nu i veckan har man framför allt förslag kring tre av de här områdena. Man vill stärka unga forskares karriärvägar, man vill ge längre anslag till framgångsrika forskare och forskningsmiljöer för att skapa mer trygghet och man förordar en kraftsamling kring nationella forskningsprogram.

Men en pusselbit saknas – och det är universitetens roll. I Sverige är det forskaren och forskargruppen som har störst betydelse, bäst man eller kvinna vinner anslagen oavsett vid vilket universitet hon eller han befinner sig. Vetenskapsrådet skriver visserligen att det är viktigt att universiteten tydligare väljer vilka forskare de ska stötta, men hur universiteten ska få makt och möjlighet att göra det finns det egentligen inga tydliga förslag på.

Till serierna Små framgångsrika forskarländer och De nya forskningsländerna

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista